Äntligen känns det som att semestern har kommit igång på riktigt! Solen skiner, det är varmt och skönt ute och vi är lediga. Igår var verkligen en toppendag, precis som jag skrev i förra inlägget. Vi gick ut på förmiddagen, jag och barnen. Då var det ännu inte soligt och när jag var ute på balkongen för att känna av temperaturen så blåste det väldigt kallt, så jag bestämde att vi skulle ha långbyxor på oss. Barnen hade även långärmat, men jackor struntade vi i. När vi sedan kom ut så visade det sig att A) det knappt blåste alls på gården och B) solen bestämde sig för att komma fram. Helt plötsligt blev det ju jättevarmt! Det slutade med att vi fick byta om allihop till slut. :)

När vi var ute så bestämde vi oss för att fråga om svägerskan och barnens kusiner ville komma ut, och det ville de ju. Det var väldigt trevligt.

Vanja hade med sig sin cykel och Lukas hade med sig sin boll. Precis som jag skrev igår så lärde sig Vanja helt plötsligt att cykla! Jag var så stolt! Sedan ville Vanja och Wille gå en promenad. Mja, själva fick de ju inte gå iväg, så stora är de inte, men Piia hade inget emot att ta en promenad, så vi traskade iväg på en promenad, Piia, jag och alla fyra barnen. Nå, det tog lite tid för att att komma iväg, faktiskt, för det var helt plötsligt mycket som skulle göras innan vi gick. Lukas hade gått in, så jag gick och frågade om han ville följa med, vilket han ville. Sen skulle Vanja ställa in sin cykel och lägga upp sin docka och jag skulle hämta vattenflaskor till barnen, Piia skulle hämta ut barnvagnen, Wille behövde gå på toaletten och så vidare, och så vidare. Men till slut kom vi iväg i alla fall!

Lukas hade pratat mycket om att han ville gå i skogen som vi har tvärs över vägen, så vi tog den vägen. Det var en riktigt mysig stig vi gick på och vi hittade ett toppenställe att ha picknick och grillning på! Dit måste vi gå igen nån gång. Lukas lyckades ramla på vägen (han sprang i en nerförsbacke och ramlade. Aj. :/) och skrapade upp knät, men det gick bra ändå. När vi kom ut ur skogen (just ja, vi hittade blåbär där inne också! Mums!) så passerade vi en tjej som sålde jordgubbar. Åh, så gott! Men vi hade inga kontanter. :/ Vi får återkomma någon annan dag dit också. Men bara en liten bit bort så hittade vi ett fik som tydligen var nyöppnat. DÄR kunde man betala med kort, så vi spontanfikade och hade jättemysigt. :) Dyrt som sjutton eftersom det var ett fik, men wtf, det är semester! Då får man unna sig saker. :)

På den tråkigare sidan så lyckades Wille ramla där också, precis som Lukas gjort tidigare, och slog sig på knät och handen, så istället för att gå vidare så gick vi hemåt.

Men trots de två små missödena så var det på det hela taget en riktigt, riktigt bra dag.

Idag ser ut att bli en riktigt fin dag också, men jag kan inte vara ute med barnen eftersom jag ska in till stan och träffa en av mina bästa vänner, Åsa. :) Men förhoppningsvis går de ut med Tommy i solskenet istället så får Vanja cykla mer. :)

Jaja, jag ska egentligen gå och lägga mig, men jag måste bara skriva lite, för jag är så stolt över Vanja!

Fem år gammal har hon lärt sig att cykla! Helt utan hjälp av att någon håller pakethållaren eller med hjälp av stödhjul! Hon har lärt sig själv! Gud, vad duktig hon ÄR! Ja, jag är så löjligt stolt att jag har ringt runt till halva släkten och berättat att hon lärt sig cykla. :)

Själv tog hon det med ro när jag berättade för henne hur stolt jag var och hur duktig hon var som lärde sig. "Jaja, jag vet", sa hon bara när jag sa att "men du kan ju cykla!" :)

Det har varit en toppendag på alla sätt och vis, men detta toppade ändå dagen. Jag får skriva mer imorgon om vad vi gjorde resten av dagen, men nu måste jag verkligen i säng! :)

Alltså, nu måste vi skärpa till oss här hemma. Det är helt sanslöst hur stökigt vi kan låta det bli innan vi tar itu och röjer upp. Samtidigt är det ju så lätt att hålla ordning, om vi bara tar oss de extra sekunderna att lägga sakerna på rätt plats på en gång. Men lik förbannat så samlas det post inne i datarummet och i köket. Viktiga lappar blandas med reklam. En kvarglömd kaffekopp står på databordet hur länge som helst och kläder som ska i tvättkorgen läggs på golvet eftersom man "ska bara...".

