Ja, jag skriver två inlägg i rad, men jag kände att förra inlägget blev så mycket gnäll och whine att jag fick ta ett nytt för att skriva om resten.

Nå, vi har ju varit bortresta en vecka. Vi har bott hemma hos min pappa sen förra tisdagen och kom hem igen igår. Det har varit härligt. Onsdagen åkte vi ut med båten och badade. Barnen hade inga problem med att hoppa i och bada (inte ens Lukas som gallskriker varje gång vi ska duscha), men det var lite kallt i vattnet så efter en stund så stod Lukas bara och darrade och hackade fram "vi-vi-vi åka HEM n-nu". Stackarn frös så han var nästan blå. Men vi hann i alla fall vara ute ett tag. Efter badet så åkte vi en sväng med båten bland öarna och pappa pekade ut olika ställen vi brukar åka till (vi kan inte åka ut på en ö med barnen. De skulle ju drunkna direkt). Vi kom hem igen vid tolvtiden och då sov Lukas som en stock. Det ska sägas att medans vi har varit borta så har han sovit middag nästan varje dag. Det gör han ju ALDRIG hemma. Medans Lukas sov åkte jag och pappa iväg och handlade till middagen. Bara såna småsaker är trevligt att göra när man är hemma på besök.

Vid tvåtiden väckte jag Lukas och vi åkte iväg igen, denna gången till Mariestad för att spela minigolf. Det är lite av en tradition att spela minigolf på sommaren när vi hälsar på min familj. :) Efter golfandet, som tog närmare 1.5 timmar, så åkte vi hem och lagade mat. Jag har lagat mat nästan varje dag hemma hos pappa. Dels för att han har jobbat nästan alla dagar som vi har varit där, men även för att det är kul att kunna bjuda på lite nya maträtter som jag har hittat eller hittat på själv. Det är alltid lika kul att bjuda på mat som blir uppskattad och pappa har verkligen varit tacksam över att vi har mat till honom när han kommer hem från jobbet.

Torsdagen jobbade pappa så vi åkte till Mariestad och träffade mina bästa vänner Anna, Åsa och Yenny. Vi tog först en fika i hamnen (där jag höll på att få hjärtattack av att försöka hålla koll på Lukas) och sedan åkte vi till en inhägnad lekplats (tack gode gud! eller snarare goda Yenny) där barnen kunde springa runt och leka utan att jag var tvungen att vrida huvudet av mig som en uggla. Vi fick chans att sitta still och prata NÄSTAN utan att bli avbrutna. Jättehärligt!

Fredagen hälsade vi på mamma. Det blev fika, mat, prat och vi kunde till och med spela lite kort medans vi var där. Den dagen var det lite sämre väder, så därför var vi inte ute något i trädgården den dagen. På kvällen grillade vi hemma hos pappa. Lukas fick inte vara med, för han sov som en stock. :)

På lördagen hände det en hel del. Först åkte vi till Tiveden, Fagertärn närmare bestämt (det är liiite för jobbigt att dra med barnen på vandring i själva Tiveden när de är så små) och tittade på de få, röda näckrosor som var kvar. Först sprang Lukas ifrån oss nästan hela tiden med sitt spring-i-benen och gav mitt små hjärtattacker hela tiden eftersom jag var så rädd att han skulle ramla i sjön, men på tillbakavägen så var han så trött att han släpade benen efter sig och jag fick bära honom långa sträckor (nåja, de kändes långa eftersom han inte är så lätt längre).

Vi fikade och köpte glass innan det var dags att åka hem igen.

För den som inte vet hur det ser ut vid TIveden så kan jag upplysa om att det är ganska små vägar, grusvägar förstås, och det är väldigt krokigt och gropigt. Till och med när man kommer ut på asfalterade vägar så är det krokigt och slingrigt. Så är vägen nästan hela vägen hem till pappa.

Ni förstår säkert vart det här leder, inte sant?

Ja, självklart. På vägen hem så blev Lukas först ledsen och ville ha mamma, så vi fick stanna bilen och jag och pappa bytte plats. Han var fortfarande ledsen och ville åka hem, "vårat hem". Det kunde vi naturligtvis inte göra, men jag försökte trösta honom och säga att det var inte långt kvar tills vi var hemma hos morfar igen. När det var cirka fem minuter kvar, då hände det. Lukas hulkade till och kaskadspydde över hela sig, och även lite över mig. Det var ju bara att stanna bilen, ut med unge och bilstol, av med alla kläder, byta blöja och torka, torka, torka. Vi hade dessutom städat bilen alldeles innan.. *suck* Men sånt är livet. Nå, väl hemma igen var det ju bara att slänga hela rasket i tvättmaskinen och få på Lukas nya kläder. Stackars liten..

