Då var vi igång igen. Det är dags att jobba kväll och börja tjäna pengar igen. Fast vi får se hur det blir idag. Jag mötte tjejen jag brukar åka med och hon visste inte om hon skulle jobba över idag eller inte. Attans. Om inte hon jobbar så kan inte jag jobba. Skräp också. Och jag som hade möjlighet att ta bilen idag, men bestämde mig för att inte göra det. Nu ångrar jag mig, kan man väl säga.

Det blev Tommy som fick vabba, för övrigt. Suck.. han får ta mycket vab. Men nu blev det bara en halvdag, som tur är, eftersom jag jobbar kväll och han jobbar dag.

Det känns ju halvkul att barnen ska bli sjuka så mycket, men det finns ju inget att göra åt det. Det är bara att bita i det sura äpplet och se glad ut. Man kan förstås alltid hålla en tumme eller två och hoppas att det dröjer tills de är sjuka nästa gång.

Jag hade hoppats kunna jobba över idag eftersom det är sista dagen i månaden, och därmed sista dagen att påverka nästa lön. Från och med imorgon börjar vi ju jobba på lönen vi får i december och dit känns det långt.

Fast egentligen är det ju inte så långt bort. Det är hög tid att köpa julklappar och börja förbereda inför julen. I år ska vi väl vara i Göteborg på julafton eftersom vi var i mina hemtrakter förra året. Det går ju aldrig att göra det helt rättvist, men det går att försöka i alla fall.

Hm. Jag är förvånad. Ingen har frågat om övertid än. Oftast brukar de fråga under första passet, men inte idag. Innebär det att det inte blir någon övertid alls? :( Nå, kanske lika bra eftersom jag antagligen inte har någon skjuts.

Vi har börjat med dagligt FU på jobbet. (Hehe, jag småfnissar alltid lite åt den förkortningen). Under FU har jag inte någon musik på. Ungefär enda gången under dagen som jag inte har det, förutom rasterna, förstås. Fördelen med att lyssna på musik via mobilen är att jag hör direkt när någon ringer eller smsar. Men som sagt, under FU lyssnar jag inte på musik. Tror ni inte på fan att mobilen ringde under FU? Självklart var det ett viktigt samtal också. Som jag såklart missade. Suck.. Det var Försäkringskassan som ringde. Jag har ju ändrat min inkomst sedan jag började här och när jag vabbade i september var jag tvungen att göra ändringen på FKs sida. "Tyvärr" så var höjningen väldigt hög, vilket gjorde att FK inte bara kunde ta mitt ord för det, utan behövde få det bekräftat av min arbetsgivare.

Inga större problem, kunde man ju tycka.

Men min arbetsgivare har varit lite seg på den punkten, så efter att jag bett dem kontakta FK tre gånger så ringde de först idag. Nå. Bättre sent än aldrig. Men. Och det är här det blir problem. De har tydligen inte angett samma inkomst som jag har. Wtf? Jag tyckte att jag avrundade neråt när jag skrev in, så hur har min arbetsgivare räknat? Nu har jag ingen aning om vad de har sagt att jag tjänar (eftersom jag missade FKs samtal till mig) men jag kan inte tänka mig att FK skulle reagera om de (arbetsgivaren) sagt en högre summa än vad jag skrivit, alltså måste de sagt en lägre summa. Och hur har de räknat då, undrar jag? Bah. Det stör mig att jag inte vet. Jag får ringa FK imorgon och fråga.

Jag kan för övrigt säga hur jag har räknat. Jag har tagit min timlön (X), gångrat med min dagliga arbetstid (8,35h) och gångrat med antal arbetsdagar på en månad (22), plussat på OB och skiftersättningar (c:a 2500) och sedan gånger 12 för att få vad det blir på ett år. Sen drog jag bort några tusen för vab och egen sjukdom.

Jag har INTE räknat in någon övertid. Ändå så har det blivit fel någonstans. Nå. Vi får se vad FK säger imorgon. Kanske har jag räknat helt fel, jag vet inte.

Nu är jag på väg hem i alla fall. Eller ja. Jag sitter på bussen åtminstone. Den har inte åkt än, men jag räknar påstigningen av bussen som början på färden hem. Hade jag tagit bilen så hade jag varit halvvägs hemma nu.. Men äsch. Jag har ju möjlighet att skriva mer i alla fall. Inget ont som inte för något gott med sig.

Jag är trött ikväll. Antagligen för att jag sprang med Lukas halva natten. Enligt rapporterna jag har fått hemifrån så är han definitivt inte bättre. Tvärtom, hans fötter kliar tydligen något fruktansvärt. Stackars lilleman. Det ska bli intressant att se hur natten blir. För bådas skull så hoppas jag att den blir bättre än föregående.

Vi behöver båda sömn.

 

Marita

1 november 2011 11:20

Du ska inte dra av för egen sjukdom och vab! Jag är lite osäker på hur det är med skiftersättningar, men jag tror inte du får räkna med ob-tillägg iallafall. Min mamma jobbar natt och hennes lön består därmed till STOR del av ob, men det får hon inte räkna in i den sjukpenninggrundade inkomsten. Hon förlorar alltså brutalt mycket när hon blir sjuk... ingen nice situation. :(

rikku

1 november 2011 12:28

Jag ringde FK idag och redde ut hur det ska räknas. Kortfattat så får jag inte räkna alla timmar jag faktiskt jobbar, utan årsarbetstiden är fast. Att vi jobbar mer än åtta timmar per dag ska inte räknas in. Det var där felet låg. Men nu ska det vara ordnat och förhoppningsvis kommer mina vabb-pengar snart! Whoho!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...