Thorn without a rose

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av rikku - 21 september 2013 19:57

Ja, jag vet, det är helt uselt. Nästan hela september har gått och jag har inte gjort ett enda inlägg. Men det går ju i perioder, skrivandet.


En stor nyhet sedan sist är att Lily går. Helt själv, alltså, inte bara utmed möbler, för det har hon ju gjort i snart flera månader. Men för två veckor sedan så släppte hon möblerna och började gå med egen balans. Hon är jätteduktig och springer snart. Dessutom så kan hon hoppa. Seriöst, hon kan hoppa. Jag skojar inte. Hon hoppar jämfota, tokungen. :) Det ska hon inte kunna än, men vad bryr hon sig om det? Vill hon, så gör hon.


Hon har börjat klättra också, och det är inte lika kul. Man måste hålla ögonen på henne varje sekund, för rätt vad det är så är hon på väg uppför en stol och det får hon helst låta bli. Jag är så innerligt glad över att vi har fått upp trappgrindarna så hon inte kan försöka ta sig uppför eller nedför trappan. Jag får dagliga hjärtattacker som det är ändå..


September, ja. Det är månaden då alla fyller år, och då överdriver jag bara lite. Förra helgen och idag hade vi kalas här hemma. Förra helgen var Tommys familj och min mamma här och idag var pappa, mina bröder och farmor och farfar här. Det har varit jättetrevligt. För farmor och farfar och min lillebror så var första besöket i huset och det var roligt att visa upp det. Kalaset idag var en sammanslagning av alla födelsedagar. Vi firade mig, mina bröder och pappa samtidigt. Syster-yster kunde tyvärr inte komma, men de får komma en annan dag.


Hösten gör sitt inträde och det börjar bli kallt. Vi har fått sätta på värmepumpen lite smått nu och man bävar väl lite för hur höga elräkningarna kommer att bli. Men värme måste man ju ha, även om man får betala för det.


En annan utgift som vi kanske måste dras med är en ny telefon till mig. Min har fått spunk och vi kan inte förstå vad felet är. Så länge jag aktivt använder telefonen eller laddaren sitter i så är det inga problem. Men så snart den är urkopplad ur laddaren och inte används så startar den om sig, ideligen. Den slutar inte starta om förrän jag sätter i laddaren eller börjar använda den, vilket så klart resulterar i att batteriet laddas ur. Vi har testat med ett annat batteri, ingen skillnad. Vi har uppdaterat mjukvaran, utan resultat. Vi har testat att ta ur allting (batteri, SIM-kort, SD-kort) men det funkar inte heller. Om vi inte kommer på vad felet är snart och kan åtgärda det så återstår väl bara att köpa en ny telefon. :( Och jag som gillar min telefon så mycket..

ANNONS
Av rikku - 26 augusti 2013 21:44

Vilken dag det här har varit! Egentligen är jag för trött för att skriva det här inlägget, men jag vill inte att den ska glömmas bort.

Idag var Vanjas första skoldag. Hon har varit väldigt ivrig och förväntansfull, och nu var dagen äntligen här. Klockan åtta var vi utanför hennes skola och väntade på läraren. Det var en hel del av klassen där redan, och de verkade känna varandra rätt väl sedan tidigare. Vanja, som är lite blyg av sig, stod bredvid mig och tittade på de andra barnen medan vi väntade.

Så kom läraren och barnen fick ställa sig på ett led innan de gick in. Vanja stod sist i kön och jag såg på henne att hon började tycka att det var jobbigt. När jag vinkade hej då och skulle gå så började hon gråta lite. Jag gav henne en kram och sa att jag kommer ju snart igen och sedan fick läraren ta över.

Vid hämtningen sa hon att det hade gått bra hela dagen och Vanja hade varit väldigt duktig. Jag hade dock inte tid att prata med henne, för vi hade väldigt bråttom till bvc med Lily.

