Stackars liten! Vanja har fått feber! Hon har varit vaken större delen av natten, trots att det såg så bra ut igår kväll. Imorses tyckte Tommy att honvar väldigt varm, så då tog vi fram termometern. Sure enough, hon hade feber. 38.4 visade termometern på.

Stackars liten.. inte undra på att hon har varit så kinkig och gnällig hela natten. Jag var faktiskt ganska irriterad imorses eftersom jag inte hade fått sova något, men det gick snabbt över när vi fick veta att hon var sjuk. Då gick det upp ett litet ljus, så att säga.

Nu på morgonen har hon sovit lite grann och även lite efter att Tommy var hemma på lunch. Hon är fortfarande varm, men hon är ändå ganska pigg. Lite gnälligare än vanligt är hon nog, men hey, hon är bebis. De ska gnälla ibland.

I övrigt? Tja, vi mår nog hyfsat bra ändå allihop. Snuviga är vi alla tre, men jag hade inte väntat mig något annat. Jag är alltid snuvig på vintern. Det är bara mer eller mindre det växlar mellan, liksom.

Däremot är jag lite irriterad på min kropp! What the fuck, liksom. Här ammar jag, fritt och glatt vid alla möjliga tider, och så får jag tillbaka min mens i alla fall! Varken Jeanette, Kim eller Yenny har fått det, visar det sig när jag har hört mig för och åtminstone Jeanette och Kim har slutat amma, helt och hållet, sen ett bra tag tillbaka. Som om det inte vore nog så är den dessutom mer oregelbunden än en flexchef. Tre gånger har jag haft mens nu på snart två månader. Tre gånger! Det är typ lika många gånger som jag hade mens sammanlagt under de senaste sex åren..

Nej, arg blir jag. Eller åtminstone irriterad.

Dessutom går jag tydligen ner i vikt. Inte för att det hänger samman med något däruppe, utöver att det har med min kropp att göra.. Men äsch, det är min sida, jag är så osammanhängande som jag vill. Jag väger nu helt plötsligt under 60 kilo igen. Oj då, liksom. När jag var på inskrivning på BVC så vägde jag 61 kilo. Det var det mesta jag någonsin hade sett vågen visa innan. Nu efter att ha varit gravid så kan jag ju säga att jag har sett vågen visa åtminstone 76 kilo.

Men nu är jag alltså tillbaka till ursprungsvikt, om man kan uttrycka sig så. Mindre än före graviditeten. Men på nåt sätt så spelar det inte så värst stor roll för mig. Jag har hört folk klaga över sina "extrakilon" som är så besvärliga att bli av med och jag kan inte relatera till det. Jag har aldrig haft några problem med att gå ner i vikt. Jag försöker inte ens, det bara sker. Jag har heller aldrig haft några problem med min vikt. Jag har alltid accepterat den för vad den är. Jag bryr mig inte om vad vågen visar, sålänge jag själv är nöjd så är det bra.

Synd att inte fler kan göra så.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...