Det finns få saker som skrämmer mig lika mycket som nazismen. Den ondska som manifesterades när nazisterna tog makten, det hat som vanligt folk började känna mot de människor som utsetts till syndabockar, är enormt skrämmande. För det var inte en epidemi av psykopater som bröt ut, det var helt vanliga människor som fogade sig, som lydde order, som förföljde, misshandlade och dödade judar, kommunister, romer och andra oliktänkande.

Söner angav fäder, kvinnor sina män, grannar spionerade på, och angav, människor de bott bredvid i dussintals år.

Makten gav berusning och makten födde skräck.

Mitt i allt detta dog miljoner män, kvinnor och barn. Efteråt hävdade alla att de inget visste. Kanske var det så. Kanske skräcken för att vara näst på tur var så stark att man blundade för allt som pågick. "Det är inte mitt ansvar. Det är inte min sak. Jag har inget med det att göra."

Och jag förstår skräcken. När jag som tonåring först fick höra dessa förfärliga berättelser så kunde jag inte förstå. Hur kan man låta det hända? Varför gjorde ingen något?

Nu förstår jag bättre. Jag har tre barn. Tanken att någon skulle skada dem för att komma åt mig, är outhärdlig. Jag har mycket att förlora.

Nazister är inte ofarliga, politikintresserade människor. Nazister är farliga. Dr lider av den ytterst farliga illusionen att de vet vad som är bäst för landet och det är upp till dem att göra vadhelst som krävs för att uppnå det. Deras ideal är heliga och själva är de missförstådda martyrer. Vem kan klandra dem för att de måste ta till våld ibland? Dessutom är de konstant motarbetade och alla måste väl inse att något måste göras för att rädda landet? De vill ju bara väl, gubevars.

Nej, nazister skrämmer mig. Hot, skadegörelse, misshandel, mord. Saker eskalerar snabbt. Jag har inte glömt John Hron, och allt av döma så har inte nazisterna gjort det heller.

Igår hade vi val till EU-parlamentet. I nästan samtliga länder tog högerextremisterna mandat. I Sverige fick Sd 10% av rösterna. I Frankrike fick Front National 25%. En av fyra fransmän röstade på ett högerextremt parti, 70 år efter Förintelsen.

Det är skrämmande. Människan glömmer alltför fort.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...