Thorn without a rose

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av rikku - 17 januari 2014 12:21

Häromdagen ringde jag, återigen, till min arbetsgivare. Jag har försökt få tag på min chef ett tag nu eftersom jag ska komma tillbaka till jobbet på tisdag. Jag lämnade in alla mina arbetskläder när jag gick på mammaledighet, så jag har inte ens några kläder att jobba i än. Utöver bekymret med kläderna så behövde jag även få veta vad jag skulle göra, vart jag skulle åka och såna saker. När man jobbar på bemanningsföretag så är det ju inte självklart var ens arbetsplats är. Dessutom blev jag ju varslad i samband med att jag gick på föräldraledighet och någon månad efter att Lily föddes så var jag inne och skrev under papper om uppsägning. Det är inget jag har gått och oroat mig över under min ledighet eftersom jag tänkte som så att dels så hinner allting ändra sig både en och två gånger innan det är dags för mig att återgå till arbetet, och dels så har jag gott om tid på mig att hitta ett nytt jobb om det skulle visa sig att jag inte får behålla min anställning.


Nå. Den andra delen gick ju mindre bra.. Jag hörde av mig till jobbet i november för att kolla av läget och fick till svar att de inte kunde ge mig något svar. Så jag har inte kollat så jättemycket på andra jobb. Visst, jag har haft ett öga på Arbetsförmedlingens sida lite nu och då, men jag har inte aktivt och målmedvetet letat andra jobb eftersom jag tänkte att det är dumt att kasta bort en tillsvidareanställning mot en osäker provanställning, om jag nu skulle ha kvar den, vill säga.


Nå, häromdagen fick jag i alla fall tag på chefen äntligen. Hon hade inget uppdrag åt mig, tyvärr. Det, inom bemanningsbranchen, innebär att jag kommer få hoppa runt överallt där det saknas folk för dagen. Jag kommer alltså inte inte veta från dag till dag vart jag ska och vilket jobb jag ska utföra. Det ger mig en liten klump i magen. Osäkerhet när det gäller arbete är det värsta jag vet. Om jag inte vet vad jag ska göra så kan jag heller inte förbereda mig mentalt på det. En utav mina stora brister är att jag inte kan hantera improvisition. För mycket frihet handlingsförlamar mig snarare än inspirerar mig. Sen är det klart att jag är flexibel, så länge jag har klara direktiv och vet vad jag ska göra och vad som förväntas av mig.


Nå, vi får se hur länge det varar. Chefen lovade att försöka hitta ett uppdrag till mig. På måndag ska jag in till kontoret och hämta ut nya kläder i alla fall. På tisdag morgon ska jag träffa Pelle utanför Volvo och få reda på vart jag ska den dagen.


Innan vi avslutade samtalet få passade jag på att fråga chefen hur det blir med min anställning, med tanke på att jag redan skrivit på papper om uppsägning. Det kan vara trevligt att få veta med säkerhet åt ena eller andra hållet. Är det helt kört med min anställning så måste jag börja söka frenetiskt efter nytt jobb och har jag det kvar så kan jag sluta fila på mitt CV.


Jag fick till svar att det stod i datorn att min anställning skulle avslutas den 21:e februari, men eftersom jag i så fall skulle falla inom återanställningsskyddet så skulle de ju bara behöva anställa mig igen och det var ju onödigt, så hon tog bort min avslutning. :D


Så jag har mitt jobb kvar! En fast anställning! Så skönt! I alla lägen är det ju naturligtvis skönt att ha en trygg anställning, men speciellt nu när vi har köpt hus och har några miljoner att betala av, så känns det gott att veta att vi har två inkomster den närmaste tiden.


