Thorn without a rose

Senaste inläggen

Av rikku - 6 januari 2014 19:32

Jaha, då var vi till slut framme, då. I natt är sista natten innan vardagen och allvaret tar vid.


Imorgon börjar Lily skolas in på förskola.


Jag är lite kluven till hur jag tror att det kommer gå. Å ena sidan så har hon varit med flera gånger när vi hämtat Lukas på förskolan och då har vi ju stannat en timme (det var innan vi ändrade schema, så han slutade en timme senare än Vanja) och det har aldrig varit några problem. Så hon är ju van vid miljön. Å andra sidan så har hon blivit väldigt klängig och blyg på sista tiden, till och med när det är människor hon känner väl som kommer på besök. Så det kan gå åt vilket håll som helst.


För egen del vet jag nog ganska väl hur det kommer gå. Mitt hjärta kommer brista varje gång jag lämnar henne.


Lukas börjar också imorgon och det blir nytt för honom med. Han byter nämligen avdelning och får börja på den "stora" avdelningen som öppnar nu för första gången efter nyår. Jag tror det kan bli nyttigt för honom att få leka med stora (=jämnåriga) barn istället för att alltid vara hänvisad till att leka med småbarn eller vara minstingen som inte får vara med. Det är ungefär det han har att välja på annars och han skulle behöva lite mer jämnåriga kamrater.


Vanja börjar skolan på onsdag, så hon är egentligen ledig imorgon. Men eftersom de andra börjar imorgon så får hon hänga på under Lilys första inskolningsdag.


Men efter all inskolning och alla nystarter så är det sedan dags för mig att återgå till arbetet. Whereever that is.

Av rikku - 3 januari 2014 12:26

Det har varit väldigt tyst från mig på alla fronter den sista tiden, av förklarliga skäl. Lucia, jul, nyår.. tiden rinner iväg och man har mindre tid än vanligt att sitta vid datorn. Idag är första gången jag startade datorn sedan före jul, faktiskt. Barnen fick ju vattkoppor allihop i samband med Lucia. Lukas fick en vecka före, Lily precis innan och Vanja precis efter. Så det var några hektiska veckor med sjukdom, Luciafirande, julklappshandlande och julstökande, men det gick ju det också.


Jul flängde vi runt som vanligt. Julafton var vi i Göteborg hos Tommys familj (och jag glömde kameran hemma! Attans!). Vi hade egen julklappsutdelning hemma innan vi åkte iväg och det var väldigt mysigt. (Det kändes också lite onödigt att först släpa med sig barnens julklappar till Göteborg och sen ta med dem hem igen. ;)) Juldagen for vi hem till mina hemtrakter. Först besökte vi mamma och hade julklappsutdelning där och sedan åkte vi hem till pappa och sov. Torsdagen (pappa jobbade kväll både onsdag och torsdag) åkte vi till Mariestad och hälsade på mina kompisar. Och delade ut julklappar. På fredagen, då pappa äntligen var ledig, var det middag hemma hos farmor. Med julklappsutdelning, naturligtvis. Men efter besöket hos farmor så åkte vi hem. Pappa hade gärna velat att vi stannade hela helgen, men eftersom vi skulle få besök över nyår så var vi tvungna att åka hem och städa i ordning.


För barnen var jul en enda lång utdelning av presenter. Hela fyra dagar i rad fick de julklappar till höger och vänster. När nyår kom så fick de, såklart, ännu mer presenter, men i en mer hanterbar nivå. Lukas fick en helikopter som de vuxna pojkarna lekte väldigt mycket med. ;P


