Det har varit hektiskt på sista tiden, så jag har inte riktigt hunnit med bloggen. Men jag återkommer när det lugnat ner sig.

God jul!

Man hade kunnat tro att jag hade satt mig på en humla, och det kanske man kan säga att jag har gjort också, nu när jag tänker efter. Humlan i detta fallet är att jag inte bryr mig om att Disney väljer att klippa bort några korta scener ur Kalle Anka, men att jag stör mig desto mer på alla arga statusuppdateringar på Facebook där alla är upprörda och indignerade över att de VÅGAR pilla på Heliga Kalle och nu har det väl ändå gått för långt!

SD har nog glada dagar just nu. Alla smygrasister slutar smyga för nu är det banne mig nog.

Humlan resulterade i en lång diskussion, vars början bestod i att jag undrade varför den svarta "dockan" var så jäkla helig.

Diskussionen gav absolut ingenting, utom en massiv huvudvärk, orsakad av att skriva samma sak, om och om och OM IGEN. Ungefär som att, likt Ferdinand, drämma huvudet rakt genom en stenmur, fast flera gånger om.

Jo, en sak gav det faktiskt. Det fick mig att fundera över stolthet över att vara svensk, samt vad Sverige är som ska bevaras till varje pris.

Vad är det ursprungliga Sverige? Är det asatron med Tor och Oden och midvinterblot? Är det vikingarna och deras räder? Är det kristendomen, en stark, totalitär kyrka som mässar på latin och häxbränningar? Är det en adel som pratar franska och som åtnjuter diverse privilegier och trampar på underklassen? Är det Sverige under 30-talet vi ska vara stolta över, det Sverige som skeppade nazisterna vidare till Norge och blundade för illdåden? Är det det Sverige som tvångssteriliserade psykiskt sjuka och stal land från samerna?

Vad har vi egentligen att vara stolta över? Vad är det som måste bevaras? Vilka traditioner är det som måste försvaras? De flesta traditioner vi har idag är knappt 100 år gamla, om ens det, och de har vi dessutom importerat från hela världen.

Nej, jag skäms snarare över att vara svensk när svenskar lipar över att saker ändras och prompt måste skylla det på någon.

Förlåt, världen. Jag lovar, vi har hjärnor här också. Folk bara glömmer att använda dem ibland..

Seriöst, nu börjar jag bli trött på denna SD-kramande debatt som "rasar" i Sverige. Var och varannan Facebook-uppdatering handlar om kränkta svenskar som är "trötta" på den så kallade häxjakten på de svenska traditionerna och som "kommer rösta på SD i nästa val för de står minsann upp för våra traditioner".

Så vad är det allvarliga som har hänt då? Vad får svenskarna att få man ur huse för att hötta med näven och spotta i golvet och deklarera att "nu får det vara nog!"?

Ja, först var det en skola som hade bestämt att det inte skulle vara några pepparkaksgubbar i lussetåget. Det skulle inte sjungas pepparkakssången och det skulle inte bjudas på några pepparkakor på fikat efteråt. Det är alltså EN enskild skola som fått hjärnsläpp. Inget förbud mot pepparkakor i allmänhet och ingen som arresterar barn som klär ut sig till pepparkaksgubbar och gummor. Den enskilda skolan har absolut fått det hela kring bakfoten och det är absolut fel att förbjuda eleverna att vara pepparkaksgubbar, men det är inte skäl att springa till SDs lokaler och skriva upp sig som aktiva medlemmar för att ställa allt till rätta.

Sen då? Jo, Disney har insett att vi inte lever kvar på 30-talet och har beslutat att ta bort två KORTA sekvenser ur Tomteverkstan eftersom de innehåller karikatyrer av svarta och judar. SVT har tagit beslutet att detta inte är något problem för dem, de finner sig i Disneys vilja. Om detta känner jag mig lite kluven, men jag blir absolut inte rosenrasande och springer med högafflar och vill bränna folk. Nej, min kluvenhet är att dels kan jag tycka att det är rätt att ta bort scenerna eftersom de som sagt är karikatyrer och inget vi ska stödja i dagens upplysta samhälle (även om jag börjar tvivla på att samhället är så jävla upplyst längre). Men å andra sidan kan man tycka att det är fel att ta bort dem och låtsas som att de aldrig blivit ritade, för det är ju att förvränga historien.

Personligen får jag ju tillstå att jag aldrig förstått att dockan skulle föreställa en svart person, och då kan man ju förstå att det är illa. Personen som ritade dockan kan ju inte ha sett mörkhyade personer som verkliga människor.

