Äh, nej, jag vet inte var det kom ifrån. Kanske för att "mad" på engelska kan vara både galen och arg. Ja, jag är fortfarande arg, men jag har ventilerat med en del personer och börjar lugna ner mig.

Fördelen med att vara så här arg är i alla fall att man blir jäkligt pigg. Igår var jag svintrött och gick och lade mig så snart jag lämnat barnen. Idag sitter jag uppe och känner mig hur pigg som helst. Adrenalin, antar jag. Kul det kommer bli när det försvinner och tröttheten kommer. =)

Men jag ska nog ta mig igenom den här dagen också. Det blir antagligen övertid idag också. Det ska bli.. intressant.

Anyway. Nu ska jag försöka släppa det. Jag har ju faktiskt en bebis i magen och det kan inte vara bra för den lilla att känna att mamma är arg.

Bebis, ja. Jag har börjat känna av sparkarna mycket mer nu, det är väldigt roligt. Förut var det så otydligt och man kunde inte vara helt säker på att det verkligen var en spark, men nu känns det väldigt mycket tydligare. Snart kan man nog känna dem från utsidan också. :) Nästa vecka ska jag in på kontroll, den första riktiga sedan inskrivningen. Det ska bli kul. Eftersom kontrollen är på morgonen så innebär det att jag kommer sent till jobbet, men bemanningsföretaget skulle lösa det med en ersättare, så det hoppas jag ska lösa sig bra. Det gäller ju bara ett pass, så det ordnar sig säkert. Men det till trots så ska jag ringa och kolla idag om de vet VEM som ska hoppa in. Min lagledare vill gärna veta det, såklart, och så här inför semestern när folk börjar droppa av och sommarjobbare kommer in så är det ju extra känsligt med ersättare, särskilt om de är helt nya på avdelningen.

En sista grej om bebisen i detta inlägg innan jag byter ämne. Här är en liten bild på pyret som vi fick på ultraljudet.

Nu ska jag försöka vara lite nyttig här hemma och fortsätta med att sortera och rensa bland kläderna. Igår blev det ingenting gjort eftersom jag var så trött, men nu får jag utnyttja att jag är pigg.

Okej. Jag är arg. Jag är förbannad. Jag är ursinnig. Och jag försöker att inte visa det alltför mycket.

Trying to let go of the anger. Not working.

Jag vet inte ens var jag ska börja. Ja, egentligen ska jag inte börja alls, för det här är saker man inte ska skriva om där alla kan läsa. Speciellt inte som jag har arbetskamrater på Facebook och bloggen är länkad till Facebook.

Jag är arg. Jag är så arg att jag nästan ångrar att jag jobbade över alls idag. Men fine. Vill man vara ett svin, så var det då. Jag kommer aldrig mer se på den personen med samma ögon igen, det är ju helt klart. Även om vissa saker har retat mig tidigare så trodde jag faktiskt inte detta om människan. Men nu vet jag.

Vad jag däremot inte vet, det är hur jag ska gå vidare med detta. Jag vet hur vissa andra hade handskats med det, men själv gör jag så mycket jag kan för att undvika konflikter, speciellt på jobbet. Det är liksom folk jag måste träffa minst fem dagar i veckan.

Låtsas som att det inte har hänt? Eh, jo, det är ju lätt.. Speciellt det där med "lilla gumman, du får faktiskt förstå..." Grr..

Konfrontera personen med det? Vad fan tjänar det till? Människan vet själv exakt vad som hände och vad den sa och gjorde. Den vet också att jag blev arg över det, inget nytt med det.

Ta upp det med chefen? Jamen, vad ska hon göra åt det då? Säga "aja dig, så där gör man inte mot sina arbetskamrater"? Och som om personen hade lyssnat på det ändå.. Vederbörande gör ju ändå alltid som den själv tycker, inte vad cheferna och lagledarna har sagt.

Nej, så vad vi har här är en explosivt arg Nea. En Nea som inte vill ha konflikter. En Nea som är mitt uppe i en.. ja, konflikt kanske är lite för starkt ord, än, men en kontrovers då. En Nea som har världens längsta stubin, extra lång för arbetssituationer. En Nea med bränd stubin.

This is not good.

Och jag måste sova. För att sova måste jag släppa ilskan. Nå, åtminstone lägga ifrån mig den nånstans för natten. Imorgon kommer bli en... intressant.. dag.

*andas djupt*