-20 grader ute! Jag gillar vinter, men -20 är liiiite för kallt för mig. I alla fall när nere i söder. I Umeå var det väl inga problem med -20 (herregud, jag gick ju för sjutton hem från jobbet en gång i -35! Fast det var kallt..) men här är -20 hiskeligt kallt. I vanliga fall hade jag bara konstaterat "det är kallt ute" och sen nöjt mig med det, men idag måste jag ju ut i det också! Helt ofrivilligt. Blä.

Jag har fått en kallelse från Folktandvården om att vi ska på 1-årsinformation med Lukas. Jag trodde vi skulle till Carema, som vi gjorde med Vanja, men tydligen inte. Jag måste in till stan! Suck! Först ta bussen alltså (och hoppas på att den kommer), åka in till stationen och sen gå därifrån. Jag har aldrig varit där, jag har aldrig gått dit, jag har ingen aning om hur lång tid det kan tänkas ta att gå.. Allt känns bara sämst. Jag skulle ha ringt till dem förra veckan och frågat om jag verkligen skulle dit, eftersom vi är skrivna på Carema, men jag glömde bort det och det är ju lite sent att ringa samma dag man ska dit, tycker jag.

Som om det inte vore nog så har de senaste två nätterna varit hemska. Natten till igår började illa med att Vanja vaknade upp och grät. Hon hade drömt mardrömmar, stackarn. Sen vaknade Lukas flera gånger och vägrade somna om innan han hade fått välling. Två flaskor välling drack han på natten! Han som har klarat sig utan att vakna på natten jättelänge nu. Nåja, förhållandevis jättelänge, alltså. Natten till idag; likadant. *suck* Så jag är trött, trött, trött och har inte alls någon lust att bege mig ut idag. Men något större val har jag ju inte..

Anledningen till att Vanja drömde mardrömmar förresten.. Det vet jag nog vad det berodde på. I lördags åkte vi nämligen iväg till ICA och handlade. Vi skulle ha gjort det på fredagen, men Tommy var så trött när han äntligen kom hem att vi beslöt oss för att handla på lördagen istället. Detta alltså trots SMHIs varningar om att stanna inne. :) TILL ICA gick ju bra. Inga problem alls, faktiskt. Det var när vi skulle hem som problemen kom... Strax innan man kommer hem till oss så måste man nämligen uppför en ganska brant backe. Bara där hör man ju att det inte är bra. Men det kommer mer.

Det var inte plogat. Alls.

Inne på vår gård var det plogat och fint, men på vägen till gården var det inte plogat. Märkligt, men sant.

Så. En oplogad, brant backe. Ni hör ju hur det låter. Men jag ska slänga in en knorr till. Precis innan backen börjar så är det en sväng. 90 graders vinkel, till och med. Härligt, inte sant? (Nu fattas det bara att jag skulle säga också att vi hade sommardäck också, men så dumma är vi ju inte. ;))

Ni har förstås redan listat ut vad som hände. Javisst, klart att vi fastnade och inte kom upp. Tommy fick backa, testa igen, backa, testa igen.. Vi kom inte upp. Men, som tur var så var det några killar ute och skottade snö i radhusen runt omkring. De kom och hjälpte oss. Jag och killarna knuffade på bilen, Tommy gasade. Då gick det mycket lättare. Sen fastnade vi en gång till och jag fick gå tillbaka till killarna och be om hjälp en gång till. Sen kom vi hem!

När vi skulle gå in så ville Vanja absolut hålla mig i handen, för hon var rädd, sa hon. Hon blev tydligen rädd när vi körde fast, trots att jag inte kan påminna mig om att jag eller Tommy signalerade att det var något farligt. Men hon kanske bara blev rädd ändå, eftersom bilen inte lät som vanligt när vi spann i snön.

Så antagligen var det den händelsen som resulterade i att hon drömde mardrömmar senare på kvällen. Stackars lill-tjejen. Som tur var så sov hon gott resten av natten efter att jag hade varit inne och tröstat henne.

Det är inte lätt att vara liten, minsann.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...