Nå, dessa två händelser har i alla fall fått svenska folket att rasa och folk slänger ur sig saker till höger och vänster och antyder, eller säger rent ut, att snart har vi inget svenskt kvar längre och "de där jävla invandrarna" tar över och förstör allt som vi duktiga, goda svenskar har byggt upp.

Man blir ju trött. Hade inte tidningarna skrivit en massa om att "NU FÖRSTÖRS KALLE ANKA PÅ JULAFTON" så hade inte en jävel ens märkt att dockan var borttagen. Men kvällstidningarna spelar SD rakt i händerna och piskar upp stämningen, allt för att sälja lösnummer, och i nästa andetag så undrar de över hur SD kan öka i popularitet. Hmmmmm... jaaaaaa.. vaaaad kan det bero på? *suck*

Småsaker blir helt plötsligt jätteviktiga för folk, saker som de aldrig brytt sig om tidigare. Allt för att ha någon att skylla på, någon att hata, och invandrarna är ju en så tacksam måltavla. De med sina konstiga traditioner, och inte kan de tala ordentlig svenska heller. Det måste ju vara deras fel, oavsett vad felet i sig består av. Muslimska invandrare är mest suspekta. De, som ska ta över världen genom att föda många barn och leva på våra generösa bidrag! Alla vet ju dessutom att varje muslim är en potentiell självmordsbombare.

Ibland blir jag så deprimerad när jag läser om alla fördomar som florerar på nätet. Herregud, vem tog ifrån folk deras förmåga att tänka? (Det är säkert invandrarnas fel, det också).

En sak som jag tycker så tydligt illustrerar hur folk gör småsaker jätteviktiga är något Tommy berättade hade sagts på hans jobb i veckan. En av hans xenofobiska medarbetare hade varit arg över muslimerna och deras traditioner eller vad det nu var och utbrustit: "Snart får vi väl inte ens ha kyrkor längre!" varpå Tommy lite syrligt hade replikerat "För du går ju i kyrkan så ofta nu?" (Brasklapp för exakt ordalydelse. Jag återberättar så som jag minns att jag fick det återberättat för mig). Det illustrerar verkligen hur något som folk struntar totalt i så länge det finns blir tokviktigt när de riskerar att bli av med det, eller i detta fall, inbillar sig att de kanske kan bli av med det.

För handen på hjärtat; hur många i Sverige är troende kristna? Hur många kyrkor får besök varje söndag? Hur många går runt, ekonomiskt? Antagligen finns det någon, men många är de inte. Men så snart någon muslimsk församling vill ha en egen moské att gå till, då blir det ett ramaskri. Inga moskéer ska konkurrera med våra goda, svenska kyrkor! Suck, och suck igen. Jag blir så trött.

Och så detta ständiga "jag är inte rasist, MEN...". Eller varför inte den populära "I Sverige har vi yttrandefrihet, men det gäller inte svenskarna, för då blir vi bara kallade rasister". Vad sägs om det här? Sluta uttrycka rasistiska åsikter och skriva rasistiska meningar så kanske folk slutar kalla er rasister! Sluta VARA rasister, helt enkelt.

Vill ni prata om intergrationsproblemen, så prata om dem då och vad man kan göra åt dem, istället för att låtsas som att problemet är invandrarna.

JA, det finns invandrare som missköter sig.

JA, det finns invandrare som begår brott.

Ja, det finns invandrare som inte vill jobba.

Ja, det finns invandrare som lever på socialbidrag.

MEN. Det finns bra många fler som sköter sig, är laglydiga, jobbar eller söker jobb och som inte lever på bidrag. I varje mening ovanför kan man byta ut "invandrare" mot "svenskar", men ändå är det ingen som skriker om krafttag mot de ohederliga svenskarna.

Nej, jag blir så trött..

Idag var jag iväg till barnläkaren med Lukas. Vi hade ju fått en remiss dit från vårdcentralen efter att jag hade träffat läkaren där angående Lukas kisseri. Läkaren på vårdcentralen hade ju antytt att det var vårt fel att han måste kissa så ofta, att vi har gjort hans blåsa för liten genom att sätta honom på toaletten för ofta.

Läkaren vi träffade idag sa inte rakt ut att den andre läkaren var ute och cyklade, men hon sa att nuförtiden trodde man inte längre att kissblåsan kunde bli för liten, det var sådant man trodde förr i tiden (händelsevis var den första läkaren relativt gammal).

Så denna läkare gav oss helt andra instruktioner än den första. Istället för att Lukas ska kissa mer sällan så ska han kissa oftare och det måste naturligtvis vi hjälpa honom med. Så från och med nu ska han kissa på schema. Det får max gå tre timmar mellan hans toabesök. Han ska inte behöva bli panikkissnödig, så som det är idag.

