Två dagar i rad nu har jag gått och lagt mig igen efter att ha lämnat barnen på förskolan. Det är med blandade känslor som jag gör det. Å ena sidan är det ju väldigt skönt att få sova lite extra. Antagligen är det rätt nödvändigt också för att jag ska kunna fungera som jag ska. Å andra sidan så får jag ju inget gjort. Det känns som att jag inte gör så mycket annat än jobbar och sover när jag går och lägger mig igen. Och det finns ju så mycket som jag skulle behöva göra..

Nåja. Vissa dagar får man helt enkelt prioritera sömnen. Imorgon kommer jag ju inte kunna lägga mig igen eftersom jag ska till tandläkaren med Lukas. Därefter ska vi vidare till kontoret och försöka hämta ut lite nya arbetskläder till mig. Som tur är så är jag ledig imorgon, annars skulle jag aldrig hinna med allting. Men imorgon blir antagligen den sista lediga fredagen för oss. Gissningsvis vankas det väl sexdagarsveckor snart igen istället. Naturligtvis jobbigt i längden, men gött med pengar.

Ska vi kunna köpa hus någon gång innan barnen flyttar hemifrån så behövs det ju en del pengar. Båten är avbetald i alla fall och bilen är på god väg. Ett halvår-år till så är det lånet borta. SEN kan vi börja spara ihop till hus. Och en ny bil.. Och en buffert.. Jaja, vi har en del saker att lägga pengar på. Men någon gång vill jag ha ett hus i alla fall. Sen hur lång tid det kommer ta.. ja, jag får väl räkna på det.

Vi köpte oss en ny TV-möbel häromveckan. I och med att vi hade möblerat om så upptäckte vi att det behövdes något nytt, något större än den lilla TV-bänken vi hade. Rummet såg väldigt tomt ut (plus att vi behöver mer plats att förvara saker på!). Så vi åkte till IKEA.

Så här såg det ut före:

Och så här bra blev det efter:

Ja, jag är nöjd. :)

Det blir inte så mycket skrivet här nuförtiden. Jag har så många ställen att skriva på att jag inte hinner med att göra inlägg överallt. Eller ja, "hinner", gör jag väl, men jag orkar inte och har inte lust.

Nåja. I helgen hade vi kalas för Tommy, som fyllde år i torsdags. Det var inte jättemycket folk här eftersom många var bortresta eller inte kunde komma, men det var trevligt ändå. Tommy hade gjort smörgåstårta och bjöd på, vilket blev väldigt uppskattat. Själv äter jag ju inte smörgåstårta, men jag var ändå stolt över att han hade gjort en sådan fin tårta. Enligt de som åt så var den också god. :) Det var jättefint väder hela lördagen och man ville bara gå ut och njuta av vårvädret, men istället fick vi vara inne och städa, städa, städa inför att folk skulle komma. Det blev riktigt fint här hemma och för en gångs skull så var det faktiskt fortfarande fint när folk gick igen. Okej, disk hade vi ju massvis av, men tack vare den magiska uppfinningen "diskmaskin" så klarades det av ganska snart. :)

Min plan var att vi skulle gå ut med barnen på söndagen istället och hoppades att det skulle vara lika fint väder då som på lördagen, men tyvärr så var det ju inte så. Söndagen var grå och mulen och det blåste kallt. Men jag och småttingarna gick ut i alla fall en stund. Det är ju inte kul att sitta inne en hel helg. Lukas fick äntligen prova sin nya sparkcykel som han fick i födelsedagspresent. Vanja tog också med sig sin ut. Men det var inte lätt för dem att åka. Det är fortfarande väldigt mycket grus ute och sparkcyklarna vinglade både hit och dit i den ojämna terrängen. Det gick mycket bättre för Vanja än för Lukas, av flera skäl. Dels är hon ju äldre och har åkt sparkcykel rätt mycket innan, dels har hennes sparkcykel tre hjul jämfört med Lukas som bara har två hjul. Men han kämpade tappert i alla fall. "Oj då, det är inte så lätt, det här" sa han flera gånger. Gullungen. Nej, det är klart att man måste öva mycket. Nu när våren är här så ska de nog kunna öva ganska mycket framöver.

