Idag var jag iväg med Vanja till BVC här för första gången. Hon blev tio månader i torsdags och då var det tydligen dags för läkarkontroll. Det var lite läskigt att gå dit idag, för vi har ju trots allt bara bott här i tre veckor, så man är ju inte helt hundra på att man hittar som man ska. Dessutom så fick jag för mig att testa en ny väg, just idag när jag hade en tid att passa. Hah! Clever, Linnéa, very clever. Men det gick bra, faktiskt. Inte nog med att jag hittade (i tid, dessutom), vägen jag tog var verkligen kortare än den andra jag har gått. Så där hade jag tur. 

Väl där så fick Vanja leka lite i väntrummet med en massa spännande leksaker. Det roligaste hon hittade var en vagn, modell stenåldern. Det vill säga, låda med hjul på. Den tog hon tag i och kröp runt med. Alltså, hon hasade sig fram på knäna och höll händerna på vagnen och styrde. Det såg verkligen roligt ut! I väntrummet fanns också en åttamånadersbebis. Konstigt, jag kan inte minnas att Vanja kunde så lite vid åtta månaders ålder. Den här bebisen kunde inte sitta upp själv, han kröp inte, ja, han gjorde ingenting faktiskt. Förutom att skratta. Det var han bra på.

Läkarbesöket finns inte så mycket att säga om. Hon kollade Vanjas ögon, lyssnade på hjärtat (det tyckte inte Vanja om) och kollade höfterna. Hon frågade också lite saker om Vanjas utveckling, såsom huruvida Vanja hade börjat dra sig upp i stående ställning. Självklart, svarade jag och lät även Vanja visa, duktig som hon är.

Vikt och mått för denna gång blev:

Längd: 76 cm
Vikt: 8570 gram

Hon har vuxit två centimeter, men bara gått upp 100 gram, vilket de var lite bekymrade över. Därför ska jag på återbesök om en månad för att se om hon har gått upp mer. Men jag känner mig inte särskilt orolig. Hon är ju knappast mager, även om hon inte är någon liten knubbis som vissa andra bebisar jag känner, men det är inte så konstigt. Hon har ju lite att brås på, så att säga.

Jag kollade med barnmorskan om Öppna förskolan och till min glädje så fick jag veta att det finns! Två stycken, till och med. Så nästa vecka ska jag gå dit på besök och spana in vad det finns för familjer häromkring. Det ska bli roligt.

I övrigt så sitter jag nu i min ensamhet här hemma. Det är ovanligt lugnt. Tommy jobbar kväll och Vanja sover. Känns lite konstigt nästan. Ikväll ska jag gosa ner mig i soffan och läsa en bok, äta popcorn och mjölkchoklad. Men först ska jag packa. Imorgon åker jag och Vanja till Mariestad och hälsar på. Jag ska inte vara borta länge, men det är ändå viktigt att man tänker på att få med sig allt till Vanja.

Klockan är mycket och det här inlägget blir inte långt.

Idag hade jag besök av två av mina bästa vänner, den ena med bebis på armen. Olof och Vanja är nästan lika gamla så det var roligt att de fick träffas och leka lite tillsammans, även om "leka tillsammans" inte riktigt är rätt ord. :) "Leka bredvid varandra samt försöka peta ut varandras ögon" stämmer nog bättre. Det var otroligt trevligt att få besök och sitta och prata lite, även om det blir lite splittrat prat när man ska hålla uppsikt över barnen samtidigt.

På tisdag ska jag och Vanja i gengäld åka till Mariestad och hälsa på Yenny och Åsa och "göra stan". Det ser jag fram emot. Det var längesen jag gick omkring i butiker och ännu längre sedan jag satt på ett fik med vänner.

Livet känns otroligt mycket bättre nu.

Idag borde jag egentligen skriva ett toklångt inlägg, känner jag, men jag vet inte om jag orkar. Vi får väl se hur långt det blir och hur mycket jag orkar skriva om.

Idag har vi i alla fall varit iväg och handlat. Det började med att vi skulle köpa en laptop till Tommy på The phonehouse, där de har ett erbjudande om att köpa en dator för 3000 spänn. Jag tyckte att om vi ändå skulle åka iväg till Göteborg så kunde vi ju passa på att åka till IKEA också, för det fanns en del saker jag ville inhandla där.