Bvc ligger inte här, utan i Lilla Edet. Vi hade fått en väldigt dum tid, en timme efter att Vanja slutade skolan. Tommy jobbade ju, så vi hade inte bilen, och bussen gick bara en gång i timmen. Med den hade vi kommit alldeles för sent. Så. Vi hade bara ett val kvar. Att gå. Det är sex kilometer till bvc. Google Maps sa att det skulle ta en timme att gå, och det var inte fel. Med tre barn, varav äldsta sex år gammalt, så är det faktiskt lite av en bragd att vi klarade det. Okej, vi var fem minuter sena, men det är helt okej resultat.

Det var långt. Det var varmt. Barnen stretade på fantastiskt bra, men utan vattenflaskorna vet jag inte om vi hade klarat det. Det var mycket varmare än vad väderleksrapporten hade utlovat. Jag blev så stolt över mina små. Efter bvc-besöket så köpte jag glass åt barnen. Det hade de verkligen förtjänat. Vi gick inte hela vägen hem. Vi tog bussen, vilket sparade oss 20 minuter, ungefär. Men det var det värt.

På bvc var allt bra. Som alltid. Lily var 74 cm lång och vägde 8100 gram. Så mycket mer finns inte att säga om besöket.

Men nu, NU ska jag sova. Hela kroppen värker efter denna ansträngande dag.

ANNONS
Av rikku - 25 augusti 2013 10:00


 

Av rikku - 23 augusti 2013 09:35

Igår var vi på Liseberg. Det var ett mycket lyckat äventyr med minsta möjliga gråt och tandagnisslan. Alla barnen skötte sig utmärkt och vädret var fantastiskt. En riktig toppendag!


Tommy vann dessutom stjärnvinst på Snackshjulet medan han väntade på att jag och barnen skulle handla något i souvenirbutiken. :D


                                               

Av rikku - 21 augusti 2013 19:52

Jag hakar på och sprider vidare denna fantastiska text som Johnny Olsson har knåpat ihop.


Bäste Herr Obama!

Vi, en del av det svenska folket som fortfarande tror på yttrandefrihet och mänskliga rättigheter, vill härmed uttrycka vår avsky inför domen som skickar en människa i fängelse i 35 år för att ha avslöjat krigsförbrytelser. Vi anser att det är en skam för en nation som sätter en ära i att framhålla sig själv som världens främsta demokrati, och om vår egen regim inte bestod av knähundar och blötdjur skulle de meddela det å våra vägnar.

I ett helt orelaterat ärende måste vi tyvärr avboka ert besök den 4-5 september. Det visade sig att vi hade bokat tvättstugan den fjärde och den femte firar vi Tommaso Campanella. Vi beklagar olägenheten. Kanske är det inte försent att hälsa på Putin ändå. Vi tror att ni skulle komma rätt bra överens.

Ring inte oss, vi ringer er.

Inte er tillgivne


P.S Er hund Bildt har ätit upp adressboken så vi var osäkra på var vi skulle skicka det här meddelandet för att ni skulle få det så snart som möjligt. Men sedan kom vi på att vi kan posta det var som helst på Internet, som den här tjejens blogg till exempel, och märka det “ALLAH AKBAR” så kommer NSA att snappa upp det och meddela er.

——-


The above, translated for you convenience by the good people of the Swedish fuck onions LO, SACO and TCO:

Dear Mr Obama!

We, the part of the Swedish people who still believe in free speech and human rights, would like to express our contempt for the sentence that means a person will serve thirtyfive years in prison for revealing crimes of war. We believe this is a disgrace for a nation that prides itself with being the worlds leading democracy, and if our own regime didn’t consist of kneedogs and wetanimals they would tell you on our behalf.

On a completely unrelated topic, we are sorry to inform you that we have to cancel your visit to Sweden September 4-5. It turns out we’ve booked the laundry room on the fourth and on the fifth we’re celabrating Tommaso Campanella. Sorry for the inconvenience. Perhaps it’s not to late to reschedule with Putin. We think you guys could really hit it off.

