Det har inte blivit så mycket skrivet den senaste tiden. Endast korta inlägg på någon mening eller två. Dels beror det på att jag inte haft så mycket att säga, och dels beror det på tidsbrist. Naturligtvis beror tidsbristen till största delen på prioriteringar, men så är det väl alltid.

Helgen kom och gick i en hast i alla fall. Vi passade på att storhandla och trodde att vi var smarta som storhandlade innan löning. Ha! Jag har sällan sett så mycket folk ute samtidigt. Så det gör vi en mental notering på; helg efter barnbidrag är värre att handla på än helg efter lön.

Do not do that again.

Efter mycket om och men så har jag även köpt biljetter till Edguys London-konsert. Det ska bli jävligt kul. Boende och flygresa fixar vi senare. Det kan vara bra att jämföra lite olika boenden. Sen är frågan om vi ska göra en hel weekend av det hela. En helgresa till London, bara jag och Tommy. Det kan nog bli riktigt kul.

På hemmafronten går det riktigt bra med Lukas. Han går hela dagarna utan blöja och går på toaletten som han ska. Han har bara blöja på nätterna, men det är bara en försiktigthetsåtgärd som antagligen inte behövs, eftersom han vaknar på nätterna och går upp och kissar om han behöver.

Han är verkligen jätteduktig.

Lönen kom idag, så jag betalade räkningarna när jag kom hem från jobbet. Tråkigt nog så vabbade jag ju fyra dagar i september och det syns verkligen på lönen. Inte har jag fått pengar från Försäkringskassan än heller, men det är inte Försäkringskassans fel. Jag ringde dem nyss och fick reda på att de fortfarande väntar på att min arbetsgivare ska bekräfta mina inkomstuppgifter. Inte konstigt att jag inte har fått några pengar, alltså. De vet inte hur mycket jag ska få. Det blir till att ringa arbetsgivare imorgon, alltså. Nog för att vi klarar oss, men jag vill ju HA pengarna.

Roligare blir det nästa månad. Den här månaden har jag inte vabbat något, inte varit sjuk OCH dessutom har jag jobbat över. Göttans. Det lär bli en saftig månad. Dags att handla julklappar då, kanske. Men den här månaden blev inte lika kul. Nåväl. Vi klarar oss ändå. Det är väl ändå inget inplanerat direkt. Något besök här och där, men bensinräkningen för de besöken kommer ju först nästa månad, så det gör ju inget. :)

På jobbet är det inplanerat en utekväll en lördag. Det hade nog varit trevligt, men det är naturligtvis den helg vi har tänkt hälsa på syster, eller om de kommer hit, vilket det nu blir. Så det blir inget med det. Nästa helg, alltså helgen nästa vecka, ska vi antagligen till mina hemtrakter. Det är mycket "tänkt", "antagligen" och "kanske" i våra planer. Inget blir helt bestämt innan det faktiskt blir av. Mycket beroende på mitt arbete, såklart, men även andra har lite svävande planer och saker som kan ändra sig rätt fort. Men det gör inget. Sålänge man är medveten om att det är lösa planer och inte skriver något i sten så går det ju bra för alla parter, under förutsättning att när dagen kommer så vet man vilket av det det blir. :o)

En arbetsdag, något segare än vanliga dagar, och en dusch senare och jag känner mig helt utslagen.

Kan man gå och lägga sig klockan åtta på en vardag? Ja, det kan man. Zzzzz..

Nu har jag beställt biljetter till Edguys konsert i London i februari. :o

Fräckt!

Det går jättebra med operation Blöjfri Lukas. Han går utan blöja hela dagarna och även om det har skett nån olycka nu och då så går det hur bra som helst. Han säger till varje gång och han både kissar och bajsar utan problem. Nu är det bara nattblöjan kvar, men det får ta den tid det tar. Det ska bli kul att höra vad de säger på förskolan när de kommer tillbaka dit på måndag. :D

Tidigare under dagen.

Sitter på jobbet och väntar på att börja. Som vanligt så är jag här i extremt god tid. Tidspessimisten i mig regerar när det gäller såna här saker.

Jag är ovanligt pigg idag, både med tanke på att jag jobbade över igår och att Lukas var uppe och sprang i natt. Men mycket har jag nog Tommy att tacka. Han tog barnen på morgonen och jag fick sova vidare. Jag gick inte upp förrens strax innan elva. Gudomligt skönt.

På Facebook följer jag Edguys turné. De är tillbaka i Tyskland nu och jag är ledsen över att missa deras spelning i Straubing. Jag ville verkligen vara med där.

Men istället får jag sätta mitt hopp till att få se dem nästa år istället.

Nästa vecka spelar Within Temptation på Trädgår'n. Kanske kan jag övertala Tommy till att gå på den konserten, om det nu finns biljetter. Jag har inte ens kollat upp det än. Men det är mitt i veckan, så det känns svårt att orka med..