Så iväg for vi. Först åkte vi till The phonehouse i Partille på Allum, men där hade de såklart inga kvar. Slutsålt, totalt. Inte fick man boka upp sig på en dator heller, utan de tyckte att vi skulle titta in lite nu och då nästa vecka för att se om de hade fått in några. (Helt absurt, såklart. Inte åker vi till Göteborg lite hur som helst bara för att kolla om de har fått in datorerna eller ej, men det struntade vi i att påpeka).

Alldeles intill butiken så låg en Bokia-butik. Jag kom ihåg att jag hade pengar kvar från ett presentkort som jag ville handla upp och vi tittade in lite snabbt. Jag hade 101 kronor kvar att handla för och direkt såg jag "Harry Potter och dödsrelikerna" - 99 kronor. Finemang, tänkte jag och roffade åt mig boken. Nu visade det sig att den var ännu billigare för det var slutförsäljning på rean, så man fick köpa böckerna till halva reapriset. Attans. Då blev jag inte av med "presentkortet" den här gången heller. Jag skriver "presentkortet" eftersom det inte alls är ett kort längre. Jag får istället ett tillgodokvitto när jag handlat och alla vet väl vad som händer med ett kvitto som ligger länge i plånboken? Just det, det bleknar. Det var väldigt svårt att utläsa hur mycket pengar jag hade kvar den här gången och så fick jag ett kvitto till istället för pengar..

Nåväl. Jag fick en billig bok i alla fall.

Efter Allum så åkte vi vidare till Backaplan på Hisingen efter ett tips från Tommys bror. När vi kom fram så behövde jag mata Vanja, så Tommy gick själv in i butiken. Det borde ju inte ta så lång tid. Vi räknade med att de inte hade några datorer här heller, men förhoppningsvis kunde han i alla fall få skriva upp sig på nån bokningskö.

En timme senare återvände han, med en dator.

Han hade helt otrolig tur. De hade fått in datorer, men alla var naturligtvis uppbokade. En person hade dock ringt och avbokat sin dator och makalöst nog så fick Tommy köpa den! Fantastiskt. Men lite tur ska man ha ibland. Vi har det i och för sig ganska ofta.

Efter The phonehouse så åkte vi vidare till IKEA. Jag tyckte att vi behövde någon matta i Vanjas rum, för det ser så kalt ut när man har plockat ihop alla leksaker. Så vi gav oss ut på mattjakt. Det roliga med IKEA är att det finns så mycket att titta på och så mycket man skulle vilja köpa. Man behöver aldrig åka till IKEA och komma hem tomhänt, för det mesta finns där. Vi hittade mattor till Vanja, en matta till badrummet, en dörrmatta och en matta till vardagsrummet. Utöver det köpte vi också lite annat småplock. Allt som allt så gick det på under 1000 kronor. Helt otroligt. Ännu bättre känns det i och med att vi hade fått presentkort på IKEA och därmed inte behövde betala ett smack. :)

Men det bästa, det allra bästa som har hänt de senaste dagarna.. det är ändå när telefonen ringde igår och Trobo hälsade att lägenheten har blivit uthyrd. Helt jävla underbart.

Det är sjukt hur lätt det har blivit att lägga Vanja sen hon fick eget rum. Allting har verkligen stabiliserat sig nu. När klockan är nånstans mellan sju och åtta så gör vi i ordning Vanja för säng. Byter blöja, sätter på pyjamas och sådant. Sedan bär vi in henne till sängen, ger henne snuttefilten, lägger ner henne, släcker och går ut och stänger dörren. Fyra av fem gånger så säger hon inte ett knyst utan bara lägger sig ner och sover. Huuur skönt som helst! Helt plötsligt har man lite fri tid på kvällarna.

Mycket uppskattat.

Dock börjar hon vakna sjukt tidigt också. Idag, en lördag, gick jag upp klockan sex med Vanja. Smög upp, rättare sagt, för att inte väcka Tommy. Han fick sova ända till nio. :) Men jag föredrar faktiskt att gå upp tidigt om det innebär att jag får lite ledig tid på kvällen.

Vi börjar få riktigt bra ordning här hemma nu. Vanjas rum är nästan helt klart och det blir mycket tjusigt, om jag får säga det själv. Två veckor har vi bott här i Alingsås nu och man börjar känna sig mer hemmastadd. Vi har varit i affärerna flera gånger och lär oss att hitta mer och mer.