Nu när det närmar sig att jag ska börja jobba så måste vi naturligtvis förbereda barnen på förändringarna som blir. Vanja ser fram emot att börja fritids, till största delen för att hon får fler timmar att leka med sina kompisar på skolan, tror jag. Lukas verkar också se fram emot mer tid på förskolan. Han missar ju mycket roligt som de gör efter lunchen, men jag tvivlar på att han har insett att han kommer få väldigt långa dagar på förskolan från och med nästa vecka. Han ser att han missar sagan efter maten och tycker därför att det ska bli kul att få vara där längre. Vi får försöka kompensera på helgerna så mycket vi kan och orkar, men det kommer ju aldrig bli detsamma. För Lilys del så är det värre. Hon gillade förskolan de första dagarna, men nu har hon insett att mamma faktiskt går sin väg och nu har hon börjat bli ledsen när jag lämnar henne. Stackars liten. Det är grymt, men jag kan inte vara hemma längre. Det har vi inte råd med. Det är en av livets hårda läxor, tyvärr, även om det skär i hjärtat på mig att hon ska behöva lära sig såna saker så tidigt. Hon är ju så liten, pluttan. :(


En sak som oroar mig över att börja jobba igen är vädret. Naturligtvis så har vintern kommit nu när det är dags för mig att pendla till Göteborg fem dagar i veckan. Jag har ju bara haft körkort i tre år, och jag har inte supermycket erfarenhet av att köra i snö och is. Nu kommer jag antagligen få hur mycket övning som helst, för den här veckan har snön bara vräkt ner. Jag har inget emot snö, jag gillar snö och vinter, men timingen kunde ju varit bättre.


Nåja. Jag gör väl som vanligt. Jag åker med dubbelt så mycket tid till godo för att vara på den säkra sidan.


Jag avslutar inlägget med saker som jag ser fram emot just nu:


  • Att börja jobba nästa vecka (trots lite magont över bristen på eget uppdrag).
  • Edguys nya album som släpps i april. Förhoppningsvis kommer skivan följas av en turne och nu SKA jag se dem igen. Det spelar ingen roll när spelningen inträffar, jag släpper allt annat för att kunna gå.
  • Releasen av Elder Scrolls Online den 4:e april. Spelet verkar sjukt bra, trots att det är ett onlinespel, som jag annars är lite allergisk mot. Det kommer troligtvis kosta månadsvis, ytterligare en sak som orsakar irritation och klåda hos mig, men jag får väl vika mig. Hoppas bara att jag kommer ha tid att spela också.
  • Avbetalning av första delen på huslånet. Lånet är uppdelat i fyra olika stora delar. Tre delar är bundna, utan möjlighet till extra amortering, men den minsta delen är rörlig och därmed fri att amortera hur mycket man vill på. Banken beräknar att det ska ta oss 8 år att betala av den lilla delen. Jag siktar på två år.
  • Sist, men absolut inte minst, så ser jag fram emot tisdagen efter att jag börjat jobba, alltså den 28:e januari. Då firar jag och Tommy åtta år tillsammans. <3
ANNONS
Av rikku - 8 januari 2014 14:28

Gick till frisören. Kom ut och såg lite annorlunda ut.


   

[Bild]

[Bild]

ANNONS
Av rikku - 6 januari 2014 20:17

Kom på att jag glömt lägga upp lite bilder från strax innan jul som jag hade tänkt göra, men de kommer nu istället.


                           

Av rikku - 6 januari 2014 19:32

Jaha, då var vi till slut framme, då. I natt är sista natten innan vardagen och allvaret tar vid.


Imorgon börjar Lily skolas in på förskola.


Jag är lite kluven till hur jag tror att det kommer gå. Å ena sidan så har hon varit med flera gånger när vi hämtat Lukas på förskolan och då har vi ju stannat en timme (det var innan vi ändrade schema, så han slutade en timme senare än Vanja) och det har aldrig varit några problem. Så hon är ju van vid miljön. Å andra sidan så har hon blivit väldigt klängig och blyg på sista tiden, till och med när det är människor hon känner väl som kommer på besök. Så det kan gå åt vilket håll som helst.


För egen del vet jag nog ganska väl hur det kommer gå. Mitt hjärta kommer brista varje gång jag lämnar henne.


