Igår sänkte vi barnsängen till det absolut lägsta man kan ha den på och det var inte en dag för tidigt. När vi hade lagt Vanja igår så ställde hon sig upp! Helt och hållet av egen maskin drog hon sig upp i stående ställning i sängen. Men naturligtvis så tappade hon taget innan jag hann ta henne, så hon ramlade baklänges.

Typiskt. Nu ska man behöva oroa sig för att hon ska slå ihjäl sig i sängen också. Hon behöver inte ett spjälskydd. Hon behöver en madrasserad cell.

Men! Igår gjorde vi stora framsteg gällande sömnen. Istället för att somna vid ett-tiden, som hon har gjort det senaste, så somnade hon faktiskt så "tidigt" som klockan elva! Oj, oj, oj! Och hon sov i sin egen säng också! Tommy och jag fick, för en gångs skull, tillfälle att kramas och gosa innan vi somnade.

Självklart sov hon inte hela natten i sin säng. Redan efter en timme så vaknade hon och ville äta igen, trots att jag hade gett henne en stor flaska mjölk innan hon somnade. Hon drack inte upp allt, men i alla fall mer än hälften. Kanske 150 ml eller så. Men det hjälpte inte. Hon skulle äta i alla fall. Vilket hon naturligtvis fick. Men även om hon vaknade flera gånger i natt så somnade hon om väldigt fort. (Tror jag, i alla fall). Så totalt sett så har hon sovit mer i natt än vad hon har gjort på flera veckor nu. Skönt!

Fler framsteg:

Hon äter och provar mer igen, efter en period av totalvägran. Dock gillar hon fortfarande inte burkmat, men efter lite list så kan man få i henne det också. Vi har upptäckt att hon gillar yoghurt väldigt mycket, så igår vid middagen fick hon växelvis yoghurt och burkmat. Hon åt faktiskt upp nästan allting som vi hade lagt upp åt henne. Hon äter fortfarande inte en hel portion och hon äter inte så att hon blir mätt, utan jag måste fortfarande amma henne efteråt, men:

Hon äter. Underbart.

Dock tror jag inte att vi ska berätta för BVC vad hon äter. De gillar aldrig något jag ger henne. Men det struntar jag i. Huvudsaken är att min bebis äter. Sen kan de babbla hur mycket de vill om att saker är för sött, för salt, för gott eller vad fan det nu är de kan tänkas klaga på. Ibland tror jag att de förbjuder saker bara för att se hur många som går på det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...