Mja, det är ju här man ska bo resten av livet, typ, så det är bäst att man vänjer sig. :)

Påsk är det ju också, ja. Det märks inte här hemma. Inget påskpynt, inget påskgodis, ingenting. Nåja, det kommer väl när Vanja och de framtida barnen blir äldre. Jag har förstått att man mest pyntar och pysslar för barnens skull. Så det kommer nog här också.

Imorgon, och kanske även på måndag, ska vi få besök här hemma. Det är Tommys familj som kommer och hälsar på. Trevligt, trevligt. Äntligen bor man på vettigt avstånd från folk så då får man besök. Yey! Hoppas det håller i sig. Om inte annat så är det bra för städningen. ;)

FY! Usch! Blä!

Var kom det här vädret ifrån, egentligen? Igår var det ju så fint vårväder, 4-6 plusgrader, strålande sol, klarblå himmel (periodvis), fåglarna kvittrade och allt var hur fint som helst. Krokusen blommade, tulpanerna var på väg upp och här och där såg man några tussilago titta fram. Men idag.. idag vräker snön ner. Det är svinkallt, (antagligen för att det blåser så mycket för jag tror inte det är många minusgrader) och allmänt jobbigt väder. Alla blommor lär ju dö. Tacksamt.

Varför just idag?? Varför kunde inte det här vädret vänta tills imorgon, om det nu var så nödvändigt att dyka upp överhuvudtaget? Just idag var jag ju TVUNGEN att gå ut. Jag hade tid hos läkaren 8.40 och det kan man ju inte bara skippa för att det är dåligt väder ute. Nå, nu i efterhand så känner jag i och för sig att det hade varit bättre om jag inte hade gått dit. Först tog jag bussen till ICA (hållplatsen närmast vårdcentralen). Det kostade 25 kronor. Vägen till busshållsplatsen här ute var för övrigt inte att leka med. Kramsnö. Blöt, äcklig kramsnö. En barnvagn som inte är gjord för att köras i snö.

Does anyone see what I'm getting at?

Korrekt. Blöt, äcklig snö fastnar på hjulen, som i sin tur beter sig som en snöboll, det vill säga bara växer ju längre man kör vagnen, och till slut låser hjulen helt och hållet. Enda sättet att undslippa det var att köra på vägen där det var snarare slask än snö, men det medförde istället att mina skor blev helt genomblöta.

Härligt. Underbart. Verkligen mysigt.

Not.

Nåväl. Jag gick till busshållsplatsen, tog bussen till ICA och började traska mot vårdcentralen. Även om den hållplatsen var närmast vårdcentralen så var den på inget sätt nära. Jag var något lättad när jag äntligen kom fram.

När jag anmälde mig i receptionen så påstod de först att jag inte hade någon tid. Jag stod inte uppskriven. De föreslog att jag kanske hade gått till fel vårdcentral, men jag stod på mig. Jag visste att det var den vårdcentralen och jag visste att det var idag och vid den tiden. Efter många om och men så hittade de mig uppskriven (tydligen på något ställe där de inte tittar särskilt ofta och de var mycket upprörda över att någon hade skrivit upp mig där) och jag fick betala (120 kronor!) och gå till väntrummet. Jag var, som alltid, i mycket god tid och fick vänta en halvtimme på att få komma in till läkaren.

Som vanligt så charmade Vanja alla i väntrummet och de flesta gjorde något för att pocka på hennes uppmärksamhet.

Hur som helst så fick jag komma in till läkaren och det kändes helt värdelöst. Han kunde inte hitta något fel på mig. Ingen förklaring till varför jag har ont i min vänsterhand vid belastning och mina revben har återgått till nästan normal storlek så där hade han heller inget att anmärka på. Han gav mig bara rådet att ta det lugnt med handen. That's it.

Kul. 145 kronor för ett intetsägande svar.

Därutöver så gick jag hem från vårdcentralen. Jag hade ingen aning om när bussarna gick så det kändes värdelöst att gå tillbaka till busshållsplatsen (som låg åt "fel" håll för mig) och vänta i okänt antal minuter/timmar. Därför stretade jag på, med riktning hemåt.