Lukas börjar också imorgon och det blir nytt för honom med. Han byter nämligen avdelning och får börja på den "stora" avdelningen som öppnar nu för första gången efter nyår. Jag tror det kan bli nyttigt för honom att få leka med stora (=jämnåriga) barn istället för att alltid vara hänvisad till att leka med småbarn eller vara minstingen som inte får vara med. Det är ungefär det han har att välja på annars och han skulle behöva lite mer jämnåriga kamrater.


Vanja börjar skolan på onsdag, så hon är egentligen ledig imorgon. Men eftersom de andra börjar imorgon så får hon hänga på under Lilys första inskolningsdag.


Men efter all inskolning och alla nystarter så är det sedan dags för mig att återgå till arbetet. Whereever that is.

Av rikku - 3 januari 2014 12:26

Det har varit väldigt tyst från mig på alla fronter den sista tiden, av förklarliga skäl. Lucia, jul, nyår.. tiden rinner iväg och man har mindre tid än vanligt att sitta vid datorn. Idag är första gången jag startade datorn sedan före jul, faktiskt. Barnen fick ju vattkoppor allihop i samband med Lucia. Lukas fick en vecka före, Lily precis innan och Vanja precis efter. Så det var några hektiska veckor med sjukdom, Luciafirande, julklappshandlande och julstökande, men det gick ju det också.


Jul flängde vi runt som vanligt. Julafton var vi i Göteborg hos Tommys familj (och jag glömde kameran hemma! Attans!). Vi hade egen julklappsutdelning hemma innan vi åkte iväg och det var väldigt mysigt. (Det kändes också lite onödigt att först släpa med sig barnens julklappar till Göteborg och sen ta med dem hem igen. ;)) Juldagen for vi hem till mina hemtrakter. Först besökte vi mamma och hade julklappsutdelning där och sedan åkte vi hem till pappa och sov. Torsdagen (pappa jobbade kväll både onsdag och torsdag) åkte vi till Mariestad och hälsade på mina kompisar. Och delade ut julklappar. På fredagen, då pappa äntligen var ledig, var det middag hemma hos farmor. Med julklappsutdelning, naturligtvis. Men efter besöket hos farmor så åkte vi hem. Pappa hade gärna velat att vi stannade hela helgen, men eftersom vi skulle få besök över nyår så var vi tvungna att åka hem och städa i ordning.


För barnen var jul en enda lång utdelning av presenter. Hela fyra dagar i rad fick de julklappar till höger och vänster. När nyår kom så fick de, såklart, ännu mer presenter, men i en mer hanterbar nivå. Lukas fick en helikopter som de vuxna pojkarna lekte väldigt mycket med. ;P


Nu är det januari och ett nytt år har börjat. Det är med lite sorg i hjärtat som jag tvingas inse att en period i livet är slut. På tisdag börjar Lily skolas in på förskolan och om mindre än tre veckor börjar jag jobba igen. Missförstå mig inte, jag älskar mitt jobb. Jag ser fram emot att börja jobba igen, men jag ser inte fram emot att lämna bort mitt lilla barn till, för henne, främmande personer. Jag vet att det kommer att gå bra, till slut, och jag vet att det är så här det måste vara för vi har inte råd att jag ska gå hemma i tid och evighet, men det är sorgligt ändå. Hon är så liten. Vanja fick börja hos dagmamma när hon var tre år och det var perfekt ålder. Hon kunde prata och göra sig förstådd och hon hade ett behov av att träffa andra barn och få leka. Lukas hade inte det behovet och var jätteledsen när jag lämnade dem. Lily är till och med lite yngre än vad Lukas var, bara någon månad, men ändå. Nej, det är inte roligt att lämna bort dem.


Lily är dessutom med största sannolikhet mitt sista barn, så den här tiden kommer aldrig mer igen. Det gör det ännu mer vemodigt.