Nu är det januari och ett nytt år har börjat. Det är med lite sorg i hjärtat som jag tvingas inse att en period i livet är slut. På tisdag börjar Lily skolas in på förskolan och om mindre än tre veckor börjar jag jobba igen. Missförstå mig inte, jag älskar mitt jobb. Jag ser fram emot att börja jobba igen, men jag ser inte fram emot att lämna bort mitt lilla barn till, för henne, främmande personer. Jag vet att det kommer att gå bra, till slut, och jag vet att det är så här det måste vara för vi har inte råd att jag ska gå hemma i tid och evighet, men det är sorgligt ändå. Hon är så liten. Vanja fick börja hos dagmamma när hon var tre år och det var perfekt ålder. Hon kunde prata och göra sig förstådd och hon hade ett behov av att träffa andra barn och få leka. Lukas hade inte det behovet och var jätteledsen när jag lämnade dem. Lily är till och med lite yngre än vad Lukas var, bara någon månad, men ändå. Nej, det är inte roligt att lämna bort dem.


Lily är dessutom med största sannolikhet mitt sista barn, så den här tiden kommer aldrig mer igen. Det gör det ännu mer vemodigt.


                                                       

Av rikku - 14 december 2013 22:35

Stackars Vanja och Lily! Mitt hjärta blöder för dem. Vattkoppor är en jobbig sjukdom, kan jag konstatera. Jag tyckte att Lukas hade det jobbigt, men det visar sig att han hade det ganska lindrigt. Både Vanja och Lily har fullt med koppor i ansiktet och i hårbotten. Med Vanja kan man ju i alla fall resonera och förklara varför hon inte får klia sig, oavsett hur mycket klåda hon har och vi kan smörja in henne på exakt de ställen som kliar mest. Men det kan vi ju inte göra med Lily eftersom hon inte kan tala om för oss var det kliar, när det kliar och om hon har ont någonstans. Vi får helt enkelt chansa och smörja in henne med jämna mellanrum och hoppas på att det hjälper. Vi ger både Vanja och Lily medicin också, det gjorde vi inte med Lukas, för han behövde det inte. Men vi har dragit på oss någon extra sjukdom också med halsont och huvudvärk som främsta attribut, så de får Alvedon och en allergimedicin som BVC skrev ut. Allergimedicinen får de bara en gång per dag, så vi ger den i samband med att de ska sova så att klådan lättar när de försöker somna.


Både Lily och Vanja vaknade precis. Vanja hade drömt en mardröm och hade jätteont i halsen, så hon fick komma upp och äta lite glass. Är man sjuk så är man, och då får man göra sådant man inte får annars. Lily vaknade också och Tommy bar ner henne med. När jag hade lagt Vanja igen så skulle jag bära upp Lily och jag höll på att bränna mig på henne, så varm var hon! Jag var tvungen att ta tempen på henne och termometern visade på 39.3 grader! Jösses! Ja, inte undra på att hon brändes, stackarn. :/ Det var ju bara att ta fram Alvedon och vatten och försöka få i henne medicinen. Hon grimaserade en hel del, men jag tror all medicin gick ner. Däremot var det svårt att få i henne vattnet. Hon ville inte dricka alls, och man vill ju inte gärna hålla fast henne och tvinga i henne. Jag lyckades droppa i lite vatten i henne mun som hon fick i sig, men det var inte på långa vägar så mycket som jag hade velat att hon drack.


Så nu lär jag väl inte sova i natt av ren oro, skulle jag tro. Inte för att jag får sova särskilt mycket i vanliga fall, och nu när barnen är sjuka så blir det, hur otroligt det än låter, än mindre sömn. Idag fick jag sova lite på morgonen i alla fall medan Tommy gick upp med barnen. Ett par timmar blev det nog i alla fall, vilket är bättre än inget.


Men lite skrämmande börjar det bli, det här med sömnbristen. Jag har seriöst vaknat på morgonen och varit fullt medveten om att jag har varit uppe ett antal gånger på natten, men utan att kunna komma ihåg vad jag gjorde uppe. I början på veckan så var jag helt borta. Jag gick och lade mig samtidigt som jag lade Lily och tog mig knappt upp när det var dags att hämta barnen på skolan. Det var väldigt läskigt.


