Jag har den bästa pojkvännen i hela universum. Han köpte med sig baguetter efter jobbet. Nea har baguetter ikväll! Mums!

Va? Gravid? Jag? Nääääää!

Gott var det i alla fall.

Jag läste ett jätteäckligt inlägg i en blogg som någon länkade till på "Allt för föräldrar". En liten äcklig fjortisbrud har skrivit ett inlägg där hon tokgnäller på småbarn och deras föräldrar på restuarang. Närmare bestämt kallar hon ett barn för "en snorande, vrålande, dreglande bajsmaskin".

Jag blir helt bestört när jag läser såna saker. Hur KAN man kalla ett litet barn för något sådant? Vad är hon själv, för övrigt? Har hon stängt av sina kroppsfunktioner så att hon aldrig behöver gå på toaletten? Jag får påminna mig om att flickan trots allt bara är 14 år och antagligen inte vet särskilt mycket än. Antagligen har hennes uppfostran lämnat en del att önska, men det är bara spekulationer.

Hon påstår att hennes restuarangbesök med familjen (!!!) blev totalförstört eftersom det fanns en barnfamilj på restaurangen och den lille började skrika. Hon liknade upplevelsen med tortyr. Hon vill införa barnfria restauranger så att "vanligt folk" slipper dessa "respektlösa småbarnsföräldrar" (med lite korrigerad stavning).

En mening i hennes inlägg fastnar dock i mitt medvetande.

"Skaffa aldrig barn, det suger” viskar pappa och flinar.

Har hon ens tänkt till när hon skrev det där? Har hon reflekterat över vad hennes pappa faktiskt säger? Antagligen inte. Det är den meningen som gör att jag, trots allt, tycker synd om flickan. Hon har det antagligen inte lätt och trots allt; hon är bara 14 år. Det går över.

Blä, vad jag är sur idag.

För det första så ställde jag väckarklockan idag eftersom jag tänkte gå till Öppna förskolan med Vanja. Vi brukar ju gå dit på tisdagar och jag hoppades på att de skulle ha öppnat vid det här laget.

Så halv åtta klev vi upp, åt frukost, packade skötväskan och allt annat som hör till. Fem i halv nio orkade jag inte söla mer, utan då gick vi hemifrån. Nu tar det ju inte 35 minuter till Öppna förskolan, men jag tänkte att jag går långsamt så behöver vi nog inte vänta så länge på att de öppnar (öppnar klockan nio, alltså). Men ju närmre vi kom, och jag kan ju inte gå hur långsamt som helst, desto tydligare blev det att vi skulle hinna dit före nio så då beslöt jag mig för att gå till ICA först, det ligger ju ändå alldeles intill. Det enda jag ville köpa var baguetter. Utan vitlök! Vad upptäcker jag? Jo, det finns bara baguetter med vitlök! Jag frågade personalen och naturligtvis hade de ingenting ute på lagret. Självklart inte, varför skulle de ha det? Inte heller hade de leverans idag, utan först imorgon. Men de kunde inte garantera att baguetterna jag ville ha skulle finnas med i den leveransen.

Jaha. Det var bara att gå igen, utan baguetter.

Nu hade klockan precis passerat nio, så vi gick tillbaka till Öppna förskolan.

Som inte alls var öppen.

Det satt en lapp i ena fönstret med öppetider. Det visar sig att för det första så öppnar de inte förrens vecka 34, vilket alltså är nästa vecka. För det andra så har de stängt både måndagar och tisdagar från och med nu. Varför då?? Vi gick ju alltid dit på tisdagar förut och nu måste vi alltså byta dag. Låter kanske som ett I-landsproblem, men grejen är att det brukade vara ungefär samma personer som dök upp på de olika dagarna och tisdagsmammorna och -papporna är de jag har lärt känna. Nu måste jag antagligen lära känna helt nya människor och så att säga börja om från noll igen!

BLÄ!

Som sagt. Jag är sur idag.

