Uj, vad körigt det har varit de senaste dagarna. Vanja fyllde år i tisdags och i helgen var typ hela släkten här och grattade. Vanja fick öppna mååååånga paket, så många att det till slut inte var roligt längre. :) Då fick mamma hjälpa till att öppna de sista.

Det har varit jättetrevligt att ha alla här och det känns verkligen bra att vi har flyttat närmre så folk kan komma och hälsa på och så vidare, men.. Hur roligt det än är att folk kommer hit så kan jag inte låta bli att tycka att det är skönt när de åker igen. Jag är definitivt inte van vid att vara "värdinna" och jag gör garanterat en massa "misstag" som värdinna. Inte för att jag bryr mig om vad folk ska tänka om mina värdinneskills, men det är fysiskt och psykiskt påfrestande att försöka fixa och dona allting till alla. Kakor ska fram, kaffe ska fixas (det sköter dock Tommy, tack och lov), tårtor ska göras, alla ska ha koppar, fat, skedar, en del ska ha socker, andra mjölk och mitt i det här ska man dessutom hålla ett öga på Vanja och försöka umgås med folket som är här.

Det låter kanske inte så farligt mycket, och det är det kanske inte heller, egentligen, men det känns som mycket att göra på en gång och när folk är här länge dessutom så blir det till slut ganska jobbigt. Ännu värre blir det i och med att Vanjas rutiner rubbas ganska rejält i och med att vi har folk på besök, i alla fall när det rör sig om så många. I lördags sov hon middag först klockan tre, hon som annars brukar sova vid elva-tolv. Igår var det ännu värre. Då somnade hon tjugo över fem och sen väckte jag henne klockan sex eftersom det är läggdags för henne halv åtta. Hade jag låtit henne sova klart så hade hon antagligen aldrig somnat för natten sen.

I-landsproblem, javisst.

Jobbigt är också att man tycker att det är jobbigt att ha folk här. Vi vill ju att folk ska hälsa på oss, det är ju inte det det handlar om. Men antagligen var det just för att det har varit så mycket den senaste tiden som man blev så totalt slut av att ha folket här. Halva veckan har man ju ägnat åt att städa och baka, så vilostunderna har inte blivit många. Dessutom har jag mått ganska dåligt hela veckan och det bidrar ju till att man inte orkar med riktigt.

Jag har varit dålig i magen mycket det senaste och det här vädret som är har gett mig en enorm huvudvärk. Åtminstone tror jag att det är vädrets fel. 32 grader varmt är ju knappast normal temperatur i maj månad. Huvudvärken har förföljt mig i flera dagar, ja, det är nog till och med uppe i en vecka nu och som om det inte vore nog att ha ont i huvudet så blir man ju retlig och stingslig när det dels är så varmt ute och när man dessutom mår dåligt.

Nå. Även om det var jobbigt så var det jätteroligt att ha folk här och fira Vanja. Hon fick jättemycket bra presenter, mestadels kläder, precis som vi hade önskat, men även en del leksaker. Det bästa, enligt Vanja, det var två bollar som hon fick. När hon hade packat upp bollarna ur paketen så blev alla oöppnade paket helt plötsligt totalt ointressanta. :D Men till slut lyckades vi få henne intresserad av att fortsätta öppna paket. :)

Alla tyckte i alla fall att tårtorna var goda, så då vet jag det. Jag KAN göra tårta, och folk gillar det. Baka kan jag också. Problemet är bara att det är tråkigt att baka.

Nog med gnäll nu.

Roligast på hela helgen var dock detta:

• Innan folket kom på söndagen så gick Vanja! 16 steg tog hon helt själv! Duktig tjej! Men självklart ville hon inte visa det för någon som var här...

Roligast idag:

En telefonförsäljare från Trygg-Hansa ringde och ville att jag skulle teckna försäkring hos dem istället. Jag påstod att jag var mitt uppe i matlagningen, (vilket var en lögn, jag skulle precis börja men hade inte hunnit starta) och att jag inte hade tid att hämta några försäkringspapper för jämförelse.

Han frågade då om han skulle ringa upp lite senare, men jag tyckte att han kunde spotta ur sig några siffror som jag kunde fundera på och jämföra med senare.

Jag fick aldrig veta några siffor, för först fick jag frågan om jag hade helförsäkring på bilen (svar nej, halvförsäkring) och om jag betalade den årsvis (svar nej igen, vi betalar månadsvis).  Innan han hann fråga hur mycket så sa jag att vi betalar 762 kronor för halvförsäkring på bilen, hemförsäkring, personförsäkring för mig och för Tommy samt barnförsäkring på Vanja.

Killen blev helt förbluffad. Han frågade "betalar du bara 700 kronor för allt det där?!" Nej, svarade jag, 762 kronor. Nå, han tyckte att han inte hade mer att tillägga då. Jag skulle inte byta försäkringsbolag till deras för det vi redan har är mer förmånligt. :)

Sånt är kul att få bekräftelse på.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...