Det är ju så man kan bli galen! Och nej, jag försöker inte skylla på vare sig barnen eller sambon, för vi är lika dåliga på att hålla ordning allihop. Nåja, barnen kan väl knappast lastas för att de glömmer kvar leksakerna i vardagsrummet eller sprider ut sina teckningar över halva lägenheten, det är vi vuxna som har ansvaret för att se till att allt hamnar på sin rätta plats.

Nu och då gör jag upp listor och scheman för hur vi ska göra för att hålla ordning och det brukar funka i nån vecka eller två. Sen börjar man slarva igen och så helt plötsligt ser lägenheten ut som ett bombnedslag igen. Ju värre det ser ut, desto mer drar man sig för att ta itu med det. Men det roliga är ju att när vi väl GÖR det, ja, då fixar vi ju i ordning hela lägenheten på nån timme eller två och så ser det jättefint ut igen. Så varför är det så svårt att hålla ordningen sen då?

Enkelt svar; för att det är så förbannat tråkigt. Visst, man blir belönad på så sätt att vi håller det fint, men det är helt enkelt inte motivation nog.

Det blir väl till att göra ett nytt försök med listor, antar jag..

*suck*

Idag fick jag "sovmorgon". Nåja, jag gick fortfarande upp tidigt, kvart i fem, för att väcka barn, ge dem frukost, kläder och allt sånt där, men sen fick jag gå och lägga mig igen. 1.5 timmar senare när jag går upp för andra gången är jag ett VRAK. Jag är tröttare än någonsin! Uff! Dålig idé, d-å-l-i-g idé! Men i teorin var den bra.

Varför jag gick och lade mig igen och inte är på jobbet sen 1.5 timmar tillbaka? Jo, jag ska på kontroll hos barnmorskan idag. Första "riktiga" kontrollen, så att säga. Det ska bli spännande. Sen direkt efter kontrollen blir det till att ila till jobbet. Väskan är färdigpackad och jag har lagt ner arbetskläderna i en påse så jag åker inte hem efter kontrollen utan det är bara att slänga sig på bussen direkt.

Pust.

Äh, nej, jag vet inte var det kom ifrån. Kanske för att "mad" på engelska kan vara både galen och arg. Ja, jag är fortfarande arg, men jag har ventilerat med en del personer och börjar lugna ner mig.

Fördelen med att vara så här arg är i alla fall att man blir jäkligt pigg. Igår var jag svintrött och gick och lade mig så snart jag lämnat barnen. Idag sitter jag uppe och känner mig hur pigg som helst. Adrenalin, antar jag. Kul det kommer bli när det försvinner och tröttheten kommer. =)

Men jag ska nog ta mig igenom den här dagen också. Det blir antagligen övertid idag också. Det ska bli.. intressant.

Anyway. Nu ska jag försöka släppa det. Jag har ju faktiskt en bebis i magen och det kan inte vara bra för den lilla att känna att mamma är arg.

Bebis, ja. Jag har börjat känna av sparkarna mycket mer nu, det är väldigt roligt. Förut var det så otydligt och man kunde inte vara helt säker på att det verkligen var en spark, men nu känns det väldigt mycket tydligare. Snart kan man nog känna dem från utsidan också. :) Nästa vecka ska jag in på kontroll, den första riktiga sedan inskrivningen. Det ska bli kul. Eftersom kontrollen är på morgonen så innebär det att jag kommer sent till jobbet, men bemanningsföretaget skulle lösa det med en ersättare, så det hoppas jag ska lösa sig bra. Det gäller ju bara ett pass, så det ordnar sig säkert. Men det till trots så ska jag ringa och kolla idag om de vet VEM som ska hoppa in. Min lagledare vill gärna veta det, såklart, och så här inför semestern när folk börjar droppa av och sommarjobbare kommer in så är det ju extra känsligt med ersättare, särskilt om de är helt nya på avdelningen.

En sista grej om bebisen i detta inlägg innan jag byter ämne. Här är en liten bild på pyret som vi fick på ultraljudet.

Nu ska jag försöka vara lite nyttig här hemma och fortsätta med att sortera och rensa bland kläderna. Igår blev det ingenting gjort eftersom jag var så trött, men nu får jag utnyttja att jag är pigg.

Okej. Jag är arg. Jag är förbannad. Jag är ursinnig. Och jag försöker att inte visa det alltför mycket.