Förhoppningsvis kommer barnen snart sova hela nätter och därmed kan också jag få sova hela nätter igen. Man förstod inte hur mycket sömnen gjorde innan man förlorade den. Men det är ju en uråldrig insikt.

Av rikku - 13 december 2013 12:29

Vilken morgon det här har varit. Luciafirande på både förskola och skola på morgonen; Lukas började kvart i sju och Vanja klockan åtta = gå upp jättetidigt på en normalt sett ledig dag. Pust! Det känns i ögonen, kan jag säga. Jag är enormt trött idag.


Luciafirandena var trevliga, om än lite oväntade. På förskolan så tågade barnen in i procession, men satte sig sedan med föräldrarna, vilket begränsade fotograferingsmöjligheterna avsevärt. Men för barnen så var det ju jättebra, förstås. De kände sig tryggare med att sitta hos mamma och pappa och vågade sjunga mer. Det här var nog första Lucia som Lukas har sjungt med på, tror jag.


På Vanjas Lussetåg så trodde jag att de, precis som förskolan, skulle uppträda för föräldrarna. Icke. De fick lussa för hela fucking skolan! Jösses! Men de var modiga och sjöng tappert. Jag blev väldigt imponerad. Däremot var det nästan inga föräldrar där. Det var jag, Tommys mamma och mamman till en av Vanjas klasskamrater. Utöver oss fanns det inga föräldrar där alls. Mycket märkligt.


Efter Lucia-uppträdet så var det pyssel i skolan ända fram till lunch, men vi hade inte möjlighet att vara med på det. Tommy var hemma från jobbet för att vara med Lily som inte fick närvara vid Lucia eftersom hon har vattkoppor, och han behövde komma iväg till jobbet.


Stackars Lily! Hon har prickar i hela ansiktet. Bara på näsan har hon fem prickar än så länge. Lukas fick inte så många i ansiktet, han hade mest på ryggen, men Lily har inte lika stor tur. Vanja har också fått prickar nu, så jag har tre prickiga barn här hemma. Egentligen skulle Vanja ha gått till tandläkaren idag, men det fick jag ju avboka då vi hittade hennes prickar. Det är väldigt strikt med vart man får åka om man har vattkoppor. Egentligen förstår jag inte det, eftersom vattkoppor inte är farligt på något sätt och i princip alla har har det ju någon gång i livet. Men men.


Det ställer till lite problem för oss, faktiskt. Jag vill till BVC med Lily eftersom hon har fått en massa konstiga blåsor i underlivet som jag tvivlar på har med vattkopporna att göra. Till en början med så kom de före de andra kopporna, och så ser de inte likadana ut heller. De ser inte alls bra ut, faktiskt. Jag har smörjt in henne med Bepanthen och pudrat, men de verkar inte bli bättre. Därför vill jag att de på BVC tittar på henne och säger vad de är för något. Efter många om och men så fick jag en tid idag, tjugo i två. Men jag får inte komma in vanliga vägen utan måste gå till en sidodörr där de kan ta emot henne precis innanför dörren så hon inte infekterar andra barn. Suck.. Men visst, bara de tittar på henne och säger vad vi ska göra åt de där blåsorna så kan jag gå in genom vilken jäkla dörr som helst.

Av rikku - 3 december 2013 12:27

Jag glömde ju blogga om vår nya bil när vi köpte den!


För ett par helger sedan köpte vi vår andra bil. Det var en mindre bil, en Renault Modus, av röd kulör. Den var inte särskilt dyr och naturligtvis inte ny, vilket var anledningen till att vi ansåg oss ha råd att köpa den. Eftersom jag ska börja jobba igen efter nyår så är det bra att ha två bilar nu när vi inte bor i Göteborg längre och har drastiskt mycket sämre möjlighet att åka kollektivt till jobbet.


