Den här dagen har inte varit en av de bästa i mitt liv, om jag säger så. Ungarna har varit som ungar är, fast lite till. Sen skulle de sova middag. Ha. Ha. Inte sov de, inte. Precis när Vanja somnade (efter tre timmar i sovrummet) så flippade Lukas ut och blev helt hysterisk, vilket naturligtvis väckte Vanja igen. Sen har de båda två varit övertrötta och griniga resten av dagen.

*suck*

Jag vet inte vilket som var jobbigast. Det kan ha varit när jag skulle byta blöja på Vanja och hon absolut inte ville byta blöja och blev halvt hysterisk. Sen, när blöjan var bytt så ville hon inte gå ner från skötbordet och blev hysterisk igen. Sen blev hon arg och hysterisk en gång till när jag bytte blöja på Lukas. Efter det blev hon ännu mer arg/sur/ledsen när hon inte fick ta leksaker från Lukas. Det var rätt jobbigt.

Men det kan också ha varit när Lukas blev ett frimärke. Han satt som fastklistrad, först på Tommy och sen, när han fick syn på mig (de lekte i barnens rum, jag lagade mat i köket), så skulle han bara till mig hela tiden. Fast han ville inte vara uppe i famnen. Eller ja, inte still i alla fall. Försökte jag sätta ner honom så bröt han ihop. Det är lite.. handikappande. Och inte särskilt roligt. Dessutom så skulle han inte bara upp, han skulle fortsätta skrika också, trots att han fick komma upp.

Övertrött, antagligen.

Men nu är dagen i alla fall över. Barnen sover lugnt i sina rum och nattningen var helt okej idag också. Lite mer omständig än de senaste och det krävdes en stor flaska välling till Lukas för att han skulle vilja lägga sig ner och sova, men det gick ändå rätt snabbt. Nu hoppas jag innerligt på att den missade middagsluren ska få Lukas att sova hela natten, men ärligt talat så tror jag inte på det själv. Men man får vara glad för det lilla.

Från det ena till det andra. Vi skulle köpa fler lådor till ungarnas rum på Maxi idag. Jomen tjena. 230 spänn för en stor låda, eller 170 för en mindre. As if! Lär inte hända, i alla fall inte nu. Vi får väl kolla på ÖoB imorgon eller nåt, för fler lådor måste vi ju ha. Det dräller av leksaker överallt! Alternativet skulle vara att skeppa ner leksaker i källaren och det känns som ett väldigt tråkigt alternativ. Jag hade blivit jätteledsen om mina föräldrar hade gjort så när vi var små. Men hur, hur kan en låda vara så jäkla dyr?? Jag fattar inte. Dessutom är priserna alltid utan locket. Det får man betala extra för. Gosh..

En annan sak vi måste köpa, det är en ny kamera. Jag har varit utan kamera sen innan jul och jag blir tokig! Jag måste ha en kamera till Lukas födelsedag! Jag bara måste! Jag vill inte missa att ta bilder på hans första födelsedag! Så imorgon ska vi ut och leta efter en kamera. Hoppas vi hittar nån bara. Det är inte så många dagar kvar tills han fyller ju..

Ytterligare en sak finns det förresten som vi måste köpa, och det här handlar inte om ordning och reda eller önskemål. Det här handlar om behov. Vi måste köpa en ny bilstol till Lukas. Den han sitter i nu är alldeles för liten för honom numera. Vi får titta efter det imorgon också. Det känns inte bra att han sitter i den längre. Han måste ha en ny. Punkt.

Frågan är bara var sjutton man köper en? I have no idea.

Nu har Lukas sovit i Vanjas rum (som vi snart får kalla "barnens rum" eller "Vanja och Lukas rum") för andra natten i rad. Som framgick av mitt korta inlägg igår kväll så somnade Lukas på bara en halvtimme, istället för en timme som det tog natten innan. Han vaknade även i natt vid elva-tiden och återigen var det "skrik-och-panik-fabrik" som gällde. 20 minuter tog det även denna gång innan han lugnade ner sig. Han drack ingen välling, men han somnade om i alla fall (kors i taket). Den här gången vaknade han inte upp efter en halvtimme, utan sov hela tiden till halv fyra! Gött! Då ammade jag honom (av samma anledning som igår ;)) och sen somnade han om igen. Han vaknade vid sextiden igen, blev sövd igen och sen gick vi upp vid halv nio.

Nu ligger de och sover middag, tillsammans. Lukas skrek lite idag (det gjorde han inte igår), men nu är det tyst och lugnt där inne. Det känns verkligen som en lättnad, det här. Jag har oroat mig lite för hur det skulle gå att lägga dem i samma rum, men det här går ju över förväntan bra. Jag bara väntar på bakslaget. :) För det lär ju komma ett bakslag, förr eller senare, det är jag fullt på det klara med och beredd på.

Men fortsätter det att gå så här bra, då kan jag se fram emot att kunna be svärmor om att hon är barnvakt en helg. Tänk.. att få sova! Gud, vad skönt det vore.