Jag köpte en hög med böcker på Tradera. (Ja, jag har inte vunnit alla auktioner än, men jag räknar med det). Idag fick jag första lasset med böcker. Fem stycken. Fyra Pratchett och en, för mig, okänd författare. Andreas Roman, hette han. Boken var första i en triologi, om jag har förstått det rätt.

Nu läste jag ut boken ikväll. Den var bra, riktigt bra, riktigt länge. Sen.. kom slutet. Och då blir min reaktion så här i stället:

Men jävla härke, vad är du för författare som tar livet av alla människor i boken??! EN FÖRFATTARE SKA INTE MASSLAKTA SINA KARAKTÄRER! Lägg av! Nu vill jag inte läsa resten av böckerna ju. Och den som var så bra, så länge. Vissa av morden kan jag förstå och har inga invändningar mot. Men när han tog livet av den lilla familjen, då jävlar.. Jag AVSKYR när författare gör så! Speciellt när det kommer helt oväntat och helt utan anledning.

Grrrr!

Förbannelse också! Nu kommer jag gå runt och vara sur över den boken i evigheter. Jävla tur att jag inte har köpt hela serien..

 

Andreas Roman

8 september 2011 22:28

Förlåt.

rikku

9 september 2011 09:36

Ja, det tycker jag verkligen. :P
Boken höll ju så bra klass ända tills alla började dö. Hade du inte tagit livet av alla så hade jag nog köpt resten av serien också.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...