Don’t call us, we’ll call you.

Sincerely not yours.


P.S: Your dog Bildt ate our addressbook so we weren’t sure where to send this message to be sure you got it as soon as possible. But then we realized we could just post it anywhere on the Internet, like this girls blog for example, and mark it ALLAH AKBAR, and the NSA will pick it up and let you know.

* * *

Av rikku - 20 augusti 2013 21:13

Det blir så dåligt med uppdateringar här på bloggen, men det är inte för att det inte finns något att säga, tyvärr. (Eller ja.. "tyvärr".. det var väl fel ordval, men ni förstår vad jag menar). Jag tänker ofta att "åh, det ska jag skriva ett inlägg om på bloggen, så snart jag får tid!" och så händer det aldrig och när jag väl sätter mig så är det svårt att komma ihåg allt jag hade tänkt att skriva om. Nåja, så är det i alla fall. Jag sitter nu, så jag får försöka komma på så mycket jag kan.


Lukas

 


Lukas går sin andra vecka på förskolan nu. Vi hade ju inskolning i tisdags och det gick så bra att jag kunde lämna honom ensam direkt på onsdagen. Ja, jag är inte förvånad. Han är ju van, menar jag. Han har ju blivit inskolad så många gånger tidigare. Han har haft fyra dagbarnmammor och två förskolor tidigare. Jag får lite ont i hjärtat när jag tänker på hur de har flyttats runt inom barnomsorgen. Så många vänner de har fått säga farväl till och hunnit glömma bort.. :/ Men de verkar ju ha klarat det bra, och nu är det ju för sista gången.


Fröknarna på förskolan säger att det går bra med honom och att han leker med de andra barnen, men han har svårt att lägga namn på minnet tydligen, för när jag frågar honom vem han har lekt med så kommer han aldrig ihåg vad de heter. :) Men jag har fått reda på att det är en flicka där som brukar jaga honom och som vill pussa honom. Sen blev de tydligen ihop också. Haha, gullungar. :)


Jag hoppas och tror att det är bra för Lukas att gå på förskolan själv, utan Vanja. Visst var det skönt för dem att ha varandra när de började, men Vanja är ganska så bossig och vill gärna bestämma över Lukas. Lukas, som är en känslig själ, gör oftast som hon säger åt honom, så därför kan det vara bra för honom att få utveckla sina egna lekar och tankar kring hur han vill ha det.



Vanja

 


Idag hade vi inskolningssamtal på skolan för Vanja. Vi trodde ju att hon skulle börja skolan den här veckan, men istället har de inskolningssamtal hela veckan och först på måndag så börjar förskoleklassen "på riktigt". Förskoleklassen verkar vara bra. De har luftiga och fräscha lokaler och en liten klass på 12 personer. Enda nackdelen var väl att de inte har någon egentlig lärare än. Förra läraren var sjukskriven på obestämd tid, så de skulle få en ny lärare, men ingen är anställd än, så en kvinna som annars jobbar som barnskötare får hoppa in och ta hand om klassen tills en ny lärare är rekryterad.


Vanja var lite blyg vid samtalet, men hon verkar i alla fall se fram emot att börja skolan.


När jag var på väg hem efter att ha hämtat Lukas så stötte jag på grannens barn och en kamrat till henne. De hade precis slutat skolan och var på väg hem. Vi stannade och pratade en stund och grannflickan frågade varför Vanja hade gått hem igen. Jag förklarade att hon inte börjar förrän på måndag och att vi bara hade samtal med hennes lärare idag. Vi fortsatte hemåt, men efter en stund frågade flickan om jag trodde att Vanja ville komma ut och leka. Det trodde jag alla gånger, så jag ringde Tommy och bad honom fråga Vanja om hon ville komma ut och leka och det ville hon ju absolut. Jag talade om för granntösen att Vanja och Lukas ofta ville leka med dem, men de var så blyga, så de vågar inte gå fram och fråga. Då talade hon om att de hade sett Vanja och Lukas många gånger och försökte alltid komma undan från dem eftersom Vanja och Lukas ofta stod och viskade till varandra och då trodde tjejerna att de skulle hitta på något bus. Oj, oj, så fel det kan bli. De viskade ju bara till varandra för att få den andre att gå fram och fråga om de fick vara med och leka.


