-

-             -

-                          -

-                                       -

-                                                     -

-                                                                   -

Would you like some bread to go with that whine?

Vad sjutton! Mina barn är riktiga, mesiga stadsungar! Vi är på besök hos min pappa och strax före middagen tänkte jag att det kunde vara kul att gå ut i mörkret med ficklampor och leka, nu när vi för en gångs skull hade riktigt mörker att vistas i. Visst, ungarna var med på noterna och tyckte att det skulle bli kul. Ända tills vi gick ut. DÅ helt plötsligt börjar Vanja gnälla om att hon vill gå in och hon är rädd för mörkret (!). Det slutade ju med att hon fick gå in och jag och Lukas var ensamma ute. Men det var ju redan försent. Lilla härmapan hade ju redan snappat upp vad storasyster sa, så han började också tjata om att han var rädd för mörkret och ville gå in. Så det var ju bara att traska in. Väl inne så började ungarna tjata om att de ville gå ut igen med ficklamporna (eftersom de inte fick leka med ficklamporna inomhus). Tack, men nej, tack. Jag klär inte på alla ungar (och mig själv) igen bara för att vara ute i två minuter till.

Vi måste bort från staden! För sjutton, ungarna kan inte ens se vanligt, RIKTIGT mörker utan att gnälla. Stadsungar uti fingerspetsarna har de blivit. :( Det ska vara konstgjort mörker för dem och gatlampor varannan meter. Inga stjärnor ska synas alltför klart, det är väl läskigt. Nej, nu överdriver jag, men vad sjutton! När jag var barn så tyckte vi att det var hur kul som helst att gå ut i mörkret med ficklampor och leka. Mina ungar piper direkt och vill gå in istället..

*suck*

Hallå? Vinter, var är du? *spanar* Det är fortfarande plusgrader här! Okej, det gick från sju plus till fyra, men det är fortfarande plusgrader. Har du missat att det är november? Har du försovit dig eller nåt? Förra året hade vi massa snö vid det här laget. Jag känner mig snuvad på konfekten här.

Märkligt nog påstås det att det ska bli sådär jättekallt och massvis med snö och rena vargavintern i år igen.

Det blir svårt, utan snö.

Remember, remember, the 5th of November
The Gunpowder Treason and plot ;
I know of no reason why Gunpowder Treason
Should ever be forgot.

Guy Fawkes, Guy Fawkes,
'Twas his intent.
To blow up the King and the Parliament.
Three score barrels of powder below.
Poor old England to overthrow.
By God's providence he was catch'd,
With a dark lantern and burning match

Holloa boys, Holloa boys, let the bells ring
Holloa boys, Holloa boys, God save the King!

Hip hip Hoorah !
Hip hip Hoorah !

A penny loaf to feed ol'Pope,
A farthing cheese to choke him.
A pint of beer to rinse it down,
A faggot of sticks to burn him.
Burn him in a tub of tar,'
Burn him like a blazing star.
Burn his body from his head,
Then we'll say: ol'Pope is dead.

Ikväll ska vi se på film, så det blir väl till att traska iväg till Willys och handla lite gottigt till filmerna. Först ska vi se på nån film med barnen, osäkert vilken det blir, men Vanja ville se någon de inte har sett förut. Med tanke på hur mycket film de ser på så blir det svårt att hitta någon (bra) som de inte har sett innan.

Efter barnens filmstund så ska jag och Tommy se på film också. Det blir den här gamla godingen:

Onsdag! Helt otroligt, men jag kom i tid till jobbet, trots min ångest och panik tidigare idag. Men är man tidspessimist så klarar man mycket mer än man tror. En tidsoptimist hade fnyst och tyckt att han/hon hade kunnat åka hemifrån samma tid som jag anlände till jobbet och ändå inte känt sig stressad.

Men så är ju tidsoptimister ofta sena också. Vi tidspessimister är ytterst sällan sena. Tydligen är vi inte ens sena när vi är övertygade om att bli det. :) Bra, va?

Nej, men allvarligt. Att vara sen är en av mina största skräcker, i alla fall om vi pratar om saker som är realistiska och sannolika. Att ett köttätande monster klättrar in i barnens rum när de sover är ju inte ett särskilt troligt scenario, men naturligtvis hade det klått att vara försenad med hästlängder, om det hade inträffat.

Men som sagt, nu pratar vi om saker som faktiskt kan inträffa och som har en reell sannolikhet att inträffa. Lite över oddsen en på miljonen, alltså.

Antagligen handlar det om mitt kontrollbehov. Jag har ju som bekant ett enormt kontrollbehov, och att komma försent är detsamma som att inte ha kontroll.

Egentligen är det lustigt. Man kunde ju tro att jag, med mitt massiva kontrollbehov, borde vilja "göra karriär" och klättra uppåt i arbetshierarkin, att bli chef och bestämma, men det är tvärtom med mig. Att bli chef och vara ansvarig och fatta tuffa beslut skrämmer skiten ur mig. Det är inget jag eftersträvar alls. Jag är nöjd med att vara ett litet kugghjul i ett stort urverk. Jag vill ha min plats, veta vad som förväntas av mig och bara fokusera på att göra mitt bästa och när arbetsdagen är slut går jag hem och behöver inte fundera mer på det.

Det räcker att ha mitt eget liv att sköta. Det är fullt tillräckligt att försöka ha ordning på det.

Jag är trött idag. Ja, hela veckan har jag varit sömnig, faktiskt. Det är konstigt, särskilt med tanke på att det har varit absolut noll övertid. Fast.. jag kommer ju faktiskt inte hem så överdrivet mycket tidigare när jag slutar vanlig tid jämfört med när jag jobbar över. Skillnaden ligger i vad jag gör under tiden; jobbar, eller väntar på/åker buss/spårvagn. Sen har ju barnen varit sjuka igen, så den där vilan under dagen finns ju inte. Det är klart att det påverkar.

Nå. Det är kort vecka den här veckan, så det ska nog gå bra ändå.

Bland det värsta jag vet så finns "att vara försenad" bland minst topp tre. Därför har jag idag panik över att det kommer ske just idag. Det är bara en timme kvar tills jag börjar jobbet och jag kommer bli sen. Tommy är på begravning och barnen är sjuka, så jag kan inte åka hemifrån förrens han kommer hem från begravningen.

Paniken stiger. Jag känner hur pulsen börjar rusa så fort jag tittar på klockan. Detta trots att jag meddelade chefen redan igår att jag kanske blir sen idag och hon sa att det är okej, de har folk så de klarar sig. Max blir jag väl en timme sen eller så, (hoppas jag verkligen!) men bara att jag inte är där en halvtimme innan start får mig att må dåligt.

Det är inte lätt att vara tidspessimist alla gånger.

Haha, måste bara lägga upp den här bilden på Lukas när han klippte sig hos farmor senast. Är han inte lik Draco Malfoy? :D