Gosh! Vanja fick världens utbrott nyss. Hon var sur som ättika för att programmet hon ville se var slut och då började hon bråka med lillebror trots att jag sagt till henne flera gånger och till slut fick jag nog av hennes fasoner och bar helt sonika in henne i deras sovrum och lade henne i sängen och sa till henne att hon fick stanna där tills hon lugnat ner sig och kunde vara snäll och trevlig igen.

Illvrål. Ja, gallskrik till och med. Hon ville INTE vara där. Hon tänkte INTE skärpa till sig. Det spelade ingen roll vad jag sa, så jag stängde helt enkelt dörren, vilket resulterade i att hennes vrål ökade några decibel. "Dumma mamma!"

Mm, jättedum mamma. Det var nog första gången jag hört henne säga så och hela utbrottet var så olikt henne.

Trotsålder på gång, tro?

//Edit:

Nu har hon kommit ut och är glad och trevlig igen och vi har kramats och allt är bra. Och jag trodde det var jag som var gravid och kunde få humörsvängningar? :P

Usch, ibland känner jag att jag skulle vilja isolera mig från omvärlden. Gömma mig från världens ondska och olycka. Men det kanske räcker med att sluta läsa tidningen..

Jag blir fysiskt illamående av att läsa om allt elände, framför allt sådant som drabbat barn. Nu senast är det två mammor som har dödat sina bebisar, den yngste var tre månader gammal..

Jag blir så ledsen och beklämd och vill att världen ska sluta vara så ondskefull. :(

Hur kan man göra små oskyldiga barn så illa?

Införskaffat: Ett styck skötbord. Vi är snart redo för bebisen. Nu ska vi bara köpa en ny skötbädd (den gamla har spruckit i sömmen) samt en byrå till bebben. Annars har vi noll utrymme för bebiskläderna.

Fått på posten: Besked från FK om att jag är beviljad havandeskapspenning. Yay! Dock hade jag räknat fel på en dag, så det korrigerade de. Jaja, inte helt lätt att förstå hur de menar att man ska räkna. Och en dag fel är ju inte så farligt. Jobbigt bara att den felaktiga dagen är en måndag..

I övrigt: Svintrött efter den här dagen. Det var många stopp i produktionen idag, vilket ledde till att man blev ganska sömnig, och därefter skulle vi ju iväg direkt efter jobbet och hämta och betala skötbordet. Barnen var hos sin farmor eftersom förskolan var stängd, och när vi hade hämtat skötbordet och barnen och kom hem igen, då var klockan redan sex. Uff, vilken lång dag det blev. Nu väntar jag mer eller mindre bara på att barnen ska somna, sen ska jag slänga mig själv i säng också.

Vanja ritade en fin helikopter ute igår. :)

Jag är så sjukt sugen på att köpa hus, så det är inte klokt. Jag kollar på hemnet, jag kollar priser, jag räknar och beräknar och kommer fram till att vi har absolut råd med hus (sålänge vi inte köper ett alltför dyrt, förstås) men naturligtvis inte just nu.

Just nu har vi inte pengarna som krävs för kontantinsatsen, vi kan inte betala lagfart och pantbrev och vi har inte tillräckligt med buffert. Kanske hade vi haft det om vi inte hade valt att betala av bilen så snabbt, kanske inte. Men det är ändå inget jag ångrar, för min målsättning är ständigt att bli skuldfri. Först betala av billånet, sedan spara, spara och när vi kan köpa hus så måste vi naturligtvis ta lån igen, men målsättningen förblir densamma. Lånet _ska_ betalas av och vi _ska_ bli skuldfria igen.

Problemet just nu, för mig, är att jag inte har stenkoll på vad det kostar att bo i hus. Lånet kostar, naturligtvis, men sen då? Vad är det för kostnader som tillkommer extra? Nu pratar jag inte om kostnad för renoveringar eller inköp av nya vitvaror och såna saker. Jag pratar om löpande kostnader. Vad är det exempelvis som ingår i "driftskostnader" som en del skriver ut i annonserna? Är det bara uppvärmning, eller är det med sophämtning, sotning och så vidare?

Jag vet inte och det stör mig. Jag måste skaffa mig koll.

Jag fick påpekat för mig att det var längesen jag lade upp bilder, så här kommer en ren kavalkad med bilder från sommaren som har gått.

Det är en timme sedan jag lämnade barnen på förskolan, 2,5 timmar sedan jag gick upp, 8,5 timmar sedan jag kom hem och vad ska jag göra?

Jo, jag ska göra mig i ordning för att åka till jobbet! Nej, jag har inte fått spunk och börjat åka till jobbet massa, massa timmar innan jag ska börja (även om vissa hävdar att det gör jag ju redan idag). Nej, jag ska åka till jobbet för att vi ska jobba övertid idag och lägga på 3,5 timmar extra på arbetsdagen. :/

Det är inte det att jag inte vill jobba. Det är inte det att jag har något emot att jobba övertid. Men jag tycker inte om att behöva jobba i TOLV TIMMAR I STRÄCK! Jag hade hellre kommit in på söndag och jobbat en hel dag extra. Faktiskt. Men nu är det som det är, och jag har bunkrat upp med massa fika så jag ska ta mig igenom dagen.