Sent.

Hmm. Folk är konstiga. Folk reagerar konstigt på att jag jobbar över så mycket. Jag förstår inte varför. Ärligt talat förstår jag inte ens varför folk reagerar alls. Det är väl ändå upp till var och en att välja om man vill jobba extra eller inte. Men okej, folk reagerar. Visst, det får de, men när de börjar bli sarkastiska och fälla ironiska kommentarer, då tycker jag att det börjar bli löjligt.

Ja, jag jobbar gärna över. Om jag kan och orkar.

Ja, jag gillar att få mer pengar. Att arbeta handlar till stor del om att man vill ha betalt, och att jobba extra handlar till största delen om att man vill ha, eller behöver, mer pengar.

Men inte enbart. Att jag jobbar över, helt frivilligt!, handlar även om att jag tycker att det är viktigt att ställa upp. Det handlar om att ge och ta. Många gnäller över att företaget struntar i dem. Det stämmer för det första inte, men de har nog helt enkelt blivit hemmablinda och märker inte hur mycket de får. Men, om man vänder på det hela då, vad gör de själva för företaget? Hur mycket hjälper de till frivilligt, hur mycket ställer de upp? Helt enkelt, hur mycket bryr de sig själva? Det är så fel att bara förvänta sig saker från ena hållet, utan att erbjuda något i gengäld.

Lojalitet är det minsta man kan begära, tycker jag.

Det verkar som att en del här tror att jag förväntar mig någon slags belöning för att jag jobbar extra. Det enda jag förväntar mig få av detta extrajobbandet, det är lönen som blir. Det enda jag hoppas få, det är att stanna kvar.

Mer än så är det inte.

Sen säger jag inte att det inte är trevligt att få höra "tack" ibland, för det är det visst. (Men ingen kan påstå att vår chef inte tackar, för det gör hon, även om vissa tycks missa det. Eller "ignorera" är nog snarare rätt ord.)

Problemet är väl att andra tycker att vi borde få mer, och då tror de automatiskt att jag tycker likadant.

Nå, det gör jag inte och nu ska jag sluta tjata om det här. Nu har jag fått ur mig en massa irritation i alla fall.

Det börjar bli dags att göra en ny budget igen, känner jag. Jag vill lägga in lite nya sparmål, kanske ändra tiden på några av de gamla, och dessutom måste jag räkna på nya inkomster så snart vi får reda på vad Tommy kommer tjäna på det nya uppdraget. Tjänar han bra, då hoppas jag att han får vara kvar länge. Det underlättar för mina budgetkalkyler. ;)

Men främst hoppas jag att han får stanna länge om han trivs bra, förstås.

Hemma.

Ytterligare en natt till ända. Nu är det bara två nätter kvar så har jag nått mitt mål sen. Hoppas jag orkar, men känner jag mig som jag har gjort idag och igår så är det ju inga problem alls. :)

Det talas fortfarande om övertid på söndag. Många verkar tro att det redan är spikat, men chefen har inte sagt något mer om det, så jag anser att det fortfarande hänger i luften. Eftersom jag inte skulle ha något emot att jobba då, så blir de säkert inget med det. Det är så det brukar vara. :P Vill jag att något specifikt ska inträffa, som jag inte kan påverka alls, då händer det aldrig i helvetet. Liten överdrift, förstås.

Nu, är det i alla fall dags för sömn.

Före jobbet.

Kvällsvecka igen! Men den här veckan ser lite annorlunda ut mot för vad den brukar. Tommy är ledig fram till nästa onsdag, så därför har jag bilen denna vecka. Mindre restid, vilket leder till mindre tid att skriva. Det innebär även noll egentid hemma, eftersom hela familjen är hemma. På plussidan så betyder det att jag inte behöver gå upp klockan sju, utan Tommy får ta barnen. Under förutsättning att han vaknar, förstås.

Själv är jag inte så pigg idag. Ganska trött, faktiskt. Lukas sprang hela natten, så sömnen blev ganska hackig. Visserligen gick Tommy upp med barnen så att jag skulle få sova lite till, men det blev inte så mycket sömn eftersom barnen kom inspringandes til mig med jämna mellanrum.

Men jag piggnar säkert till snart.

Den här veckan har jag tänkt jobba över så mycket som möjligt. Eftersom Tommy tar ut föräldraledighet så blir det ett visst inkomstbortfall och det ska jag försöka minska så mycket som möjligt. Under förutsättning att jag orkar, förstås. Jag har ju bilen den här veckan, så jag är inte tvungen att ha skjuts för att kunna tacka ja.

Senare.