De smakade väldigt mycket vitlök. Usch. Nu sitter jag och är ledsen över att jag inte får äta baguetter ikväll. :(

Vi var och handlade alldeles nyss och jag har blivit tokig i minibaguetter med philadelphia på. Nu köpte jag två paket, eftersom de går åt så fort. Men så besviken jag blev när vi kom hem! Det visar sig att baguetterna jag plockade åt mig, trots att de såg ut som de jag brukar köpa (tittade inte alltför noga på dem, de såg ju ut som vanligt) i själva verket var vitlöksbaguetter!

Usch, vilken besvikelse!

För den som inte vet, så gillar jag inte vitlök.. Men jag har stoppat in några i ugnen och hoppas på att de inte smakar alltför mycket vitlök.. I annat fall får jag köpa nya baguetter imorgon. :(

Yey! Igår kväll kände jag en massa små buffar. Gött att bebisen uppenbarligen inte sover hela tiden. :) Sparkarna var dock ganska långt ner, tycker jag. Jag kan inte minnas att Vanja sparkade så långt ner.. men det kanske hon gjorde i början. Det är svårt att komma ihåg allt. Däremot kommer jag ihåg att hon sparkade sönder revbenen på mig rätt mycket. =) Aggressiv liten tjej var hon.

Nu är det bara en vecka kvar till ultraljudet. Vid den här tiden om en vecka så kanske vi vet om det är en liten tjej till eller en liten pojke.

Många frågar om man inte "känner" vad det är för kön. Att man skulle ha nån "känsla" för vad det är. Men jag vet inte, jag. Hur skulle det kännas? Det kan ju omöjligt vara samma som att "hoppas", för det är ju inte en känsla av att det skulle vara något. Ungefär som att Tommy hoppas att Blåvitt vinner SM-guld i år igen. Det betyder ju inte att han tror det eller har en känsla för att de skulle göra det (hans "känsla" är nog snarare tvärtom i år) utan just att han håller på det laget och vill att de ska vinna. That's it.

Förra gången hoppades vi mest på en flicka. Man kan nästan säga att vi önskade oss en flicka, men det tycker jag låter lite hårt, ungefär som att en pojke inte hade varit välkommen. Men så var det inte alls. Det var mer att vi hade båda mycket pojkar i släkten och just därför ville vi ha en flicka. Nu fick vi en flicka, men vi hade varit precis lika glada över en pojke. Den här gången hoppas vi mest på en pojke. Egentligen inte av någon speciell anledning, utom att det skulle vara roligt att ha både en son och en dotter. Personligen vill jag ju ha två av varje, men vi får väl se vad det blir sen.

Hur som helst så vill vi gå emot strömmen och ta reda på könet, om det går. Förra gången ville vi också, men Vanja var pryd av sig och gömde sig som en boll. Helt omöjligt att se något, alltså. Många gånger när folk frågar om vi ska ta reda på könet och vi svarar "ja", så får vi följdfrågan "vill ni verkligen det då?" Det är klart att vi vill! Annars skulle vi ju inte be om det, eller hur? En del verkar tycka att spänningen försvinner, men jag tycker att det inte är könet som är det mest spännande med att få barn. I så fall borde väl många bli besvikna när barnet väl är fött. "Spänningen" är ju slut då. Ungefär som upplösningen i en film. Nej, det vore ett märkligt sätt att se det på.

Jag funderar lite grann på hur Vanja kommer reagera på ett litet syskon. Nånstans så får jag för mig att hon kommer fortsätta vara "perfekt" och inte få raseriutbrott av avundsjuka och börja slå bebisen och sånt. Det är det annars många som är noga med att "förbereda" oss på. Vanja kommer bli sååå svartsjuk och det kommer bli sååå jobbigt. Å andra sidan sa samma människor att det skulle bli så jobbigt att få Vanja också...

Det är klart att det finns en risk för att hon blir svartsjuk, men det beror väl helt och hållet på hur man som förälder beter sig. Om man ägnar så mycket tid åt bebisen att man försummar det första barnet, då är det ju konstigt om barnet inte blir svartsjukt. Men som jag minns det så krävde inte Vanja total uppmärksamhet när hon föddes. Visst var man tvungen att ge henne mat ofta och byta blöja, men annars så sov hon ju mest. När bebisen sover kan man leka massvis med det första barnet.