På kvällen kom det besökare. Först kom syster-yster med sin yngsta och pojkvän och sen kom storebror med flickvän och det var huset fullt. Vi satt ute på altanen större delen av tiden och fikade och pratade. Vanja och Nejra lekte för fullt och Lukas försökte hänga med. Jag fick säga till dem ett par gånger att de måste låta Lukas vara med och leka också och det gick ju bra det med.

Linda, Ola och Nejra sov också över hos pappa och på söndagen åkte vi till farmor och farfar, gammelfarmor och gammelfarfar för barnen, och det var jättetrevligt. Vi fick åka tidigt eftersom Linda och co var tvungna att vara tillbaka i Karlstad klockan tolv för att hämta barn, så de åkte ju ganska tidigt, men vi stannade kvar. Lukas hittade en vattenkanna och började vattna lite överallt. Först vattnade han blommorna. Sedan gräset. Sedan plattorna och till slut.. sig själv. Jag blev helt paff! Lukas, som avskyr att duscha över allt annat (möjligtvis hatar han att sova mer), stod glad som en lärka och öste vatten över sig och deklarerade glatt "ja duttaj".

Ibland överraskar han mig, minsann. :)

När klockan började närma sig två, tror jag det var, så åkte vi till pappa igen. Han jobbade, så han var inte hemma, men vi skulle ju ordna med mat också. Fast jag ordnade med lite mer än bara mat.. Jag bestämde mig för att hjälpa pappa lite mer hemma. Alla björkfrön som blåste in gjorde att huset såg mer än lovligt ostädat ut, så jag satte igång att dammsuga. Det gjorde jag för övrigt när vi kom på tisdagen också. Sen tog jag all rentvätt som låg i tvättstugan och slängde ut i soffan i vardagsrummet. Jag tog Tommy till hjälp med att vika tvätt och sen satte jag Tommy och Leihne på att vika alla lakan och påslakan medans jag fixade i tvättstugan. Jag slängde först in en full maskin tvätt och sen samlade jag ihop all övrig tvätt som låg utspridd på golvet. Märkligt nog var tvättkorgen tom, men det var desto mer tvätt på golvet.. Nå, när tvättkorgen var full var golvet rent från tvätt och jag kunde dammsuga. Sammanlagt tog det inte lång tid, kanske en halvtimme eller så, men skillnaden blev enorm.

När pappa kom hem så visade jag först den vikta tvätten och han tappade hakan. Sedan visade jag honom tvättstugan och han såg helt chockad ut. Han trodde på allvar att jag hade stått i tvättstugan i flera timmar och städat! Hihi, det var faktiskt ganska kul. :) Han var så tacksam att han nästan började stamma. Det är alltid kul att få uppskattning för det man gör. Sen är det alltid kul att överraska också.

Nå, vi bestämde oss för att åka hem på måndagen, igår alltså, och när man väl har bestämt sig så känns det lika bra att åka direkt. Direkt efter frukosten packade vi i ordning allting och begav oss hemåt. Pappa jobbade även den dagen, så vi hade sagt hej då redan på söndag kväll.

Under vår vistelse hemma hos pappa så hade vi pratat rätt mycket om att köpa diskmaskin. Det var kampanjpris på en smal diskmaskin på ElOn och eftersom vi bara har plats för en smal så var den ju väldigt intressant för oss. När vi hade kommit hem och lastat ur allting ur bilen så åkte vi i princip direkt igen för att kolla på diskmaskinen. Som tur var så ligger ElOn inte mer än tio minuters bilfärd bort, annars hade det nog varit jobbigt eftersom vi precis hade åkt bil i tre timmar. Vi for, vi tittade, vi bestämde oss. De hade ingen hemma, men de beställde en till oss som de trodde skulle komma på onsdag, alltså imorgon. Vi betalade maskinen och åkte hem igen. Nu behöver vi bara vänta på att de ska ringa och säga att vi kan hämta den så är vi ägare till en diskmaskin igen. :) Gött.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...