Jepp, det blev övertid. Jag tackade naturligtvis ja direkt. Jag önskar att jag hade bättre koll på hur mycket en övertidskväll är värd, i rena pengar. Jag gillar att veta sådant. Inte för att det spelar någon roll egentligen, inte för om jag tackar ja eller nej. Det ger mer pengar och det är därför man jobbar. Jag skulle aldrig tänka att "det är för lite pengar, det är inte värt det", såvida det inte gav mindre än ordinarie arbete, men det händer ju aldrig.

Vi får ju dels vanlig timlön och ovanpå det både OB-tillägg och övertidsersättning. Utöver det får vi också en baguett och en dricka. :)

Nu brukar det i och för sig bli Tommy som äter upp min baguett, men ändå. Det är ändå schysst med ersättning för mindre än två timmars extra jobb. Den tiden brukar för övrigt springa iväg, så det är inte alls jobbigt att jobba lite extra. Det jobbiga kommer dagen efter när man ska gå upp. Men nu när Tommy är hemma så räknar jag med att det kommer bli lugnt den här veckan.

Det är tal om övertid på söndag också. I dagsläget är det bara löst prat, men man vet ju hur sådant brukar utveckla sig. Gissningsvis är det inte så många som kommer ställa upp och jobba nu på nätterna, så sannolikheten för att det blir övertid känns ganska stor. Det roliga är att det gör mig faktiskt inget. Jag jobbar gärna på söndag också. Fler timmar ger mer pengar och eftersom helgen redan är förstörd (blir ju ingen resa till Tyskland, som sagt) så kan jag lika gärna jobba och få mer pengar. Ju mer pengar vi får, desto mer kan vi betala av på billånet och jag vill verkligen bli av med lånet fort.

Ju fortare vi är av med lånet, desto fortare kan vi lägga undan pengar till roligare saker och jag kan på rak arm komma på minst fyra saker jag hellre skulle vilja lägga pengarna på istället. Edguy är bara en av dem.

Nå. Ärligt talat så finns det nog fem saker, men den femte gör Edguy omöjligt.

Men jaja. Vi får se. En sak i taget är vad som gäller. Först och främst gäller det lånet och det är en bra bit kvar. Men jag har ändå stora förhoppningar och ser ljust på framtiden. Tommy börjar ett nytt uppdrag nästa onsdag och vi hoppas att han får stanna där länge och att det är relativt bra betalt.

Hur man än ser på det så har vi så vi klarar oss gott och väl. Vi kan utan problem betala våra räkningar, vi har pengar till mat, och kan dessutom äta riktigt gott. Allt utöver det är egentligen bara bonus, men jag gillar den bonusen och vill inte att den ska krympa. Det är inte så att vi vänjer oss vid en luxurös livsstil, men jag har blivit van att kunna göra extra inbetalningar på våra lån och vill kunna fortsätta med det så att vi återigen är skuldfria. Att dras med lån år ut och år in är inte kul.

Under hela mitt vuxna liv har jag varit skuldsatt, förutom några dagar i augusti i år. Jag lånade pengar till en insatslägenhet när jag flyttade hemifrån. Jag studerade med studielån. Jag lånade pengar av banken för att köpa bil (tre gånger!). Varje lån har tagit en evighet att betala av, till stor del av dumhet och snällhet. Ja, jag hade kunnat vara skuldfri långt tidigare om jag hade prioriterat mig själv. Men nu gjorde jag inte det och även om det grämer mig till och från så får jag acceptera att det var mitt val då, hur korkat det än kan tyckas så här i efterhand. Jag kan inte leva i det förflutna, och vill det verkligen inte heller. Nutiden har så mycket mer att erbjuda och framtiden har ett löfte om ett liv utan skulder, och det tänker jag eftersträva.

När det gäller ekonomi blir jag nästan manisk i mitt kontrollbehov. Tommy har för längesen tröttnat på mina eviga budgetar och kalkyler. Han överlåter allt med ekonomin till mig, men som tur är så lyssnar han på mig när det gäller större förändringar. På så vis är han ändå delaktig och jag slipper känna mig som en envåldshärskare på ekonomifronten.

Det jobbiga med att vara så manisk som jag är, det är att ibland fastnar jag i "tänk om"-tänket. Jag kan oroa ihjäl mig över saker som inte ens har hänt och som antagligen aldrig kommer att hända. Jag kan bli överlycklig över glädjeprognoser och förvänta mig underverk, bara för att bli besviken när verkligheten kommer ikapp.

Nästan lite borderline-varning på det beteendet. :P

Hemma.

Klockan är tre och jag är hemma igen. Som vanligt så var det inga problem med att jobba över.

Och där skrev jag en massa som jag raderade. Inte bra att skriva sådant. Tar det hemligt istället, om jag nu absolut måste skriva om det.

Känns smartast.

..var det försent att åka till Tyskland. Biljetterna är slut.

:'(