                                                       

Av rikku - 14 december 2013 22:35

Stackars Vanja och Lily! Mitt hjärta blöder för dem. Vattkoppor är en jobbig sjukdom, kan jag konstatera. Jag tyckte att Lukas hade det jobbigt, men det visar sig att han hade det ganska lindrigt. Både Vanja och Lily har fullt med koppor i ansiktet och i hårbotten. Med Vanja kan man ju i alla fall resonera och förklara varför hon inte får klia sig, oavsett hur mycket klåda hon har och vi kan smörja in henne på exakt de ställen som kliar mest. Men det kan vi ju inte göra med Lily eftersom hon inte kan tala om för oss var det kliar, när det kliar och om hon har ont någonstans. Vi får helt enkelt chansa och smörja in henne med jämna mellanrum och hoppas på att det hjälper. Vi ger både Vanja och Lily medicin också, det gjorde vi inte med Lukas, för han behövde det inte. Men vi har dragit på oss någon extra sjukdom också med halsont och huvudvärk som främsta attribut, så de får Alvedon och en allergimedicin som BVC skrev ut. Allergimedicinen får de bara en gång per dag, så vi ger den i samband med att de ska sova så att klådan lättar när de försöker somna.


Både Lily och Vanja vaknade precis. Vanja hade drömt en mardröm och hade jätteont i halsen, så hon fick komma upp och äta lite glass. Är man sjuk så är man, och då får man göra sådant man inte får annars. Lily vaknade också och Tommy bar ner henne med. När jag hade lagt Vanja igen så skulle jag bära upp Lily och jag höll på att bränna mig på henne, så varm var hon! Jag var tvungen att ta tempen på henne och termometern visade på 39.3 grader! Jösses! Ja, inte undra på att hon brändes, stackarn. :/ Det var ju bara att ta fram Alvedon och vatten och försöka få i henne medicinen. Hon grimaserade en hel del, men jag tror all medicin gick ner. Däremot var det svårt att få i henne vattnet. Hon ville inte dricka alls, och man vill ju inte gärna hålla fast henne och tvinga i henne. Jag lyckades droppa i lite vatten i henne mun som hon fick i sig, men det var inte på långa vägar så mycket som jag hade velat att hon drack.


Så nu lär jag väl inte sova i natt av ren oro, skulle jag tro. Inte för att jag får sova särskilt mycket i vanliga fall, och nu när barnen är sjuka så blir det, hur otroligt det än låter, än mindre sömn. Idag fick jag sova lite på morgonen i alla fall medan Tommy gick upp med barnen. Ett par timmar blev det nog i alla fall, vilket är bättre än inget.


Men lite skrämmande börjar det bli, det här med sömnbristen. Jag har seriöst vaknat på morgonen och varit fullt medveten om att jag har varit uppe ett antal gånger på natten, men utan att kunna komma ihåg vad jag gjorde uppe. I början på veckan så var jag helt borta. Jag gick och lade mig samtidigt som jag lade Lily och tog mig knappt upp när det var dags att hämta barnen på skolan. Det var väldigt läskigt.


Förhoppningsvis kommer barnen snart sova hela nätter och därmed kan också jag få sova hela nätter igen. Man förstod inte hur mycket sömnen gjorde innan man förlorade den. Men det är ju en uråldrig insikt.

Av rikku - 13 december 2013 12:29

Vilken morgon det här har varit. Luciafirande på både förskola och skola på morgonen; Lukas började kvart i sju och Vanja klockan åtta = gå upp jättetidigt på en normalt sett ledig dag. Pust! Det känns i ögonen, kan jag säga. Jag är enormt trött idag.


Luciafirandena var trevliga, om än lite oväntade. På förskolan så tågade barnen in i procession, men satte sig sedan med föräldrarna, vilket begränsade fotograferingsmöjligheterna avsevärt. Men för barnen så var det ju jättebra, förstås. De kände sig tryggare med att sitta hos mamma och pappa och vågade sjunga mer. Det här var nog första Lucia som Lukas har sjungt med på, tror jag.


På Vanjas Lussetåg så trodde jag att de, precis som förskolan, skulle uppträda för föräldrarna. Icke. De fick lussa för hela fucking skolan! Jösses! Men de var modiga och sjöng tappert. Jag blev väldigt imponerad. Däremot var det nästan inga föräldrar där. Det var jag, Tommys mamma och mamman till en av Vanjas klasskamrater. Utöver oss fanns det inga föräldrar där alls. Mycket märkligt.


