Okej, det här är ju helt fel tidpunkt att börja blogga på. Jag borde sova redan. Helst för flera timmar sen. Jag är så trött, så trött. Gårdagen var minst sagt påfrestande, fastän humöret var på topp hela tiden.

Först; en vanlig, normal arbetsdag, slutet på veckan och så vidare. Med det lilla undantaget att jag hade fått noll sömn natten innan på grund av att Lukas var dålig. Han sprang på toaletten halva natten för att kissa och kräkas och däremellan sprang han upp för att han var törstig (undra på). Så, noll sömn och sedan arbetsdagen på det. Jag var trött, men det var ändå okej. Jag piggnade till under dagen rätt så bra.

Sedan tar arbetsdagen slut och det var dags att åka hem. Packa ihop sina saker och skynda sig till bussen som går från Sörredsvägen. Ute blåser det. Mycket. Orkanvindar, faktiskt. Detta leder såklart till att broarna har stängts av. Shit. Hur tar man sig hem då? Kommer fram till busshållsplatsen och tittar på tavlan. Min buss är inställd. Hm. Bussen som går in till stan kommer, jag hoppar på den istället, det borde gå rätt så fort ändå.

Ha. Ha. Ha. Trodde jag, ja!

Efter att ha stått(!) på bussen i en och en halv timme kommer vi äntligen fram till den FÖRSTA hållplatsen efter den där jag klev på. Omg.. folk som missat sin buss ringer till folk som befinner sig på min buss och uppmanas att gå, för de hinner ikapp bussen. Vilket de också gör. Vi stod still mer än vad vi rörde oss. Åh, herregud. Trött i benen blev man av att stå så länge också. Efter dryga två timmar på bussen, under vilken tid jag börjat prata med tjejen som stod bredvid mig och i henne hittat en flyktkompis (hade mitt liv varit en bok hade gårdagens kapitel hetat "Flykten från Hisingen") och vi hoppade av bussen mitt i mellan två hållplatser för att ta oss till en spårvagn. När vi kommer fram till spårvagnarna (efter att nästan ha blåst bort ett par gånger) så får vi höra att en spårvagn har gått sönder vid Hjalmar Branting och inga spårvagnar kommer förbi! Gah! Diskussioner inleds runtomkring om hur man tar sig över till fastlandet istället och Älvsnabben nämns bland annat. Men vi har tur. Innan vi kommer fram till Hjalmar Branting så har spårvagnen lagats och vi kan fortsätta! Hurra!

Jag och min nya kompis presenterar oss för varandra och jag konstaterar att hon bär det namn som vi funderade på att ge Vanja först, nämligen Alexandra. Vi pratar jobb och familj och har det väldigt trevligt, situationen till trots. Innan vi skiljs åt så tar jag hennes efternamn också så jag kan hitta henne på Facebook (när jag kom hem gick jag nästan direkt in på Facebook och lade till henne. Det är ju inte varje dag man hittar en ny kompis. :))

Själv gick jag av vid Brunnsparken och hoppade på sjuans spårvagn och njöt av att jag nästan var hemma. Det hade varit en väldigt lång dag. När jag klev av spårvagnen här hemma så gick jag ändå inte direkt hem. Jag hoppade in på Willys och köpte ostbågar och chips för det ansåg jag att jag förtjänade efter en sådan dag. :)

Nå. Alltså. Jag slutade jobbet halv fyra. I vanliga fall är jag hemma strax efter fyra. Igår var jag hemma halv SJU. Det tog TRE timmar att komma hem. Puh! Väl hemma så däckade jag rätt tidigt. Jag hann i alla fall träffa barnen innan de gick och lade sig, det var jag glad över. Men trots att jag var så trött och trots att jag lade mig så tidigt så fick jag inte så mycket sömn. Dels var Lukas uppe ett antal gånger på natten (men bara för att kissa och dricka, inget kräkande den här natten), men värst var värken i mina ben.

De måste vara typ överansträngda eller något för jag har haft jätteont. När jag har suttit ner och reser mig upp så är benen stela och lite darriga. Jag behöver knappast fundera över varifrån detta kom.. En vanlig arbetsdag kan tära nog så mycket på benen om man har "rätt" pass och det flyter på bra i produktionen, men att utöver det behöva stå upp i två timmar utan utrymme att röra på sig, knappt ens så att man kan böja på benen, det är klart att det sätter sina spår i de stackars små benen. Jag får hoppas att jag får sova ordentligt i natt och att barnen tar sovmorgon imorgon (ha, ha, ha, vad troligt det låter) så att kroppen hinner vila upp sig. Idag fick ingen sovmorgon eftersom vi hade tvättid klockan åtta. :( Moget. Men nödvändigt. Jag var även iväg till torget med barnen och handlade tomtedräkt till Lukas inför tomtetåget på måndag.

Men imorgon får bli världens slödag. Faktiskt. Det behöver jag.

Enligt en artikel i Aftonbladet så ska Röda Korset utreda krigsspel för att se om de följer Genèvekonventionen. Det är tydligen ett problem att folk avrättar virtuella människor i påhittade spel. Nu nämndes inte just spelet som jag för närvarande spelar i artikeln, men om man tillämpar idén på mitt spel så blir jag helt plötsligt en förbrytare.

I Skyrim, som jag spelar, så har jag begått brott. Inte många, visserligen, eftersom jag alltid försöker hålla mig på rätt sida av lagen, och jag har aldrig åkt fast heller. Men ändå. Jag har stulit en flaska öl. Jag har avrättat en person, (en Khajiit visserligen, så tekniskt sett var det inte en människa så räknas det då som mord?). Jag har överfallit en vapentransport och beslagtagit vapnen och pengarna (=jag är en terrorist). Jag stödjer rebellerna och försöker krossa Imperiet. Jag har, mot min vilja visserligen, dödat en präst. Jag ska snart begå inbrott och stjäla en gudsstaty.