Efter att ha åkt runt med sparkcyklarna ett tag så bestämde sig barnen för att de ville leka istället, så de åkte rutchkana, gungade, lekte i sandlådan och lekte under rutchkanan där Lukas bestämde sig för att mata fåglarna och Vanja sålde glass. Billig var den också, bara tre kronor glassen. :)

Medans vi stod där och barnen lekte som bäst så kom det en flock barn. Ja, det var verkligen en "flock". Jag räknade det till nio stycken pojkar i åldern 7-9 år (uppskattningsvis). De for fram som en tornado, verkligen, och var ungefär lika högljudd. ^^ Efter ett tag så delade de upp sig i två grupper och försvann åt varsitt håll. En stund senare kom några tillbaka och var väldigt arga. Några av pojkarna stod och skrek åt ett par av de andra att en av pojkarna skulle ringa sin storebror och tala om hur dumma de andra var och hur de retades. Tydligen hade några av dem sprungit iväg från ett par tre stycken av gruppen, antingen på skoj eller för att de ville vara ifred, och detta kunde inte den ena killen ta, så därför skulle han ringa sin storebror. Han stod ungefär en meter ifrån mig när han ringde och jag hörde honom säga "de andra är dumma, de bara springer ifrån Mattias och mig", varpå några av de andra pojkarna som stod runtomkring hojtade "och mig med! Och Oliver också!" och så vidare.

Jag hade svårt att hålla mig för skratt. Snacka om att vara lättkränkta! De var ändå 4-5 stycken som stod och var sura över att "de andra" inte ville låta dem vara med. Men för sjutton, lek tillsammans ni som är kvar då! Hur många behöver ni vara, egentligen?

Nåja, vi skulle ändå gå in (det blåste faktiskt riktigt kallt) så jag har ingen aning om hur det slutade för dem. Man kan bara hoppas att de lär sig hantera konflikter på ett bättre sätt än att hota med sina storebröder.

Okej, jag hade tänkt skriva något helt annat här, men när jag öppnade mailen så fick allt annat vänta, helt enkelt.

Jag har fått mail. Okej, inget ovanligt i det, det kommer ju lite nu och då, mest dagligen, men ändå. Oftast är det notifikationer om att det har hänt något på ena eller andra sidan som jag är medlem på. Det var inte det här. Det här var ett mail riktigt till mig, personligen. Och utan att vara skräppost, bör tilläggas.

Det var ett mail med ett jobberbjudande. Eller det var att ta i, kanske. Det var från ett rekryteringsföretag som tyckte att de var intresserade av mig för en specifik tjänst. En länk till nämnda tjänst var inlagd också, så jag kunde läsa lite mer om just det jobbet och sen höra av mig om jag var intresserad.

Okej, jättetrevligt och jättegulligt och allt det där. Bortsett från att jag inte söker jobb just nu, vilket de omöjligt kan veta eftersom jag är registrerad på en massa jobbsökarsiter (för säkerhets skull så har jag inte plockat bort mina profiler. Man vet ju aldrig när man behöver använda tjänsten igen), men om man bortser från det faktumet så återstår en fråga för mig. En ganska stor fråga, som får mig att ifrågasätta dels äktheten i mailet och dels kompetensen hos den som har skrivit det.

Här vill jag också flika in att jag ALDRIG ljuger om mina kompetenser. Jag säger aldrig att jag kan något om jag inte verkligen kan det. Snarare tvärtom, jag kan undanhålla saker om jag känner mig osäker på att kunna bevisa det eller tycker att jag kanske inte kan särskilt mycket så det inte är värt att nämna det.