Folk har frågat om jag ska köra barnen till skolan nu när jag har bil och möjlighet, och jag har sagt att jag inte alls kommer göra det eftersom skolan bara är femton minuters promenad bort. Men den här veckan har jag faktiskt gjort just det ändå, och det beror på att Lukas har fått vattkoppor. Det känns onödigt att utsätta alla skolbarn för vattkopporna, även om de flesta säkert redan har haft det, och Lukas vill inte stanna ensam hemma medan jag går med Vanja till skolan, så då har jag istället satt alla barnen i bilen och kört till skolan, så får Lukas och Lily stanna kvar i bilen när jag går med Vanja till ingången och väntar på läraren.


Det har funkat väldigt bra, även om Lukas tycker att jag är borta så otrooooligt länge varje gång (c:a 5-10 minuter. ;)). Naturligtvis är det onödigt att ta bilen för en så kort sträcka, men väldigt behändigt när man har ett barn hemma med en så otroligt smittsam sjukdom som vattkoppor ändå är.


För övrigt så känns det väldigt bra att ha två bilar. Man blir lätt väldigt låst annars, i alla fall när man bor utanför storstan. I Göteborg var det ju inga problem att bara ha en bil, det gick ju att ta spårvagnen överallt och de gick hela tiden, med bara fem minuters mellanrum, och tre minuters promenad till hållplatsen. Här har jag 30 minuters promenad för att ens komma TILL bussen, och sedan går de som mest en gång i halvtimmen, ibland med uppehåll på flera timmar. Så det är såklart stor skillnad. Men helt klart värt det för att ha eget hus. :)

Av rikku - 3 december 2013 09:06

Det blev en lite tråkig början på december, får jag nog lov att säga. Till en början med så blev Lukas sjuk i vattkoppor. Det var i och för sig välkommet att det äntligen dök upp i vårt hem, efter alla försök att smitta ner barnen. ;) Men likväl så är det ju jobbigt, speciellt för Lukas, förstås.


Det började i fredags kväll med att han hade feber och klagade på huvudvärk. På morgonen dagen efter var dock hans feber borta. Vid middagen hade han ont på ryggen, strax nedanför nacken. När vi kollade så hade han två utslag, och när vi rörde det ena så skrek han till att det gjorde ont. Jag smörjde in honom med Bepanthen och när vi kollade igen efter middagen så var märkena borta. Huh. På söndagen så duschade Tommy barnen och då hade Lukas fullt med röda prickar på ryggen.


Då förstod vi att han hade fått vattkoppor.


Nu har stackars Lukas inte bara prickar på ryggen, utan på magen, halsen, ansiktet, hårbotten, benen... ja, överallt. Det kliar, förstås, men vi har kylbalsam och smörjer in honom med och det tar bort klådan väldigt bra. Så här såg han ut igår och andra bilden är från idag.


   


Men det är inte bara Lukas som är sjuk. Själv vaknade jag upp i söndags och var jättesjuk. Det kom verkligen från ingenstans! Lördagen var jag frisk och mådde jättebra, söndag morgon var jag hur sjuk som helst. :/ Snuva, huvudvärk, illamående, trött och hängig och allmänt ur gängorna. Usch! Nu mår jag bättre, även om snuvan envist hänger kvar, men det var verkligen ingen bra början på den här månaden.


Vad som däremot var en bra början var julkalendern, "Barna Hedenhös uppfinner julen". :) Den har börjat väldigt lovande och jag hoppas den kommer bli en klassiker. Fast Lukas tyckte att det var lite otäckt när Stella skulle ta sin farmors nycklar. Men han är väldigt känslig av sig.

Av rikku - 14 november 2013 11:08

Idag blir minstingen 1 år! Grattis! Jösses, vart tar tiden vägen? Den bara rusar iväg. Till helgen blir det kalas för lilla (stora) Lily.