Lukas ville också stanna ute och leka med flickorna, och det fick han. Själv gick jag in och började plocka i ordning så smått. Efter en stund kom Vanja in och frågade om tjejerna fick komma hem till oss. "Självklart", sa jag, så nu har Vanja haft kompisar på besök för första gången! :) Jag är så glad för hennes skull. Efter en stund så gick flickorna hem för att äta mat, men grannflickan kom tillbaka sen igen efter maten och lekte lite till! :)


Hoppas Vanja får många fler kompisar i skolan också.


Lily

 


Lilltjejen då? Ja, henne går det också bra för. Hon är nu nio månader gammal. Hon har fått sju tänder, kan stå upp själv utan stöd, klarar av att gå några få steg innan hon ramlar, hon kan klappa i händerna och vinka. Hon är så duktig, min lilla bebis. På måndag ska jag till BVC med henne och kolla upp vikt och längd, så det får jag återkomma med då. Hon börjar kunna leka mer på egen hand och kan sysselsätta sig med leksaker en kort stund (oftast genom att sitta och tugga på dem) vilket underlättar för mig som slipper bära henne hela tiden eller ha henne fastklamrad i mina byxben när jag försöker få saker gjorda i köket.


Hon avskyr fortfarande att duscha och bada, dock. *suck* Jag hade hoppats att det skulle gå över relativt fort, men nej. Tvätta henne får vi göra nu utan protester, men duscha och bada.. nej. Det är illvrål från första sekund till sista avsköljningen. Men å andra sidan så är det ju nästan så med Lukas också. *pust* Varje gång han ska duscha så försöker han förhandla att vi inte behöver tvätta håret. Jag är dock stenhård på att duschar man, då duschar man hela kroppen. Han blir ju i alla fall glad efteråt.


Övrigt

 


Ja, vad mer kan jag berätta? Vi har bott här i två månader nu och trivs bra. Huset är nästan helt i ordning, lite lådor står fortfarande kvar lite här och där, men det tar sig så sakteligen. Trädgården får vänta till nästa sommar innan vi gör något med den. Vi vet inte än vad vi vill göra, vad/om vi ska plantera och såna saker. Men det har vi ju hela vintern på oss att fundera på.

Av rikku - 18 augusti 2013 16:31

Klockan är halv fem. Jag har ännu inte börjat med maten, men ska strax göra det. Det är dock inte det minsta lockande då jag är helt slut redan.


Idag har jag:


  • Blivit väckt före klockan sju (gick dock inte upp förrän åtta)
  • Fixat disken
  • Tvättat en maskin tvätt
  • Torktumlat tvätten
  • Hängt tvätt
  • Bakat omkring 30 brödkakor

Det var brödet som tog knäcken på mig. Stressigt, varmt, bebis runt benen och ont i ryggen av allt kavlande.


Men ändå måste jag ta itu med maten nu. Uff.

Av rikku - 15 augusti 2013 20:49

Tur att man kör lugnt och försiktigt.. Jag tänker i och för sig alltid att det när som helst kan dyka upp en unge, så jag har hela tiden foten på bromsen när jag kör in i vårt område. Nu var det inte ett barn, men väl en katt, som satt mitt i vägen. J

ag saktar ner för att ge katten tid att flytta på sig. Icke då. Här flyttas inget. Jag stannar. Katten sitter kvar. Jag tutar, två gånger. Katten rör sig inte ur fläcken. Däremot kommer en kvinna skyndande, tar upp katten och bär in den, med en urskuldande nick mot mig.

Kattens min var desto mer talande..

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2017
>>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Thorn without a rose med Blogkeen
Följ Thorn without a rose med Bloglovin'

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se