Dagen började som sagt helt underbart. Strålande sol, glada barn och till och med en glad, om än trött, mamma. Men tyvärr fortsatte inte dagen i samma riktning.

Jag gick ut med barnen en sväng på förmiddagen, men det var inte så varmt som man hade kunnat önska. Men visst var det skönt ändå. Gött att sommaren närmar sig då man kan vara ute massvis och leka och ha det kul. Nåväl. Vi var inte ute så jättelänge eftersom vi väntade på att Tommys bror skulle komma. De dök upp nån gång vid halv tolv-tiden. Det är ju ungefär den sämsta tiden folk kan dyka upp på, men också den populäraste tiden att anlända. *suck* Barnen ska ju sova middag runt tolv till två, men eftersom Krille och Wille dök upp då så lät vi Vanja vara uppe. Lukas fick lägga sig i alla fall, till hans förtret. Han vrålade på ganska bra innan han slocknade för såklart ville han också vara uppe och leka. Men trött som han var så somnade han ändå ganska snart.

Huruvida Vanja behöver sova middag fortfarande eller ej har vi diskuterat rätt mycket här hemma. Ibland går det jättebra att hon inte sover och ibland går det absolut inte alls. Idag var tydligen en sån dag då det inte alls var bra att hon fick vara uppe.. Stackarn var jättetrött och medans Lukas låg och sussade sött i sin säng gick Vanja och lade sig på mattan i köket! Hon var så trött, lillfisen. Men hon piggnade till efter en stund och orkade leka lite till med kusinen sin.

Tyvärr så väsnades barnen lite väl mycket i sina lekar och Lukas fick bara en timmes sömn innan han blev väckt. Jag försökte få dem att lugna ner sig vid flera tillfällen, men det är inte så lätt alla gånger. De lyssnar och lugnar ner sig i fem sekunder och sen kommer de på något nytt att göra och då är de igång igen. Nå, det är ju tur att det inte är så här varje dag.

Ytterligare ett "tyvärr" inträffade också. Jag fick en sjujäkla huvudvärk som inte har släppt än. Jag har återigen fått ont i min visdomstand/käke/öra. Jag får nog ta och kolla upp det snart om det ska hålla på så här. Hur som helst så gör ju den smärtan att jag spänner mig och det leder ju också till huvudvärk.

Så även om dagen började bra så utvecklade den sig åt helt fel håll. Mycket stök och skrik från barnen, huvudvärk och övrig smärta för min del och Vanja som inte fick sova middag och blev jättetrött på eftermiddagen. När vi skulle äta mat så ville hon inte äta för hon "orkade inte", som hon sa. Hon var så trött, stackarn. Jag fick hjälpa henne att äta till slut och då gick det bättre. Hon är lite fjompig av sig ibland och vill inte låta Tommy hjälpa henne. "Mammig", kallas det visst också. *suck*

Vi lade barnen rekordtidigt idag eftersom vi allihopa var så trötta. Själva var vi i säng redan vid åtta, men vi har legat och pratat och haft det väldigt mysigt. Sen ringde Krille och ville att Tommy skulle spela med honom, så nu sitter Tommy vid datorn och jag har laptopen i sängen och bloggar.

Om morgondagen är lika fin vädermässigt som den här så ska jag nog försöka dra ut hela familjen på nån promenad eller nåt. Det kan vi behöva. Egentligen skulle jag vilja traska iväg till Apoteket, men det är ju lönlöst eftersom det är röd dag imorgon. Jag gjorde slut på de sista Alvedonen vi hade hemma ikväll och det kan ju vara bra att ha hemma.

Annars går det ju ändå, men man kan ju hoppas på någon lindring om man tar värktabletter. Ja, jag tror ju inte riktigt att de funkar, men hoppas kan man ju alltid göra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...