Den här dagen började väldigt intressant. För det första så kunde inte jag somna om efter att Tommys väckarklocka hade ringt halv sex på morgonen, vilket resulterade i att jag var osedvanligt tidigt uppe. Klockan hade inte ens blivit sju när jag var fullt påklädd och stod och donade i köket. I brist på annat så satte jag igång och bakade limpa. Det behövs ju alltid, mer eller mindre. Vid halv åtta kom barnen upptassandes. Även detta hörde till ovanligheterna, då de brukar vara uppe bra mycket tidigare, typ sex-halv sju. När de passerade köket och noterade att det lyste vände de sig in mot köket istället för mot vårt sovrum och minen i deras ansikten när de såg att det var jag, var helt obetalbar. Komplett chock. "Mamma?!" De hade inte förväntat sig att någon skulle vara uppe alls och OM någon skulle vara uppe så borde det vara pappa. Hm. Det säger en hel del om hur morgontrött jag är. Men faktum är att jag i natt faktiskt fick sova hela natten. Varken Lukas eller Lily vaknade på natten och de nätter jag har fått sova hela natten de senaste sex åren är lätträknade.

Efter frukost gjorde jag färdigt brödet, som blev lite halvlyckat den här gången, men fortfarande gott, spelade lite Oblivion, duschade barnen och gjorde oss sedan i ordning för besök på BVC. Idag var det inte Lilys tur, utan både Vanja och Lukas hade tid hos BVC-tanten. För Vanja var det slutbesök och en vaccinationsspruta och för Lukas var det 4-årskontroll med tillhörande synkontroll. Även om båda barnen var duktiga så känns det ändå som att besöket gick halvbra. För Vanjas del så var det sprutan. Hon var duktig, det var hon visst, men när hon fick syn på sprutan så vek modet från henne och det var bara läskigt och otäckt. Som tur var så gick det över fort. För Lukas del så var det synkontrollen som gick halvdant. Först klarade han sig galant, men när ögonlappen kom på så fick han drastiskt sämre resultat. Sämst såg han på vänsterögat. Men BVC-tanten sa att i det här läget, eftersom försämringen var relativt låg, så görs inga åtgärder. Däremot kommer de följa upp med en synundersökning till vid hans 5.5-årskontroll

Men för mig så är det två stora frågor angående det här resultatet. För det första; är det något att oroa sig för, eller inte? Vi vet ju sedan tidigare att det finns inget värre än oroliga föräldrar, därför får man alltid höra att allting är normalt, vare sig det är det eller inte. Är detta ett sådant tillfälle där BVC-tanten är orolig, men absolut inte får oroa föräldrarna, eller är det inget att vara orolig för på riktigt? Ingen vet.

Den andra stora frågan är: hur mycket påverkades Lukas resultat av att han upplevde lappen som obehaglig och störande? För det syntes tydligt att han gjorde. Han kisade med ögat, fingrade på lappen, ville nog helst ta bort den direkt igen och irrade med blicken när han skulle koncentrera sig på vad hon pekade på för bokstav på tavlan. Det är ju omöjligt att veta säkert, såklart.

Men förutom dessa två saker så klarade de sig galant. Lukas fick rita en gubbe, gå balansgång på en linje, hoppa på ett ben och visa att han kunde, och förstod, ord som "större-mindre", "ditt-mitt" och fick räkna och massa annat. Vanja fick också rita och skriva sitt namn och berätta en massa saker som vad hennes föräldrar hette, vilken förskola hon gick på, hur många syskon hon har, vilka grönsaker som är hennes favoriter, om hon sover bra på nätterna, om hon föredrog att leka inne eller ute och massa annat. En hel del av frågorna tyckte nog Vanja var jobbiga, för hon tittade på mig ofta som för att fråga vad det rätta svaret var och på många av frågorna om vad hon tyckte bäst om svarade hon bara "vet inte".

Imorgon är det dags för barnen att gå till förskolan igen efter ett långt uppehåll. Jag hoppas att Vanja inte lider av några biverkningar från sprutan imorgon utan kan ha så roligt hon bara kan. Själv ska jag försöka ta det lugnt och koppla av så gott jag kan, nu när jag bara ska ha Lily hemma i några timmar. Det kommer antagligen inte bli så mycket lugn och ro den närmaste tiden för oss. Men det är det förhoppningsvis värt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...