Detta är bara några av de brott jag har begått och många fler kommer jag att begå. Hur mycket jag än försöker göra det rätta så är det rätta ibland på fel sida om lagen och ibland har man inte så mycket annat val. Ska polisen börja utreda dessa brott, så som Röda Korset utreder krigsspelen? Vilket straff kan man få för att döda en varelse som är hälften människa och hälften katt? Får jag straffreduktion för att jag själv inte är människa (i spelet)?

Nej, det här var nog bland det löjligaste jag har läst på länge och jag tycker ändå att det står löjliga saker i tidningarna hela tiden. *suck*

Jag berättade för en arbetskamrat på jobbet idag (igår, om man ska vara noga) om den snälla busschauffören som körde mig hem igår natt. Reaktionen var inte riktigt samma som min.. Hon undrade hur jag vågade och om jag inte var orolig för att han skulle kidnappa mig och våldta mig med tanke på att vi var ensamma i bussen.

Oj, det scenariot fanns inte ens i mina tankar, så nej, det var jag inte det minsta orolig för.

Frågan är, borde scenariot ha funnits i mina tankar som en risk? Är jag naiv som bara antar att folk är snälla och vill vara hjälpsamma? Borde jag tänka på att folk kan ha mörka baktankar och akta mig mer?

*funderar lite*

Nah, då är jag nog hellre lite naiv. Var snäll mot folk så är de snälla mot dig. Det tror jag på.

Ända sedan ilskevågen igår så har jag varit småsur och trött.

Men med lite hjälp från Tobi Sammet och Timo Kotipelto så är humöret på topp nu! \m/\m/

Inte blir det sämre av att en väldigt trevlig busschaufför körde mig ända till Opaltorget (=slapp vänta 20 minuter på spårvagnen och är hemma "tidigt") och att morgondagen är sista arbetsdagen på veckan.

Yay!

Jag är arg. Jag är mer än arg. Jag är rent ut sagt förbannad. Det kunde man ju tycka är illa nog, men det är värre ändå. Jag är förbannad på jobbet. Då menar jag fysiskt, alltså. Inte att jag är arg på mitt jobb, utan jag befinner mig på jobbet och jag är förbannad. Det är en arbetskamrat som har gjort mig så här arg. Detta är nog första gången i mitt arbetsliv som en arbetskamrat, en kollega, har gjort mig så här arg. Nej, det är det förresten inte. Det har hänt en gång på Camfil också med killen jag skulle lära upp att ta över efter mig när jag skulle gå på föräldraledighet, men det är en annan historia.

Men naturligtvis är det en kille den här gången också. Jag är så less på människan! Det är liksom hela tiden någonting. Konstiga uttalanden, taskig attityd och så att allt hela tiden måste kretsa kring honom. Det är bara han som spelar roll, tydligen. Att andra får lida spelar ingen som helst roll. Idag var det jag, och det är därför jag är arg. Kompromissa, vad är det för något? Går det att göra? Näää, det gör det inte.

Grr! Jag är en resonlig människa. Jag är inte lättretad, absolut inte på jobbet. (Hemma kan det väl vara lite si och så med den saken. Stackars Tommy..) Men nu är min gräns nådd. Nu är jag arg.

Ja, just det. Jag är ju långsint också. Hur ska det här gå?

Jag lyssnade nyss på en live-version av "Dracula" på Youtube och blev mäkta imponerad. Jag har trott att de spelade in skivan och lade på ljudspåren i omgångar eftersom Matts röst går mellan väldigt djup bas och hög falsett mitt i meningarna och jag har tänkt att det finns ju inte en chans att han faktiskt har växlat så abrupt genom låten, men jo, det gör han faktiskt! Väldigt imponerande. Synd att han har slutat i Iced Earth. :/

Gå från metalsångare till polis, vad är det för nåt, va?

Idag fyller världens bäste (och snyggaste!) sångare, Tobias Sammet, från världens bästa band (Edguy!) år. Grattis på födelsedagen, Tobi!

Today the worlds best (and most good-looking!) singer, Tobias Sammet, from the greatest band in the world (Edguy!) is celibrating his birthday. Happy birthday, Tobi!

Ibland känner jag mig jäkligt efter när jag upptäcker att en grupp, som jag gillar och faktiskt har lyssnat på länge, har gjort ett sjukt bra album och så visar det sig vara tio år gammalt. :) Men har man inte hört det tidigare, så har man inte. Här är i alla fall dagens låt med Iced Earth:

Dracula

Do you believe in love?
Do you believe in destiny?
True love may come only once in a thousand lifetimes...
I too have loved...they took her from me.
I prayed for her soul....I prayed for her peace

When I close my eyes
I see her face, it comforts me
When I close my eyes
Memories cut like a knife

The blood is the life, and Christ I defy.
My sworn enemy...birth of a new creed.

Is this my reward for serving God's own war?
The blood I've spilled for faith fulfilled.
To damn her, a disgrace, you spit back in my face.
I served you loyally, and you spew blasphemy.

I avenge with darkness, the blood is the life
The Order of the Dragon, I feed on human life

There are far worse things awaiting man than death
Come taste what I have seen
I'm spreading my disease
I will feed upon His precious child
The human race will bleed, they will serve my need.

(Pre-chorus)
I avenge with darkness, the blood is the life
The Order of the Dragon, I feed on human life

(Chorus)
I am the Dragon of blood, a relentless prince of pain
Renouncing God on His throne
My blood is forever stained

For true love I shall avenge
I defy the creed that damned her