Helgen som var åkte jag och barnen iväg till mina gamla hemtrakter och hälsade på folk både till höger och vänster. Vi var hos mamma, pappa, farmor och farfar, mormor och morfar, kompisen Tommy (Lukas kommentar när han fick höra att Tommy bodde i det huset; "VA? Är det här PAPPAS hus?"), vännerna Åsa och Yenny och sedan Fars dag-middag hos farmor med halva tjocka släkten. Lite foton blev det också. :)


Det var kul att komma iväg, men eftersom Tommy inte var med så var det bara jag som körde, (såklart) och det blev lite jobbigt i längden. Mycket mörkerkörning (som jag dessutom är ovan vid) och många som bländade och så, naturligtvis, var det långt att åka. Till råka på eländet så slutade GPSen att fungera när vi skulle hem (men nu funkar den igen) så jag hade lite panik över hur fan jag skulle hitta. Men det gick bra. Hem kom vi, även om det tog lite längre tid eftersom jag fick åka över Lidköping istället för Grästorp. Jag vågade helt enkelt inte chansa på att hitta rätt avfart och jag visste att man kunde åka över Lidköping, så då blev det så.


                                                                             

Av rikku - 5 november 2013 21:18

Usch, idag har jag verkligen inte njutit av dagen. Det är synd, för till skillnad från de senaste veckorna så regnade det inte idag, utan var faktiskt väldigt fint väder. Vi hade till och med sol! Uj, uj. Men solen till trots så var det här ingen bra dag. Okej, den hade varit ännu sämre om det hade regnat, så lite glad har jag ändå varit för det fina vädret.



Så varför har det varit en dålig dag då? Ja, till en början med så skulle jag med Lily till BVC. Egentligen hade jag bokat tid på torsdag, men jag fick en lapp hem om att "din tid är avbokad, varsågod och kom på den här tiden istället". Tack.. verkligen schysst. Det var ingen som kom på tanken att ringa istället och fråga vilken tid som passade mig? Nä. Istället slängde de bara ihop en ny tid, oavsett om den passade mig eller inte. Tiden jag hade bokat var klockan 15.00 på torsdag. Tiden jag fick var 13.40 idag. Det kanske kan vara svårt för dem att tro, men jag valde 15.00 av en anledning.


Nu fick jag istället hämta Lukas tidigare från förskolan, där han satt och hade fruktstund. Det var bara att avbryta fruktstunden och hasta iväg till bussen. Som så många gånger tidigare så fick jag väcka upp Lily när det var dags att gå och hämta syskonen, men i vanliga fall får hon mat så fort vi kommer hem igen. Det fick hon ju inte nu eftersom vi var tvungna att slänga oss iväg.


Så.. Lukas fick sin fruktstund avbruten och fick inte leka klart sin tid, Lily, som blev väckt för tidigt, fick ingen mat. Alla barnen var hungriga eftersom vi brukar ta en fika runt ett, när vi nu istället klev på bussen. Låter väl som ett toppenupplägg för en eftermiddag? Nej, jag tyckte inte heller det.


Bussen i sig är dessutom väldigt jobbig att åka med. I princip alla bussar här har trappor, höga trappor dessutom, och det är extremt besvärligt att få med sig barnvagnen på bussen. Men jag hade i alla fall tur när vi klev av, för då var det en kvinna som hjälpte mig av med vagnen. Vägen till BVC är naturligtvis högst upp i en lååååång backe. Allt för att det ska vara besvärligt.. Väl inne på BVC så fick jag höra att jag inte fick ta med vagnen in, för idag skulle de ha Öppen förskola där. Jaha. Det var bara att parkera vagnen utanför då, med alla kläder och skolväska och allting kvar i. Jag oroade mig en hel del för att någon skulle förse sig med lite gratis prylar medan vi var inne hos doktorn. Som tur var hände inget.


