Åh, jösses vad trött jag är nu. Vanjas kalas var en kanonsuccé, trots alla tveksamheter inför dagen. Så sent som igår förmiddag så hade ju inga av de inbjudna svarat trots att svarsdatum var satt till torsdagen, men det är väl sånt som händer. Trots allt så svarade ju två av fyra till slut och det är ju en klar förbättring från förra året.

Så Vanjas två jämngamla kompisar från förskolan, Mira och Stina, som även är bästa vänner om jag har förstått det hela rätt, dök upp på kalaset och de tre tjejerna hade kanonkul. Ja, Lukas och kusinerna från Tommys sida var även de på kalaset och hade roligt de också. Såklart.

Idén med mantlarna har jag svurit åt ett antal gånger och jag vet fortfarande inte varför jag fick en så konstig idé som att sy mantlar till åtta barn (nåja, sex var de på kalaset) till en födelsedagsfest, men så här i efterhand kan man ju lugnt säga att det var en succé. Barnen blev jätteglada för mantlarna och kronorna och ännu gladare blev de när de förstod att de fick ta med dem hem! Så det var klart värt det.

Vi började kalaset med fiskdamm där barnen fick fiska upp sina mantlar som låg i påsar. Vi väntade några minuter extra ifall att något mer barn skulle dyka upp, men det gjorde det aldrig. När de hade fått sina mantlar så lekte de ett tag och jag började steka korv. Nästan genast gick flickorna och satte sig, trots att det var långt ifrån klart. :) Alla flickor ville sitta på samma sida, så vi ändrade om stolarna lite så de kunde göra det. Efter korven fick de kakor och sist tårta. Lukas ville inte ha någon tårta, av okänd anledning. Nå, man gör som man vill när det är barnkalas. Han fick desto fler kakor istället.

När barnen hade fikat var det dags för Vanja att öppna presenter. Hon fick många roliga saker. Två paket Lego, läppbalsam med jordgubbssmak, en tröja, prutt-slime (gosh, vad barnen hade kul åt det!), en kattleksak (eller vad man nu ska kalla det..) och en peruk. :D

Efter presentöppningen så hann barnen leka en stund till innan kamraternas föräldrar dök upp för att hämta hem barnen. Två timmar är inte så jättelång tid trots allt, men jag tror att det är lagom för vad man orkar med ändå. :) Jag är helt utmattad och slutkörd, trots att kalaset var jättelyckat och alla var hur glada som helst.

Här kommer lite bilder från kalaset. Jag har fler bilder som jag skulle vilja lägga upp, men eftersom jag inte vet vad barnens föräldrar tycker om det så får jag låta bli.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...