Trying to let go of the anger. Not working.

Jag vet inte ens var jag ska börja. Ja, egentligen ska jag inte börja alls, för det här är saker man inte ska skriva om där alla kan läsa. Speciellt inte som jag har arbetskamrater på Facebook och bloggen är länkad till Facebook.

Jag är arg. Jag är så arg att jag nästan ångrar att jag jobbade över alls idag. Men fine. Vill man vara ett svin, så var det då. Jag kommer aldrig mer se på den personen med samma ögon igen, det är ju helt klart. Även om vissa saker har retat mig tidigare så trodde jag faktiskt inte detta om människan. Men nu vet jag.

Vad jag däremot inte vet, det är hur jag ska gå vidare med detta. Jag vet hur vissa andra hade handskats med det, men själv gör jag så mycket jag kan för att undvika konflikter, speciellt på jobbet. Det är liksom folk jag måste träffa minst fem dagar i veckan.

Låtsas som att det inte har hänt? Eh, jo, det är ju lätt.. Speciellt det där med "lilla gumman, du får faktiskt förstå..." Grr..

Konfrontera personen med det? Vad fan tjänar det till? Människan vet själv exakt vad som hände och vad den sa och gjorde. Den vet också att jag blev arg över det, inget nytt med det.

Ta upp det med chefen? Jamen, vad ska hon göra åt det då? Säga "aja dig, så där gör man inte mot sina arbetskamrater"? Och som om personen hade lyssnat på det ändå.. Vederbörande gör ju ändå alltid som den själv tycker, inte vad cheferna och lagledarna har sagt.

Nej, så vad vi har här är en explosivt arg Nea. En Nea som inte vill ha konflikter. En Nea som är mitt uppe i en.. ja, konflikt kanske är lite för starkt ord, än, men en kontrovers då. En Nea som har världens längsta stubin, extra lång för arbetssituationer. En Nea med bränd stubin.

This is not good.

Och jag måste sova. För att sova måste jag släppa ilskan. Nå, åtminstone lägga ifrån mig den nånstans för natten. Imorgon kommer bli en... intressant.. dag.

*andas djupt*

Ja, jag får allt säga att jag är nöjd med min punktinsats idag. Tre maskiner tvättade och hängda, NÄSTAN all rentvätt är ihopvikt och inlagd, diskmaskinen är körd och det ser allmänt trevligare ut här hemma. Imorgon ska jag försöka ta antingen min egen garderob eller barnens byrå och rensa ur. Små mål, så blir man glad när man är klar. Orkar/hinner man mer än så, ja, då blir man ju bara ännu mer nöjd med sig själv. :D

Okej, nu är det kvällsvecka igen. De senaste kvällsveckorna har det blivit absolut ingenting gjort här hemma på grund av att jag har sovit för dåligt, varit för trött, haft alltför många bra böcker att läsa, för mycket kalas och allt annat som har dykt upp. Okej, ja, det där med kalasen har ju inte hindrat saker från att bli gjorda, tvärtom, jag har ju städat och fejat och allt sånt, men de sakerna jag VILL ha gjorda har inte blivit det. Men NU ska jag försöka få gjort en massa i alla fall. Nåja, det är målsättningen i alla fall. Just idag ska jag tvätta, så det lär väl bli sådär halvdant idag också, men SEN! Får vi hoppas..

Idag ska jag som sagt tvätta, så målsättningen för dagen får helt enkelt bli att hinna med tvätten idag. Tvätta, hänga och gärna hinna vika en hel del av rentvätten (som snart är fler plagg än vad vi har kvar i garderoberna..). Men imorgon, och resten av veckan, ska jag försöka riva ut alla kläder vi har i garderoberna och sortera bort allt som vi inte kan använda längre. Barnen har ju vuxit ur rätt så mycket, så det är ju ett helskotta att hitta kläder åt dem på morgonen. Nästan varje plagg man får fram är ju för litet. Om man rensar ut allt de inte kan ha så ser vi ju vad vi behöver köpa mer av. För kläder behöver ju barnen ha. Just nu ser det ut som att de har massvis, men när man väl börjar prova dem.. ja, då var det ju inte så mycket, helt plötsligt.

I helgen tror jag att vi inte har något alls inplanerat. Äntligen! Då kan vi ta det lugnt, gå upp när vi känner för det på morgonen och ägna dagen åt precis vad vi vill. Och få en massa gjort, om vi så önskar.

Vi får hoppas att vi vill och orkar, för det är mycket som behöver rensas.