Vi var lite tidiga till BVC. Jag är visserligen alltid tidig om jag kan hjälpa det, men i det här fallet hade jag faktiskt inget val. Det fanns en buss att välja på, annars hade vi fått gå. Men hur som helst så var vi tidiga, och barnet som hade tid före oss var inte där, så vi fick faktiskt komma in tidigare. Hurra, alltid något positivt ändå.


Lily blev vägd, mätt och vaccinerad. Hennes kurva börjar så smått gå uppåt, vilket jag är väldigt glad för och läkaren tyckte att hon hade växt mycket på längden på sistone. Hon är nu 77 cm lång och väger 9.2 kg, så sannolikt så kommer hon bli lång och smal, precis som sina syskon. Sedan fick hon vaccinationssprutor i båda benen. Den första sprutan sa hon inget om, men den andra, den som ska svida lite mer, den skrek hon på. Så klart, det gjorde ju ont på stackarn. Som tur var så verkade det gå över fort i alla fall. Hon var så duktig, så när vi var klara och gick ner till ICA (jag skulle köpa huvudvärkstabletter) så köpte jag en docka till henne. Hon har inte haft någon egen docka, utan tar alltid Vanja och Lukas dockor. Hon blev väldigt glad för sin lilla docka och kramade den och pussade den.. och slängde ner den på marken. Och igen. Och igen. Suck.. Nåja, hon tyckte väl att mamma skulle aktiveras också, antar jag. :P


När vi ändå var i Lilla Edet så passade jag på att hoppa in hos en frisörsalong med drop-in. Vi hade tur och det fanns en tid ledig, så jag bokade upp Vanja för en klippning. Nu har hon lugg och nytoppat hår. Hon blev så fin, så. Inte tog det lång tid heller, så klockan var väl omkring halv tre när vi gick till busstationen. Men bussarna häromkring går ju inte så förbaskat ofta, så vi fick vänta i över en halvtimme, nästan 40 minuter, innan bussen kom. Jag funderade på om vi skulle gå istället, men kom fram till att vi inte orkade. Eller ja.. JAG orkade inte. När bussen väl kom så hade det börjat bli kallt och barnen frös, men på plussidan så hade den här bussen faktiskt inga trappor, utan vi kunde köra på vagnen utan problem. Gosh, vad skönt. Sedan var det bara promenaden hem kvar. Barnen var trötta, kalla och hungriga och så var det såklart uppförsbacke hela vägen hem. Lily hade en blöt blöja och var vrålhungrig och promenaden hem var allt annat än glad och solig. Men hem kom vi i alla fall och då var klockan fyra. Lily hade inte ätit på nästan sex timmar, och för Vanja och Lukas var det omkring fem timmar sedan skollunchen. Jag fixade snabbt varsin macka till de stora och värmde en hel, stor burk barnmat till Lily. Hon åt upp allting och efteråt drack hon en stor flaska välling innan hon kände sig mätt. Stackarn..


Strax efter fyra kom Tommy hem. Han slängde i sig en macka, bytte om och sen for han och Vanja iväg till Trollhättan för att köpa gympaskor till Vanja. Hon ska börja ha gymnastik på torsdag och då måste hon ju ha grejer till det, såklart. När de hade åkt gjorde jag snabb och enkel mat till mig och Lukas, makaroner och bacon. Jag orkade inte laga något mer avancerat för jag var så otroligt trött. Tommy och Vanja åt ute, någonstans i Trollhättan. De kom hem igen vid sjutiden och då hade Vanja fått sig ett par fina, nya, vita gympaskor. Det var kul för dem att få lite egentid med varandra, men jag var för trött för att ha någon speciell egentid med Lukas. Fast när jag tänker efter så hade vi det nog ändå. Han satt i mitt knä och pratade med mormor på Skype och var alldeles lugn och mysig. Och så åt vi två bitar choklad, fastän det bara är tisdag. :)

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017
>>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skapa flashcards