Natten har varit hemsk. Jag har inte sovit en enda blund i natt på grund av stöveln. Jag har vridit och vänt mig, jag har tänkt ut scenarion på vad som har hänt stöveln, jag har till och med målat upp i mitt sinne hur jag gör affischer och sätter upp och erbjuder hittelön för stöveln.

Hemsk natt, som sagt.

Morgonen var inget gladare den, men jag föreslog för Tommy att vi skulle ge oss ut allihop och leta ännu en gång efter stöveln. Två par ögon ser mer än ett, liksom. Så vi promenerade bort till stället där jag upptäckte att stövlen var borta och vi letade. Vi tittade i alla buskar och snår, trädgårdar (vi gick naturligtvis inte in i dem, men vi tittade i dem), under bilar. Vi letade och letade och gick långsamt, långsamt framåt. Vi gick förbi Jehovas och upp vid vårdcentralen, alltså samma väg som jag gick igår (naturligtvis).

När vi är i backen upp till ICA så hör jag hur några människor pratar. Automatiskt går blicken till dem. Det var en äldre man och en kvinna som satt på en bänk. På bänken står stöveln! Jag gav till ett utrop, svängde vagnen fortare än vad som är nyttigt för den och med fyra snabba steg var jag framme vid bänken och tog stöveln. De två på bänken tittade förvånat på mig, men såg sen att det var den lilla stöveln jag var ute efter. (Jag hade med den andra stöveln, så det var inget svårt att visa att det var vår stövel, om nu någon hade ifrågasatt det). De blev glada när jag berättade att Lukas hade tappat stöveln igår och att vi hade letat efter den i timmar. De hade suttit och pratat om stöveln och att det var så synd på en så ny stövel att vara tappad.

Men nu är den inte tappad längre! Den är tillbaka! Jag trodde aldrig att vi skulle få se den igen, men mirakel händer tydligen.

Nu är jag så glad och lättad och allt känns mycket bättre. Jag har haft sån ångest över detta (Tommy tycker nog att jag är lite löjlig med det, faktiskt) men nu har en sten fallit från mitt bröst. Gud så skönt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...