*puh*

Vi har haft några jobbiga nätter här hemma det senaste. Vanja har varit väldigt konstig, får jag lov att säga. Visst, hon har aldrig somnat "tidigt", i alla fall inte jämfört med när andra lägger sina bebisar, men hon har ändå somnat omkring 21-23 och sen vaknat en eller två gånger per natt för att äta. I alla fall sen november. Innan dess sov hon hela nätterna, men sen hon fick tänderna så har det inte varit samma sak.

Men nu det senaste har det varit uppochner-vända världen. Vanja har absolut inte velat sova i sin säng, hon vill verkligen inte lägga sig och försöker man så skriker hon tills hon blir hes. Eller skulle ha blivit, om hon inte hade varit bebis. Bebisar verkar ha outsinliga röstreserver. Den senaste veckan har hon inte somnat före midnatt, bortsett från en natt då hon sov jättebra. Men de sista två nätterna har det blivit än värre. Jag tror klockan passerade två igår innan hon somnade. Eller var det tre?

Tack och lov att det är helg, säger jag bara. Tänk om Tommy skulle ha jobbat idag! Då hade han inte fått särskilt mycket sömn. Men detta har fått oss att vidta åtgärder. Det går ju inte att ha det på det viset, att Vanja inte somnar förrens långt inpå natten. Därför försökte vi hålla henne vaken så länge som möjligt nu på kvällen med förhoppningen att hon skulle sova bättre och längre. Vid kvart i åtta gick det inte längre. Hennes lilla huvud bara föll ner mot bröstkorgen och varje lem var totalt avslappnad. Så tio i åtta låg hon i sin säng och vi hoppades på att hon skulle sova gott.

Hah. Självklart så vaknade hon efter 45 minuter. Jag försökte söva henne på nytt direkt, men det fungerade mindre bra i och med att hennes blöja definitivt behövde bytas. Attans. Skynda in till skötbordet med bebis, byta blöja så snabbt som möjligt och försöka få bebis tillbaka in i mörkret i sovrummet. Det gick förvånadsvärt bra ändå, tycker jag. Hon skrek när jag lade ner henne i sängen, som vanligt, men jag gick snabbt ut ur sovrummet i alla fall och efter en väldigt kort stund så var det tyst därinifrån.

Lilla tröttisen hade somnat.

Det var ungefär en halvtimme sen. Jag sitter nu och håller tummarna för att hon ska fortsätta sova och inte vakna upp igen inom en timme.

Varför skrev jag ens det? Direkt så började hon skrika ifrån sovrummet. Det tog inte ens fem sekunder från det att jag tryckte in punkten.

Hmm.. nå, jag tror att jag väntar lite i alla fall och ser om hon tystnar igen. Ibland skriker hon till lite grann och somnar sen om och tar man upp henne då så vaknar hon till mer och då är det hopplöst att få henne att somna igen.

*lyssnar*

Hon skriker fortfarande, men det är ganska svaga skrik, inte så ilskna.

*håller tummarna för att hon somnar om snart*

Med maten så går det inte heller särskilt bra för närvarande. Hon har totalvägrat skeden i flera dagar. Idag "lurade" vi i henne maten. Tommy låtsas vara på väg att ge henne vatten ur flaskan, (vilket får henne att gapa så otroligt sött), och då passar jag på att stoppa in en sked med mat. Hon gillar det inte något vidare, men samtidigt så protesterar hon inte så värst heller. Hon mest blänger, tycker jag. Hur som helst så får hon i sig lite mat på så sätt och hon måste ju vänja sig vid att äta med sked.

Jag undrar om det är tänderna som gör henne så vrång med både sömn och mat. Det är nog inte omöjligt.

I övrigt så mår hon mycket bättre. Hon har, (peppar, peppar), inte kräkts på två dagar nu, och det känns skönt.

Själv mår jag också mycket bättre.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...