Jaha, här har det inte hänt mycket det senaste. Det beror på ett antal orsaker.

• På grund av strulet med Tele2 så har jag inte kunnat koncentrera mig på saker jag annars hade velat skriva om.
• På grund av Tele2s ombyggnad (eller vad det nu är de håller på med) här i Alingsås så försvinner internet titt som tätt.
• Vi har installerat om Oblivion på datorn och börjat spela det igen. Mycket trevligt och spännande, men det blir lätt så att man inte hinner med så mycket annat vid datorn då.

Man skulle kunna tro att det inte bara är mitt internet som har strulat. För en vecka sen hade jag 15-20 besökare om dagen. De senaste dagarna har det varit kanske.. fem. Jag har som vanligt ingen aning om vad det beror på. Jag vet inte vilka dessa besökare är, varför de hälsar på min sida, om det är samma anonyma besökare eller olika varje dag och jag vet inte varför de helt plötsligt inte kommer längre. Folk kanske har tröttnat på att läsa om mitt ytterst ointressanta liv. =)

Nå, saker jag inte har rapporterat om:

Vi var på BVC förra tisdagen med Lukas. Precis som jag trodde så hade han inte gått upp särskilt mycket i vikt sen senast och det beror med all säkerhet på hans magsjuka. 6580 gram väger han nu och sköterskan lyckades (till slut) mäta honom till 65 cm. Han gillar inte att ligga utsträckt, lille Lukas. Sen var det dags för vaccinationssprutorna. Stackars Lukas fick två stycken, en i vardera ben. Första sprutan gick väl an. Han pep till lite grann när hon stack honom, men allt var bra tre sekunder senare. Men den andra sprutan.. oj, oj, oj. Stackars Lukas! Han skrek i högan sky och hade så ont, så ont. :'( Tur att man har lite mamma-powers. Trösta gråtande barn är en av de främsta styrkorna en mamma har.

Så mycket mer anmärkningsvärt hände inte på BVC, förutom att vi fick en ny tid. Jag tycker att vi får gå sjukt sällan, men samtidigt så kan jag inte motivera varför vi skulle gå oftare. Allt ser ju bra ut. Nästa tid var i alla fall först om en månad igen. Dock så ska vi dit den fjärde på föräldraträff. De är också sjukt sällan, särskilt om jag jämför med hur det var i Vagnhärad. Där träffades vi en gång i veckan. Här är det en gång i månaden...

Nåväl. Förra veckan tog vi itu med en sak som vi har pratat om länge här hemma. Den ena stationära datorn havererade ju förra året och vi har många gånger pratat om att vi ska fixa i ordning den så jag slipper ha den gamla skruttiga datorn som jag har haft sedan urminnes tider. Lite nu och då har Tommy felsökt på datorn för att ta reda på vari själva problemet ligger. Vi kom fram till att det var moderkortet som var sönder. Förra söndagen slog vi slag i saken och beställde ett uppgraderingspaket från Komplett. Nytt moderkort, nya minnen, ny processor och en ny brännare; allt för under 2500 kronor, och då är även frakten på 100 kronor inräknat. Helt klart prisvärt, tycker jag. Det tog bara två dagar att få hem grejerna och Tommy satte sig genast med att bygga ihop datorn. Allt gick jättebra och smidigt och nu har jag en, i princip, helt ny dator. Det känns bra.

Det tråkiga är bara att det gick inte riktigt som vi hade tänkt oss senare.. Vi flyttade över en massa filmer och musik ifrån den havererade externa hårddisken. Jag var tvungen att välja noga eftersom vi inte hade plats nog att rädda allting. Lite tråkigt, men så kan det gå. Därefter formaterade vi den externa hårddisken. Så långt, allt väl. Men när vi skulle börja föra tillbaka filerna till hårddisken, då gick det inte lika bra längre.. Kort sagt så funkade det inte. Antagligen är hårddisken skadad och då hjälper det inte hur många gånger vi än formaterar den. Det lutar åt att vi får köpa en ny. :/ Men det blir en senare fråga.

Vad mer finns att berätta?

Vanja känns jättestor nu. Hon är så snäll och omtänksam och hjälper till med så mycket här hemma. Hon hjälper till att fylla tvättmaskinen, hon hjälper till med att hänga tvätten. Hittar vi något som ska slängas så springer hon glatt iväg och slänger i papperskorgen. När Lukas kräks (och han har utvecklats till en fullfjädrad kräkbebis) så springer hon och hämtar handdukar och säger så bekymrat: "Lukas kjäks". När jag plockar ur diskmaskinen hjälper hon också till. Det finns vissa saker som numera är Vanjas ansvar att ställa in. Grytor, kastruller med tillhörande lock är Vanjas. Skärbrädorna likaså. Bestick och köksredskap, så som slevar, vispar och dylikt vet hon precis var de ska vara. Det är så sött! Jag blir så stolt när jag ger henne gafflarna och hon drar ut rätt låda, tittar lite i den och sen lägger gafflarna på rätt ställe. Så duktig! Hon hjälper också till när vi ska duka och ställer fram allting till alla personer. Visserligen får hon mer hjälp där, men hon klarar ändå mycket själv. Till och med städningen hjälper hon till med. Där "ansvarar" hon i och för sig bara för sina saker, men jag tror ändå att det är viktigt att göra henne delaktig i allt här hemma, på små nivåer. Leksakerna springer hon omkring och plockar ihop. Ner med dem i lådorna och sen ut igen och leta fler! Duktiga lilla tjej. :) Hoppas det håller i sig till tonåren, det här. =) Hoppas också att Lukas blir lika duktig. (Det är väl bäst att tillägga så ingen tror att jag går in för att fostra barnen till stereotypa könsroller där flickor städar och pojkar sparkar boll eller dylikt). :P

Nåväl. Det var lite från oss, det. Ikväll ska Tommy på fotboll och jag blir själv hemma med barnen. Hoppas inget strular bara för att Tommy inte är här och kan avlasta. Men det ska nog gå bra. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...