Nå, med det sagt så undrar jag hur människan tänkte som skickade detta mail till mig. Tjänsten som var aktuell var som "Citrixtekniker". Bara ordet "tekniker" får mig att tänka "nej, det här stämmer inte in på mig". "Citrix" har jag aldrig hört talas om, men jag förstår av annonsen att det har något med datorer och IT att göra. Antagligen något program eller sådant. Slår vad om att min gamle klasskompis Bjurre vet exakt vad det är, men själv har jag ingen aning. Så här står det bland annat i beskrivningen:

"Det handlar om att säkerställa och leverera daglig drift och teknisk utveckling av miljö innehållande bl a AD, VMware, Citrix, datalagring/backupsystem, data kommunikation, PC’s samt databaser - SQL och Oracle."

Wooot?! liksom. HUR kan de få det till att JAG skulle vara intressant för den här tjänsten? Okej, jag använder datorn varje dag, men någon som kör bil varje dag är inte lämpad som bilmekaniker. Jag vet väl en del om olika program, Word, Excel etc och VISST, jag har använt SQL (länge sedan, men ändå, jag vill bara nämna det) men detta gör mig INTE lämpad för detta arbete! Sure, det går väl att lära sig, men då är ju hela världen lämpad för jobbet i så fall.

Nä, tänk om och tänk rätt, du som skickade denna intresseanmälan till mig.

Men visst var det trevligt att få mail om att man var eftersökt. Synd bara att det inte var just MIG de sökte. :)

Nu. Är. Jag. Riktigt. Trött. På. Det. Här.

Det är fjärde gången jag ringer till KLM angående vår inställda Londonresa. Det har gått mer än tre veckor nu. Gissningsvis lär det gå minst lika lång tid till innan någon behagar lyfta på arslet och jobba på det där stället. >| Det är fucking OMÖJLIGT att få svar därifrån! Det är bara samma svar varje gång, svar som säger absolut ingenting. De är bara konstruerade för att hålla de som ringer lugna.

"Vi ber om ursäkt för att det tar så lång tid, vi har så mycket att göra, vi förstår att det är jobbigt och frustrerande och någon tittar på ditt ärende redan, men jag skickar ett mail till agenten om att du har ringt och vill ha svar så snart som möjligt".

Hur snart då? Naturligtvis omöjligt för dem att svara på. Idag? Denna vecka? Inom två veckor? Detta ÅR? Oh, det går inte att svara på, och de är såååå ledsna och ber såååå mycket om ursäkt.

Vad fan, sluta be om ursäkt och börja jobba istället! Skicka det där jävla pappret jag behöver till försäkringsbolaget, till en början med. Hur jävla svårt kan det vara?

Jaha. Ungarna är sjuka igen. Okej, de har ändå klarat det nya året ganska bra, men nu är det alltså dags. Tommy fick vara hemma med dem förra veckan och de har inte blivit bättre, snarare tvärtom, under helgen så att skicka dem till förskolan är inte ens att tänka på. Jag sitter just nu och väntar på att vårdcentralen ska ringa upp så vi kan få boka en tid och komma in till tant/farbror doktor och få reda på vad det är för fel och vad de behöver för medicin. Vi testade att köpa receptfri hostmedicin, men jag har märkt av exakt noll förbättring sen de började ta den. Nå, ska man vara ärlig så är det nästan bara Vanja som tar medicinen. Lukas totalvägrar. Han "vill inte ha medicin", inte ens någon som smakar så bra som den här gör (mmm.. lakrits!). Vi har lyckats få i honom ett par gånger, men det är en hopplös kamp.

Så idag har jag ägnat hela morgonen åt att sitta i telefon, och jag är inte klar än. Jag har hittills ringt bemanningsföretaget (för att dubbelkolla att de hade fått mitt meddelande som jag skickade redan igår), jag har anmält vab på fk, jag har ringt förskolan, jag har ringt vårdcentralen, jag har ringt Comhem (vi har ju beställt nya abonnemang och det har varit lite oklarheter) och jag ska ringa till det #(/&%#"#=)"!!=)(#%¤ flygbolaget som FORTFARANDE INTE HAR HÖRT AV SIG!