Yay.

Idag vill min kropp verkligen inte vara med. I tisdags började jag jobba igen, startade direkt med en dags övertid innan ordinarie arbete kom igång, och det var hellugnt. Det rullade i sakta mak, det fanns gott om tid att springa på toaletten (bebisen använder min kissblåsa som boxboll, verkar det som), man kunde sitta ner ganska mycket och spara på krafterna i allmänhet. Samtidigt så jobbade vi ju, det var inte som att vi rullade tummarna hela dagen, men det gick inte i fulltakt och det var väldigt skönt med en sådan lugn start efter semestern.

Men sen så började ju jobbet "på riktigt" igår och jösses, det märktes verkligen. Okej, vi körde fortfarande inte för fullt, det var problem med ena modellen, men den andra gick hela tiden så man fick väldigt få möjligheter att sitta ner ens i två sekunder. Så hela dagen fick man stå och gå och sista passet så körde vi för fullt, då var det inte ens tal om att inte hinna sitta ner, då var det snarare "stressa-för-att-hinna-med-överhuvudtaget" som gällde. När dagen var slut gjorde mina stackars små fötter så ont, så ont och till råka på allt så bygger de om på parkeringen, så bussen är indragen vid oss och vi måste gå bort till TK istället för att ta bussen därifrån. När jag sedan kom fram till torget tänkte jag att "nää, jag orkar inte gå hem. Jag väntar på spårvagnen". Jo, men tjena! För det första så måste jag vänta på spårvagnen i 15 minuter i vanliga fall (jag brukar hinna hem precis före vagnen) och för det andra så var spårvagnen SEN! Inte bara en minut eller två, nej då, den var tio minuter sen! Jag gick alltså på spårvagnen ungefär den tid jag brukar komma innanför dörren i vanliga fall. Suck! Sen var det svinkallt också och jag satt och frös i 25 minuter. :( Jag svor rätt mycket för mig själv över mitt beslut att vänta på vagnen, kan jag ju säga.

Innan jag kom i säng hade klockan redan passerat två. Normalt sett brukar jag vara i säng ungefär kvart i två. Det kanske låter som liten skillnad, men vid den tiden på dygnet är den skillnaden milsvid, tro mig.

Naturligtvis resulterade detta i att jag var svintrött på morgonen. Fötterna värkte fortfarande (ja, det gör de än) och det var jättesvårt att komma upp. Klockan hade passerat halv åtta innan jag tog mig upp. Panik. Ungarna skulle ha kläder, frukost, göras i ordning och sen dras iväg till förskolan och jag hade mindre än en timme på mig. Skräp! Jag fick slänga till ungarna var sin macka att äta och sen leta upp kläder som de skulle ha på sig, kläder som skulle med till förskolan och lagom tills de hade ätit upp sina mackor var det dags att gå. Naturligtvis ville de ha mer då, men det hanns inte med. Jag sa till dem att de fick ta något på förskolan när vi kom dit. De brukar ha mackor, frukt och lite annat smått och gott som ungarna bara kan ta sig lite snabbt. Jag sa även till fröknarna att barnen hade fått väldigt lite att äta på morgonen på grund av att jag kom upp så sent, och de lovade att ordna fram något åt dem.

När jag kom hem igen så däckade jag ganska direkt i sängen. Så trött! Dels är det väl för att det är precis efter semestern och man är inte van vid att stå upp hela dagen, men bebisen gör nog sitt till också. Jag har ju ett antal extra kilon att släpa på redan nu och fötter och ben har en tendens till att svullna upp när jag är gravid, och då blir det extra jobbigt att stå upp så länge.

Men värre kommer det nog att bli. Jag hörde rykten igår om att det skulle vara beordrad övertid på fredag. Övertiden skulle i så fall vara förlagd före ordinarie arbetstid, så vi skulle jobba från 12.00-00.12 Tolv timmars arbetsdag! Och jag som tycker att nio timmar är illa nog! Whine!

Men vi får väl se vad som sägs idag när vi börjar.. Den snikna sidan av mig tänker visserligen "Yes! Mer timmar! Det behöver jag!", men den mer förnuftiga sidan säger "Jag kommer inte orka!". Men är det beordrad övertid så är det ju, förstås.. :/

Jag önskar att Försäkringskassan kunde ta och kolla igenom mina papper snart och fatta ett beslut. Ja, inte bara ett beslut, förstås, utan besluta att min ansökan blir godkänd. Det skulle hjälpa en hel del, mentalt, att veta hur länge till jag ska jobba och ha ett slutdatum att se fram emot. Det är lättare att bita ihop och köra på om man vet att målet är inom sikte, att man bara har si och så lång tid kvar att ta sig igenom.

Visst, förlossningen kan väl också räknas som ett mål, om man var tvungen att jobba hela graviditeten igenom, men när det är så tungt som det är så är tre månader ungefär lika nära som solen. Nej, usch, jag hoppas verkligen att Försäkringskassan inte är elaka, utan fattar rätt beslut. Men det läskiga med FK är ju att man VET aldrig. Man kan ha hur rätt som helst, får man fel handläggare så kan det vara kört ändå. :(