Jamen nu känns det som att hela livet är lagt på is. Det enda vi gör är att vänta på att något ska hända, på flera områden. Det första är naturligtvis vårt "/&#%¤"Q%& internet. (Tack, okända granne för ditt öppna nät! Vem du än är så älskar jag dig). Vi är nu inne på dag elva utan internet och telefon. Jag kommer antagligen få världens högsta mobilräkning nästa månad eftersom vi får ringa precis alla samtal från mobilerna och det är ju inte direkt gratis. Provocerande nog fick vi idag en räkning från Comhem som ska vara betald den 27:e. Jo, men jag har ju JÄTTEMYCKET lust att betala för tjänster vi inte har fått än. Självklart vill jag det. *mutter, mummel*

Jobbfronten känns också is-lagd för tillfället. Tommy vet inte om han får vara kvar på uppdraget han är på, tydligen går snacket att avdelningen kanske ska läggas ner och då blir det ju nytt uppdrag igen som gäller. Det är alltid tråkigt att behöva byta arbetsplats, men så är det att vara bemanning.. För egen del så önskar jag ju också bli anställd, men det är tydligen anställningsstopp just nu. Igen. Pratade med chefen förra veckan och hon hade ingen aning om hur länge det skulle vara anställningsstopp. Vi behöver folk, massvis med folk, men de tar bara in mer bemanning istället. *suck*

Ja, sen är det väl lite mer saker som gör att vi bara går och väntar och väntar och det är så TRÅKIGT att vänta. Nästa månad ska jag i alla fall göra en extrainbetalning på billånet igen. Vi gjorde ingen denna månad eftersom vi dels fick dåliga löner och sen var det en del större utgifter, så istället för att skicka in mer pengar på billånet så lade jag undan en del på ett av sparkontona. Om vi inte har rört pengarna till nästa lön, jättebra, det innebär bara att jag kan göra en större insättning. Målet är ju fortfarande att lånet ska vara borta till hösten och DÅ kan vi äntligen börja spara ordentligt (ja, jag sa ju att jag går runt och väntar på att saker ska hända).

Hus.. Vi har pratat lite om det och Tommy sa att vi kanske skulle titta på hus som har lite mer renoveringsbehov. Priset sjunker ju kraftigt om saker behöver åtgärdas. Men hur ska man tänka då, egentligen? Hur mycket kan, och vill, vi göra på ett hus? Visst, vissa saker går säkert att läsa sig till, men det ska ju finnas tid till det också. För att inte tala om lust. En klar fördel är ju om huset är beboeligt, trots renoveringsbehov. Då kan man fixa saker när man har tid och pengar. Usch, det är en svår fråga. Tur att vi har gott om tid att tänka på det. Just nu har vi ju inte pengarna till att köpa hus. Men det kommer väl..

En sak jag har tänkt på när det gäller huslånet, det är hur man ska dela upp det. På alla uträkningar på alla bankers sidor så räknar de ju bara på topplån och bottenlån och så EN ränta per lån. Men det är väl inte så man gör, som jag har förstått det. Man binder väl lånet i olika delar på olika lång tid och då blir ju räntan olika hög också. Jag tänkte i alla fall så här; man delar upp lånet i ett antal delar. Största delen binder man på ganska lång tid, säg fem år eller så. En del binder man kanske på tre år, en på två år, en på ett år (varje del lite mindre än föregående) och en sista del har man rörligt. Lån med rörlig ränta får man ju kasta in extrapengar till utan extra kostnad. Så tanken är den att när ett år har gått så ska man ha betalat av hela det rörliga lånet. Beroende på hur stort lånet på ett år är så binder man antingen om halva på ett år till och halva rörligt, eller hela rörligt och så satsar man på att betala av den biten under kommande år.

Självklart är tanken att vi ska amortera på alla delar så att lånen sjunker hela tiden.

Skulle det sen visa sig att man inte har pengar att amortera en massa extra så låter man ju såklart bli, men målet är ju att bli av med alla lån, och det så fort som möjligt.

Låter det vettigt? Genomförbart? Som en bra idé, eller är det helt otänkbart?

Vi har ju några år kvar på oss att fundera innan vi har pengar till kontantinsatsen för att köpa hus..