Barnen är friskare, tack och lov. De kräktes bara den natten och sen har de varit pigga och glada. Nå, pigga i alla fall. Humöret går ju upp och ner, så det vore ju skam att säga att de är glada.. *mutter*

Själv blir jag bara sjukare och sjukare. Började med att jag hade lite ont i halsen på morgonen en dag, men det gick över under förmiddagen. Jag tänkte inte så mycket mer på det. Sen fick jag ont i nacken efter vaknatten. Det hade ju kunnat ha fem miljoner olika förklaringar till varför jag fick ont i nacken och inget jag härledde till mitt onda i halsen. Sen byggdes det bara på. Mitt nackonda fick sällskap av huvudvärk. Huvudvärken bjöd in muskel/senvärk i halsen. Sen kom halsontet tillbaka och jag fick svårt att svälja. (Inte svårt som i "halsfluss-svårt" men tillräckligt för att vara jobbigt). Som grädden på moset så fick jag även en matt känsla i kroppen följt av en enorm trötthet.

Ungefär så mår jag just nu. Ont i hals, nacke, huvud, senor och en otrolig trötthet och matthet på det.

Som om detta inte vore nog så har Vanja kommit in i en besvärlig period. Hon skriker åt oss, vill ingenting "just nu", vi får inte titta på henne, prata med henne, säga till henne saker, byta blöja på henne.. ja, inget, helt enkelt. Vi får inte göra något och hon vill inte göra något och allt är "tråkigt". (Var har hon fått det ifrån egentligen?) "Trots", tror jag andra kallar det. "Besvärligt", kallar jag det. Som tur är så går det att resonera med henne gällande vissa saker och vissa saker är det bara att handgripligt visa att så här är det. Exempelvis om hon inte vill äta middag så sätter vi henne helt sonika vid matbordet i alla fall (efter att ha försökt övertala henne att komma självmant, förstås) och då försvinner helt plötsligt problemen. Helt plötsligt äter hon i alla fall, fastän hon inte ville det "just nu". :) Men ibland surar hon fortfarande, förstås, och då får jag lirka i henne maten, eller rent av mata henne. Men inte förrän jag har ätit min egen mat, för även om det inte spelar henne någon roll så vill JAG äta varm mat.

Oh well. Lukas drar sitt strå till stacken också. Han ska klättra på allt, upp i knät, slå på allt inom synhåll när man har honom i knät och han blir så arg om jag då sätter ner honom på golvet istället. Han slänger sig på golvet och skriker så han blir alldeles röd i ansiktet och tårarna sprutar åt alla håll och kanter. Jösses. Han har verkligen humör, den gossen.

Som tur är så har jag ju haft mamma här så jag har verkligen haft god hjälp den senaste veckan. Inte för att barnen är så jobbiga, för det är de verkligen inte, men de har sina stunder, men det underlättar verkligen att vara två vuxna istället för en. Dessutom har vi fått rätt mycket gjort här hemma. Exempelvis har vi bakat massvis. Sex limpor och trettio kakor bröd. Det hade varit mer imponerande om vi hade haft allt det där kvar, men tyvärr har det ju gått åt i en förfärande takt. Nå, det blir bara till att baka mer. De här recepten jag har är rätt lätta att baka så jag bör kunna göra det själv.

I övrigt då? Ja, tanken var ju att vi skulle åka hem till mina hemtrakter i helgen, men det blir det inget med nu. Visserligen verkar barnen friskare, men jag själv är ju allt annat än frisk och vi vill inte ta några chanser när det gäller barnen heller. Så kul är det inte att torka spya i bilen..

Ekonomiskt är den här månaden en katastrof. Vi har fått väldigt lite pengar och sparkontot har krympt oroväckande mycket. Men förhoppningsvis ordnar det upp sig nästa månad. Hoppas vi.

Jag skrev in mig på AF i torsdags och träffade min handläggare i måndags. Det gick bra (varför skulle det inte göra det?) och jag har fått en del tider att hålla koll på. Någon vidare hjälp kan jag inte förvänta mig från deras sida då jag inte tillhör någon prioriterad grupp, men det visste jag faktiskt redan innan. Jag ska helt enkelt fortsätta som tidigare, söka och hoppas på det bästa. Han (handläggaren) tittade lite på några ansökningar jag hade skrivit som jag hade tagit med mig och han tyckte att de såg bra ut, så jag gör tydligen rätt i alla fall. Synd att de inte har lett någonvart än bara. Men det är bara att hålla ut och fortsätta söka. Förr eller senare lossnar det.

I övrigt vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Mamma har ju varit här en vecka och det har gått jättebra. Vi har inte ens blivit osams någon gång, vilket nästan kan klassas som ett smärre mirakel. :) Det har faktiskt varit väldigt trevligt, även om mamma nog tyckt att det varit lite väl tidiga morgonar, vilket jag kan hålla med om. Jädra ungar till att vara morgonpigga. :D