Men först måste jag vänta på att vårdcentralen ska ringa upp. Får se om vi kan få en läkartid ganska snart, det vore det bästa. Men därefter.. därefter ska jag banne mig ringa upp KLM och skälla på dem. Jag menar, vad fan sysslar de med? Det har gått mer än tre veckor, snart fyra, och jag har fått ringa och ringa och ringa och INGEN har hört av sig tillbaka till mig. Jag har INTE fått intyget jag behöver ha till Folksam så vi kan få ut några pengar på försäkringen. Det spelar ingen roll vad de har för arbetsbörda, det tar INTE fyra veckor att skicka ett MAIL! Det tar inte ens fyra veckor att skicka ett BREV! Vad använder de egentligen? Ponnyexpressen?

Kan jag SNÄLLA få prata med en svensk operatör den här gången så vi slipper ägna halva tiden åt att räkna ut vad sjutton den andre sa?

Ja, nu har det gått ganska lång tid sedan jag skickade in mina klagomål till flygbolaget. Det är över två veckor sedan och idag ringde jag det tredje (!) telefonsamtalet till dem. Tror ni jag fick prata med en svensk operatör den här gången? Självklart inte. Jag vet inte hur mycket tur man måste ha för att lyckas med det. Jag har ju inte lyckats på tre gånger i alla fall..

Alltså, själv är jag ju inte superduktig på att prata engelska, särskilt inte när jag inte är beredd på det. Jag stakar mig, blir osäker på orden och pratar väldigt långsamt för att försöka hitta rätt förklaring. Genant, men så är det. Men tjejen jag fick prata med, hon var ännu sämre än mig på engelska! Gah! Det var skitsvårt att förstå henne och jag var inte säker på om hon förstod min stapplande engelska heller, men till slut lyckades vi väl förstå varandra och hon bad om ursäkt för att vi har fått vänta så länge och trodde att någon skulle återkomma till oss inom de närmaste dagarna. Hrm.. ja, det har vi ju inte hört förut, eller så.

Nå, det är väl bara att hålla utkik efter ett mail eller telefonsamtal, vilket det nu blir.

Inte har vi fått intyget till försäkringsbolaget heller.. Jag påpekade det (det borde fan inte ta två veckor att skicka ett brev) och lade till att jag tar gärna en kopia på mailen och en i brevinkastet. Då kanske NÅT av det kommer fram.

Det är tur att vi inte är i "behov" av pengarna. Vi hade ju faktiskt förväntat oss att de skulle vara borta, fast vi hade ju tänkt få något för dem också. Men nu när vi inte fick det, då vill jag faktiskt ha dem tillbaka. Vi får väl se hur det blir med den saken..

Idag är ingen bra dag här hemma. Jag vet inte riktigt vad det är med oss, men alla verkar vara ur gängorna. Tommy mår inget bra, jag är tröttare än vad jag borde vara, barnen gnäller, bråkar, skriker och gråter hela dagen igenom.

Det känns som att barnen har varit i luven på varandra hela dagen. Enda gången de är sams är när de gör saker de inte får och jag får huvudvärk av allt bråk och gnäll och samtidigt orkar jag inte göra något konstruktivt med dem. Det blir en ond spiral. Vi får hoppas på att morgondagen blir bättre.

Det verkar som att ungarna har någon slags revirstrid för närvarande. De ska leka med exakt samma leksaker, sitta på samma centimeter på den tresitsiga soffan och det är ett konstant testande av gränserna, både våra och varandras. Tydligen är det inte så på förskolan, så det får man väl vara glad åt. Jag önskar bara att de kunde vara lite mer sams hemma också.