Det stämmer bättre överens med vad jag.själv tycker. Jag var väldigt tveksam till den förste doktorns ordinationer, men det här kan jag ställa upp på.

Lukas var jätteduktig under läkarundersökningen. Han var stencool. Han uthärdade allt utan knot och svarade lugnt "ja, jag vet" på allt doktorn förklarade.

Jag antar att det hjälper att de tittar på "Doktor McStuffins" på Disney Junior. ;D

Nej, det är det verkligen inte. Snarare tvärtom.

Här kommer lite blandade bilder, både från kameran och från mobilen, bland annat från vår tur ute idag med pulkan. :) Det är inte mycket snö, men barnen har roligt ändå.

Jo, nu har det varit tyst på bloggen ett tag igen. Vi fick besök här i söndags av min mamma, så då blev det ingen tid vid datorn alls under den tid hon var här. Igår åkte hon hem, men idag har det ändå blivit minimalt med datortid då Lily helt plötsligt förvandlades till ett frimärke. Det var helt omöjligt att lägga henne ifrån sig. Hon kunde somna i famnen, men hur försiktig man än var så vaknade hon direkt när man lade ner henne. Suck! Det blir smått frustrerande efter ett tag. Naturligtvis sov hon som en stock medan jag gick till och från förskolan, så hon har ju ändå sovit idag, även om det är väldigt lite. (Hoppas hon sover i natt!)

Vi är alla lite förkylda till mans här hemma just nu. Det är inte så farligt för min del än, mest bara lite snuva, men även lite snuva kan ställa till med stort besvär, speciellt om man bara är tre veckor gammal. Lily har det besvärligt när hon ska äta och inte kan andas genom näsan, stackarn. Som tur är så försvinner snuvan emellanåt men det är klart att det är jobbigt för lillan.

Jag och mamma (och Lily) traskade iväg till Frölunda Torg igår efter att vi hade lämnat Vanja och Lukas på förskolan. Mamma skulle köpa en snuttefilt till Lily och jag skulle titta efter ett par skor till mig. Jag har ju bara två par skor kvar som inte är trasiga och det ena paret är sandaler och det andra är gympadojor. Sålunda inga vinterskor, och nu har ju vintern äntligen kommit, med snö till och med. Tänka sig. Som vanligt, dock, så blir hela landet lamslaget så snart första snöflingan kommer och folk beter sig som om de aldrig sett snö förut och inte har en aning om hur bilar reagerar på halt väglag. Tragiskt, det är vad det är.

Hur som helst. På väg till förskolan så hittade jag ett Maestokort tillhörande en Tobias Lundin. Först tänkte jag kolla på Eniro och ringa upp denne Tobias så att han kunde få sitt kort tillbaka på en gång, men det gick inte. Det fanns 52 Tobias Lundin i landet, fem som var registrerade i Göteborg och noll av dem bodde i närheten, så det var omöjligt att lista ut vem av dem, om någon, det var som hade tappat sitt kort. Så, istället gick jag in på SEB och lämnade in kortet så de fick spärra det. Förhoppningsvis meddelar de sin kund om att kortet är upphittat och spärrat, men jag vet inte riktigt hur det går till, faktiskt.

Efter besöket på SEB så gick vi vidare för att hitta en snuttefilt till Lily. Det var inte så värst många att välja på, får jag lov att säga. Men vi hittade en till slut i alla fall. Här syns en liten bit av snutten.  

Jag hittade även nya vinterhandskar till barnen. Tyvärr så var de inte så bra till Lukas. Det är fingerhandskar och han har svårt att få i fingrarna. Men det kanske blir bättre med lite övning. Vanja blev väldigt förtjust i sina i alla fall.

Sen skulle vi hitta skor till mig.. Ja, herregud, alltså.. 1) Det var väldigt svårt att hitta skor jag var intresserad av överhuvudtaget. 2) Skorna jag väl hittade var svindyra. Inte en chans att jag lägger ut 1500 spänn på ett (1!) par skor! Så det blev inga skor till mig igår. Jag får leta vidare en annan dag.

Vad jag däremot hittade var två riktigt bra julklappar. En till Tommy och en till Lukas. Det känns som riktiga lyckträffar, men jag kan inte visa Tommy vad jag har hittat till Lukas, för då kommer han lista ut vad jag har köpt till honom också och det går ju inte. :) Så de får båda vänta till julafton, men jag är riktigt, riktigt nöjd. Att Lukas kommer bli superglad, det vet jag. Tommy är jag inte lika säker på, men jag hoppas att han kommer bli nöjd i alla fall. Jag tror att han kommer bli det, men man vet ju aldrig säkert.

Nu ska man bara fixa resten av julklapparna också, helst innan julen är över oss. :)

Så här vackert var det imorse, förresten.