Allvarligt talat! Ju mer jag tänker på det, desto mer sur blir jag. Nu har jag bara en kvart på mig innan jag ska till jobbet, så jag får försöka fatta mig kort.

Vi ska få barnens rum omtapetserat. Förra veckan ringde målarna och sa att de skulle komma på tisdag, idag alltså. Bra. De skulle komma mellan sju och åtta (uff!). Nå, jag gick upp före sju för att vara beredd när de skulle komma. Halv åtta ringde de och sa att de skulle bli lite sena, men de skulle vara här inom 20 minuter.

Jovisst. Kvart över åtta ringde jag förskolan och förvarnade att vi kanske skulle bli sena eftersom hantverkarna inte hade kommit än. Fem minuter senare dök de upp. Jag gjorde genast i ordning barnen för att gå till förskolan. Målaren sa att de också skulle gå snart igen, för de var tvungna att hämta lite grejer. De fick reservnyckeln, utifall jag inte skulle hinna hem igen.

Jag lämnar barnen (hann i tid!) och går hem igen. På väg hem möter jag målarna, på väg bort. Kvart över nio är jag hemma igen. Tio över elva(!) dyker målarna upp igen. De stänger in sig i barnrummet, sätter på musik och börjar arbeta.

Tjugo minuter senare kommer de ut och säger att de är klara för idag!

De har bara spacklat! Det är ALLT de har gjort där inne! Vi kommer inte kunna använda barnrummet förrens de är klara och de ska komma tillbaka IMORGON! (Vem vet om de blir klara då??) Var ska barnen sova? Uppenbarligen inte i sitt rum i alla fall.

Åååååh, vad jag blir arg! Ska det verkligen gå till så här? Hade Tommys bror tapetserat åt oss, då hade han garanterat varit klar på en halv dag och de där målarna var TVÅ stycken och har jobbat i 2*20 minuter och anser sig vara färdiga för idag!

AAAAAAAARRRGH!