Vilken dag det har varit! Det har varit tvära kast mellan ilskna illvrål och strålande glada barn. Jag känner mig helt snurrig i skallen efter alla u-svängar i humöret som det har varit idag.

Det värsta är ju att det är inte bara en av dem som har varit så här, utan båda två har hållt på på samma sätt!

Nu på kvällen så fick Vanja ett utbrott när Tommy skulle sätta på henne pyjamasen. Hon ville INTE ha pyjamas. Hon skrek, hon slog, hon försökte hålla fast i pyjamasbyxorna för att hindra Tommy från att ta på henne dem.

Som vuxen känner man sig som ett levande frågetecken. Inte är hon stor nog att kunna svara på "varför" heller, så vi får ju aldrig reda på anledningen till såna utbrott. (Frågar man "varför ville du inte ta på dig pyjamasen?" så får man till svar "därför att jag inte ville ta på mig pyjamasen." Informativt.)

Efter att de kom i säng så fick Lukas ett utbrott. Han illvrålade och skrek och vi försökte trösta. Jag fick idén att ge dem lite vatten att dricka. När jag kom in med flaskorna så sken Lukas upp, lade sig tillrätta på kudden och såg jättenöjd ut. Tills han fick flaskan och smakade på den.. Då kastade han flaskan och började illvråla igen.

Så då gjorde jag välling och tänkte att det kanske är det han vill ha. När jag hade gjort vällingen så började Vanja såklart hojta om välling också, men eftersom jag redan hade hällt upp och gett flaskan till Lukas så gick inte det. (Vanjas flaska går inte in i micron). Men ville Lukas ha vällingen då?? Nä, när jag kom med flaskan till honom så slängde han sig ner på kudden och drog täcket över huvudet. Alltså, jag börjar undra om han gör så här för att göra mig förvirrad eller vad det är frågan om! Nå, eftersom han vägrade dricka vällingen också så fick Vanja den istället.

Nu är han lugn och tyst och jag har inte gjort något! Eller, jag har gjort massvis, men inget funkade ju. Fast han blev nöjd ändå. Nu ljög jag förresten, för medans Vanja drack vällingen så smekte jag hans kind och strök pekfingret över hans näsa och det gillade han nog. Så det gjorde jag. Men det känns ändå som att jag inte gjorde något.

Nu hoppas jag att de sover resten av natten för jag är helt slutkörd. Men jag tänker så här: om jag är så här förvirrad när de är så här små, hur förvirrad ska jag då inte vara när de blir tonåringar? ;)

Jag kom in på så mycket sidospår igår att jag glömde bort att skriva det jag hade tänkt skriva från början. :)

Jag började ju med att skriva att vi hade varit ute jättemycket och sen nämnde jag bara att vi hade varit ute med dagbarnmamman. Men vi var ju ute mycket mer än så igår!

Efter middagen, som vi för övrigt åt väldigt tidigt eftersom Tommy ändå skulle bli sen, så gick vi ut i det fina vädret. Klockan var väl kring fyra eller så när vi gick ut och den var nog en bit över sex innan vi kom in igen. Vi lekte jättemycket ute och barnen fick både klappa hund och katt. :) Så de var väldigt glada. Först när vi började gå in så blev det lite gnälligt från Vanjas sida. Hon var nog väldigt trött då och behövde dessutom en ny blöja, så det var inte så konstigt.

Idag har vi varit hos dagbarnmamman igen. Vi ska vara där tisdag-torsdag och från och med nästa vecka ska vi börja med schema också och jag ska lämna barnen där. Det ska bli spännande att se hur det går. Men gissningsvis kommer det gå jättebra. Eftersom det är jättefint väder idag också så var vi ute på lekplatsen även idag. Barnen får verkligen en massa sol och frisk luft nu och det kan behövas eftersom de är så förkylda.

Nästa vecka ska vi iväg till en bondgård så barnen får klappa lamm och sånt. Det kan bli roligt för dem.

I övrigt så har jag ringt jobbet och bett om arbetsgivarintyg för perioden som a-kassan behöver ha som underlag för att beräkna min a-kassa. Det skulle de skicka direkt, så jag tror inte det blir några problem.

Det kommer kännas bra när vi är färdiga med alla papper hit och dit och saker bara flyter på. Just nu är det mycket papperslappar, känner jag. :) Men så länge man tar itu med det så känns det ju lugnt.