I natt hade Vanja för första gången en kompis som sov över. Det var inte planerat eller så, men barnen frågade och efter att ha pratat med både Tommy och flickans mamma så sa jag ja. Det är helt otroligt hur glada barnen blev. De skrek och tjöt "jaaaaaaa, vi fick!" och tösen sprang hem för att packa på stört. Ja, hon bor bara några hus bort, så det var ju inget omvälvande på det sättet, men det var stort för barnen ändå. :)

Däremot har de nog inte sovit särskilt mycket i natt. Jag vet inte hur många gånger jag var inne hos dem och sa att "nu får ni lägga er, nu måste ni vara tysta, släck ljuset" och liknande saker. Sista gången jag var inne hos dem var väl vid halv elva (!) och runt elva så tystnade de, äntligen.

Själv har jag knappt sovit alls i natt. Dels så lade vi oss ganska sent och barnen låg ju och pratade och lekte hur länge som helst, och sen vaknade Lily och var hysterisk mitt i natten och Lukas vaknade vid 4-5-tiden och ville gosa, så jag har fått springa hela natten åt än ena och än andra hållet.

Vanja frågade om kompisen fick sova över en natt till, men jag tror inte jag vill eller orkar det. Jag får fundera på det. De fick ett "vi får se" till svar, så jag har varken sagt "ja" eller "nej" än. Det är kul att Vanja har kompisar som vill vara på besök, men samtidigt är det påfrestande för mig också att ha ett eller flera extra barn i huset.