Nog för att det är bra att ha koll på ekonomin, men ibland kan det gå för långt. Som det här med pension, till exempel. Det är jättebra att folk planerar inför framtiden och tänker på sin pension, men hur mycket ska man egentligen hänga upp sig på det? Jag blir 28 i år. Det är FYRTIO ÅR kvar tills jag går i pension. FYRTIO!

Till en början med så känns det ganska orimligt att sitta och oroa sig för något som kommer inträffa om fyrtio år och dessutom är det ingen som vet hur världen ser ut om fyrtio år. De som är femtio-sextio bör planera för sin pension, inte de som är i tjugo-trettioårsåldern.

Nästa invändning jag har är andelen som folk oroar sig för. När vi var inne på banken i Vagnhärad och pratade så fick vi reda på att de här pengarna man kan placera själv, de som folk har sån ångest över och våndas över att planera rätt, det är två procent av pensionspengarna. TVÅ. Seriöst, hur stor skillnad tror folk att det gör?

Anledningen till att jag gnäller om pension idag är att jag ringde igår till banken. Jag ringde för att be dem sluta skicka ut erbjudanden om Mastercard till oss. Vi får 3-4 brev i månaden om det och det är ganska tröttsamt. Men naturligtvis kan man inte bara ringa till banken, göra sitt ärende och tro att det är bra så. De stackars banktjänstemännen (och kvinnorna) har tydligen order om att prata pensionssparande med varje kund som ringer in, oavsett vad kunden har för ärende.

Så gjorde även killen jag pratade med. När jag tackade för mig och gjorde mig redo för att lägga på så började han prata om mina pensionspengar. Suck.. Det här hade jag redan varit med om ett par gånger tidigare. Pensionspengarna man kan placera själv är uppdelade i flera delar och tydligen har jag alla delar utom en hos banken. Det verkar de vara väldigt ängsliga över och gör sitt bästa för att övertala mig om att flytta pengarna till dem. Jag vet inte hur många gånger jag sa att jag inte var intresserad av att flytta pengarna, men det var många i alla fall. Till slut fick jag göra en liknelse för honom så att han skulle förstå min ståndpunkt.

Om man står i kön på ICA, exempelvis, och det är mycket folk, då vill man gärna tro att man valde fel kö. Alla andra köer verkar gå mycket snabbare än just den man valde att ställa sig i. Men byter man kö, då går ofelbart den kö man nyss stod i mycket bättre än alla andra köer. Alltså tjänar man inget på att byta kö för man vet aldrig hur det kommer att gå längre fram.

Nå, till slut övergav han de pengarna, men inte var han klar för det. Nej, då skulle det tjatas om mitt privata pensionssparande. (Vad fan har han med det att göra?) I dagsläget sparar vi 100 kronor var i månaden och ärligt talat så vet jag inte riktigt varför vi gör det. Det hade antagligen varit smartare att spara dem på ett sparkonto istället med ränta på. Då är man i alla fall garanterad att pengarna inte förlorar i värde och även om de inte ökar mycket så ökar de i alla fall något. Nåja, bankkillen tyckte att det var aaaaaalldeles för lite pengar. Han ansåg att jag borde spara åtminstone 6-700 i månaden.

Eh.. jo, tjena. Som om jag skulle ta 10% av min inkomst och låsa upp den tills jag blir 55? I don't think so. Men det verkade han inte förstå. Eller också trodde han kanske att jag har mer pengar än vad jag har. Till slut så fick jag tala om för honom hur mycket pengar jag får ut i månaden för att få tyst på honom. Jag ville ju bara lägga på och fortsätta med det jag höll på med hemma, inte sitta och lyssna på en massa snack om pension, men jag kan inte riktigt med att vara så otrevlig att jag lägger på luren i örat på honom. Jag försöker i största möjliga mån vara trevlig och artig när jag pratar med folk i telefon, även om de är kompletta främlingar som jag troligtvis aldrig kommer prata med igen.

Till slut gav han i alla fall upp och jag kunde lägga på. Jag börjar bli trött på detta tjat om pension. Återkom om trettio år så kanske jag bryr mig.