Efter Lucia-uppträdet så var det pyssel i skolan ända fram till lunch, men vi hade inte möjlighet att vara med på det. Tommy var hemma från jobbet för att vara med Lily som inte fick närvara vid Lucia eftersom hon har vattkoppor, och han behövde komma iväg till jobbet.


Stackars Lily! Hon har prickar i hela ansiktet. Bara på näsan har hon fem prickar än så länge. Lukas fick inte så många i ansiktet, han hade mest på ryggen, men Lily har inte lika stor tur. Vanja har också fått prickar nu, så jag har tre prickiga barn här hemma. Egentligen skulle Vanja ha gått till tandläkaren idag, men det fick jag ju avboka då vi hittade hennes prickar. Det är väldigt strikt med vart man får åka om man har vattkoppor. Egentligen förstår jag inte det, eftersom vattkoppor inte är farligt på något sätt och i princip alla har har det ju någon gång i livet. Men men.


Det ställer till lite problem för oss, faktiskt. Jag vill till BVC med Lily eftersom hon har fått en massa konstiga blåsor i underlivet som jag tvivlar på har med vattkopporna att göra. Till en början med så kom de före de andra kopporna, och så ser de inte likadana ut heller. De ser inte alls bra ut, faktiskt. Jag har smörjt in henne med Bepanthen och pudrat, men de verkar inte bli bättre. Därför vill jag att de på BVC tittar på henne och säger vad de är för något. Efter många om och men så fick jag en tid idag, tjugo i två. Men jag får inte komma in vanliga vägen utan måste gå till en sidodörr där de kan ta emot henne precis innanför dörren så hon inte infekterar andra barn. Suck.. Men visst, bara de tittar på henne och säger vad vi ska göra åt de där blåsorna så kan jag gå in genom vilken jäkla dörr som helst.

Av rikku - 3 december 2013 12:27

Jag glömde ju blogga om vår nya bil när vi köpte den!


För ett par helger sedan köpte vi vår andra bil. Det var en mindre bil, en Renault Modus, av röd kulör. Den var inte särskilt dyr och naturligtvis inte ny, vilket var anledningen till att vi ansåg oss ha råd att köpa den. Eftersom jag ska börja jobba igen efter nyår så är det bra att ha två bilar nu när vi inte bor i Göteborg längre och har drastiskt mycket sämre möjlighet att åka kollektivt till jobbet.


Folk har frågat om jag ska köra barnen till skolan nu när jag har bil och möjlighet, och jag har sagt att jag inte alls kommer göra det eftersom skolan bara är femton minuters promenad bort. Men den här veckan har jag faktiskt gjort just det ändå, och det beror på att Lukas har fått vattkoppor. Det känns onödigt att utsätta alla skolbarn för vattkopporna, även om de flesta säkert redan har haft det, och Lukas vill inte stanna ensam hemma medan jag går med Vanja till skolan, så då har jag istället satt alla barnen i bilen och kört till skolan, så får Lukas och Lily stanna kvar i bilen när jag går med Vanja till ingången och väntar på läraren.


Det har funkat väldigt bra, även om Lukas tycker att jag är borta så otrooooligt länge varje gång (c:a 5-10 minuter. ;)). Naturligtvis är det onödigt att ta bilen för en så kort sträcka, men väldigt behändigt när man har ett barn hemma med en så otroligt smittsam sjukdom som vattkoppor ändå är.


För övrigt så känns det väldigt bra att ha två bilar. Man blir lätt väldigt låst annars, i alla fall när man bor utanför storstan. I Göteborg var det ju inga problem att bara ha en bil, det gick ju att ta spårvagnen överallt och de gick hela tiden, med bara fem minuters mellanrum, och tre minuters promenad till hållplatsen. Här har jag 30 minuters promenad för att ens komma TILL bussen, och sedan går de som mest en gång i halvtimmen, ibland med uppehåll på flera timmar. Så det är såklart stor skillnad. Men helt klart värt det för att ha eget hus. :)

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017
>>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Thorn without a rose med Blogkeen
Följ Thorn without a rose med Bloglovin'

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se