Idag var barnens sista dag på förskolan. De tackade av med glass och maränger. När jag hämtade barnen tömde jag barnens lådor och krokar från extrakläder, ytterkläder, blöjor och pynt. Fröknarna hade packat ihop barnens alster och lagt dem i påsar, uppmärkta med barnens bilder som var nerplockade ur fotoramarna. De hade även fått lite presenter att ta med hem.

Det kändes väldigt tungt att tömma barnens hyllor. Återigen rycks de bort från kompisarna de lärt känna och de vuxna de har lärt sig vara trygga med. Vem vet, det kanske är barn som hade blivit ungarnas bästa kompisar som vi nu flyttar ifrån? Kanske barn som hade hållt ihop med mina i vått och torrt, genom åren, långt upp i högstadiet, kanske till och med gymnasiet?

Men så kan jag ju inte tänka heller. Vi kan inte veta hur saker och ting hade blivit om vi hade bott kvar här och vi måste fokusera på framtiden och där vi faktiskt kommer att bo.

Men vemodigt är det ändå. Jag tror inte barnen förstår att de inte kommer tillbaka dit, att de antagligen aldrig mer kommer träffa barnen de har lekt med de senaste tre månaderna. Det enda som finns kvar som minne är gruppbilden de tog på förskolan för ett litet tag sen.

*suck*

Ibland känns livet tungt med de beslut man fattar..