I alla fall i min fantasivärld. :)

Usch, idag har jag haft en sån enorm huvudvärk. Mycket kan säkert härledas till samtalet jag hade med min kära mor idag. Ibland är det verkligen som att stånga huvudet mot en betongvägg när man pratar med henne. *suck*

Men men. Hela kvällen har jag känt efter och känt efter och ingen liten spark än. Hmm.. ska pyret verkligen ligga och sova hur länge som helst? Nån gång får h*n väl vara vaken ändå. :)

Det är mindre än två veckor kvar till ultraljudet. Oh, så jag längtar! Det är bäst att dagarna dit går fort, för nu känner jag mig otålig.

Jag har egentligen inget vettigt att skriva ikväll. Jag har mest bara ont i huvudet och det jag kanske skulle velat skriva om känns inte bra att skriva om. Bra, va? Men syrran vet vad jag menar. Hon är mitt bollplank.

Just nu sitter Tommy och tittar på fotboll. Det är IFK Göteborg mot Basel, kval till Champions League. De (IFK) gjorde precis ett mål till, vilket var väldigt välbehövligt. För att de ska gå vidare måste de antingen vinna matchen eller som sämst få 2-2 i resultat. Just nu står det 1-2, så det ser ju positivt ut än så länge.

Jag är inte direkt någon fotbollsfantast, men jag blir glad när laget som Tommy håller på vinner. Naturligtvis beror det helt och hållet på att jag blir glad av att Tommy är glad, men det är väl nästan lika bra?

Jag var ute med Vanja en sväng idag och träffade på några grannar som jag inte har pratat med tidigare. De har en dotter i Vanjas ålder som heter Buffy. (Ja, efter TV-serien). Buffy var väldigt söt (fast inte lika söt som Vanja, naturligtvis) och hon "jagade" Vanja, trots att hon inte kunde gå. :) Hon försökte ta Vanjas skor hela tiden och Vanja såg väldigt skeptisk ut och backade hela tiden. Otroligt sött. Nu är jag inte helt säker på att jag kommer ihåg föräldrarnas namn korrekt, men jag tror att de hette Katarina och Mikael. Kattis, tror jag mamman sa att hon kallades.

Tyvärr kunde vi inte vara ute länge för vi blev "attackerade" av getingar. Det kom en hel drös och bara svärmade omkring oss och försökte sätta sig på barnen. Mindre trevligt. Det var bara att samla ihop barnen och gå in igen.

På väg in träffade jag på fastighetsskötaren. Jag växlade några ord med honom och talade om att garaget och vår balkong behöver åtgärdas. Han skulle titta på det imorgon. Det blir bra, tycker jag. Sen får man ju se vad han kan göra. Särskilt balkongen är jag lite tveksam till om han kan fixa lite lätt. Det kanske krävs en hel del jobb. Men det är sånt han får ta ställning till och avgöra vad som krävs.

Jag är bara glad att jag kom ihåg att ta upp det med honom när jag ändå såg honom. Sen får väl jobbet ta den tid det tar.

Oh! Jag tror att jag kände den första sparken från bebisen medans vi tittade på Morden i Midsomer ikväll!

Spännande! :)

Hoppas att det blir fler snart och mycket tydligare.

Nu får man nog säga att vi har fått regn, i alla fall. Det har regnat hela dagen och det regnade större delen av gårdagen, så jag betvivlar att det är särskilt torrt i marken längre. När jag säger att det har regnat "hela dagen" så betyder det förresten verkligen hela dagen. Jag har inte ens sett en halvminut med uppehåll och det är heller inget duggregn vi har, utan konstant hällregn. :)

Men jag klagar verkligen inte. Det här regnet behövs något fruktansvärt. Dessutom så är det skönt att det inte är 30-35 grader varmt och vindstilla ute längre. Värme är skönt och jag vill hemskt gärna ha värme på sommaren, men det ska ju samtidigt vara uthärdligt. Visserligen har jag och Vanja varit ute lite grann om dagarna med den värmen, men man klarar ju bara en 20-30 minuter åt gången.

Jag funderade en stund på att gå ut med Vanja idag också, men det var nog lika så bra att jag inte gjorde det. Dels så har jag inga regnkläder till Vanja och dels så regnar det ju faktiskt ganska mycket och vi hade nog blivit vääääldigt blöta båda två om vi hade gått ut. :)