Alltså, är det nån som kan förklara för mig fenomenet "köpstopp"? Det diskuteras friskt på föräldraforumet med jämna mellanrum och en viss person säger sig ha haft köpstopp under ett år och det var så braaaaaaa. Typ. Men jag fattar inte grejen. De säger att det ska vara att man inte köper onödiga saker under ett år, eller vad för tidsperiod man nu väljer. Vad är då "onödiga grejer"? Den här personen som skriver mest om köpstopp verkar säga att hon lät bli att köpa kläder så länge hennes egna kläder fortfarande var hela och rena.

Uhm, jaha? Gör man inte alltid det? Det är väl om man behöver nya kläder som man köper nya kläder? Eller?

Alltså, om jag har tolkat det hela korrekt, vilket jag inte alls utgår från att jag gjort, så lever vi konstant under "köpstopp". Vi köper nya kläder kanske en gång om året, förutom till barnen då. De måste ju ha kläder när de växer ur sina och de växer rätt fort de första åren. Vi köper heller inte en massa krafs. Inga inredningsprylar, inga pyntgrejer, inget.

Man kan nästan säga att jag har tagit steget längre, mot för vad de flesta andra kvinnor gör. Jag köper ju heller inget smink eller en massa hudvårdsprodukter eller hårstylingsgrejer. Tommy har ju i och för sig sin hårgelé, men den köper vi ju för typ 10 kronor flaskan eller nåt sånt.

Det här spenderar vi pengar på:

• Räkningar
• Mat

End of story. :)

Alltså, det är säkert jättebra med köpstopp för de här människorna om de spenderar massvis med pengar på onödiga grejer, nya kläder för tusentals kronor varje månad och så vidare, men jag har svårt att tycka "bra gjort!" när jag läser om deras resultat. Det är inte svårt att låta bli att köpa saker. De kan prova att vara utan pengar ett tag så upptäcker de nog hur prioriteringarna bör se ut. Allvarligt talat.. Snacka om lyxproblem om man måste sätta köpstopp på sig själv för att få bukt med sina prioriteringar.