Nu ångrar jag att jag gjorde det. Det var kallt. Det blåste. Det snöade massvis. Jag blev kall. Vanja blev kall. Blöta blev vi båda två. Vanja blev ledsen och började gråta när vi var ungefär halvvägs. Eftersom det snöade så mycket och var så kallt,  så kunde jag inte direkt plocka upp henne. Jag försökte förklara för henne att vi var på väg hem och jag gick så fort jag kunde och när vi kom hem så skulle hon få äta lite och ta av sig sina blöta kläder och bli varm igen. Inte tror jag att hon förstod vad jag sa, men det kändes bättre för mig att jag i alla fall försökte förklara för henne. Jag tog av mig mina ytterkläder och lade dem över henne för att skydda henne från blåsten och snön som blåste rakt in i vagnen. När vi äntligen kom hem var vi stelfrusna båda två och jag blir inte förvånad om vi skulle bli sjuka båda två också.

Jäkla väder.

Jahapp, då har vi bott här i en vecka nu då. Det har varit lite dåligt med uppdateringar från min sida på grund av att det har varit så mycket att göra.

Flytten gick bra, även om det tog längre tid än vad vi hade hoppats på att komma iväg. Men i gengäld så kom vi fram fortare än vad vi hade räknat med. Vi hade rätt mycket bärhjälp när vi kom fram till Alingsås, så det gick väldigt fort att bära in allting. Vi fick även i ordning mycket mer än vad jag hade trott att vi skulle få de första dagarna och det var väldigt skönt. Bara att få upp gardiner gör otroligt mycket för trivselkänslan. (Stort tack till Eva för all hjälp.)

Vädret har inte direkt varit det bästa sen vi flyttade hit, vilket har medfört begränsad möjlighet till att utforska omgivningarna. Två turer har det dock blivit. En i början av veckan då jag gick till ICA med Vanja och en igår då min mamma var här och vi alla gick ut på en promenad på förmiddagen. Men av det lilla vi har sett så verkar det helt underbart här. Området är i utkanten av Alingsås och det är otroligt natursköna omgivningar. Utsikten åt ena hållet är berg, skog och lekplats, och åt andra hållet berg, skog och några villor. Kort och gott; ganska perfekt område för barnfamiljer.

Idag ska vi åka in till Göteborg och hälsa på Tommys familj. Det är så roligt att vi bor så pass nära nu att man kan åka och hälsa på folk över dagen bara. Det är värt mycket.

Igår var tanten från hyresvärden här och besiktade lägenheten. Det gick väl ganska bra om man ser på resultatet, men jag är ändå glad över att det är sista gången jag behöver se den tanten. Inte nog med att hon är ganska överlägsen till sättet överlag, men hon kommer också med snorkiga kommentarer som jag inte är helt säker på att hon förstår själv. Att hon är snorkig, alltså. Men än värre är ju att hon är så ¤%&(#¤#%¤"!!"&#¤(/% lik Samuels mamma. Det är rent skrämmande! Man undrar om de är släkt.. Inte för att jag tänker fråga.

Hur som helst så kom hon hit vid tio-tiden igår. Jag satt som bäst då och försökte få i Vanja lite frukost, men jag kände att det var bättre att avbryta det för ett tag och gå runt med tanten under hennes inspektion. Eftersom vi för det första fortfarande bor kvar och för det andra har fått flyttstädning så var det naturligtvis inte städat när hon kom. (Ja, det såg väl inte förjävligt ut som det hade kunnat gjort, men nog låg det dammtussar här och var.) Jag sa till henne direkt att vi inte har städat (så hon inte trodde att vi har försökt städa och det ändå ligger dammtussar på golvet) och genast fick jag till svar "jag ser det" med en otroligt snorkig röst. Huh. Säger man så, tänkte jag, men jag svarade inte. Det kändes inte lönt.

Hur som helst så gick hon igenom lägenheten, tittandes på sina papper hela tiden. Hon är ökänd för att vara hur noga som helst, men jag tyckte då att det var snarare tvärtom. Hon tittade ju ingenting! Hon tittade mer i sina papper än på lägenheten, tyckte jag. Hon hade sina anteckningar från förra inspektionen och gjorde kommentarer som "på vägg 1 i rum 2 ska det vara en liten skada på tapeten" och sen kontrollerade hon det. Öh.. Vad då, var hon orolig för att vi skulle ha åtgärdat felen eller? Hon tittade inte efter om det hade blivit något nytt, utan bara kontrollerade att de gamla skadorna fanns kvar.

Hmpf. Nåja, vi fick godkänt på besiktningen i alla fall och det är skönt. Nu ska vi bara bli av med lägenheten också, men det löser sig nog..

Det är bara två dagar kvar till flytt nu. Det börjar märkas på hur många lådor vi har fått ihop. :) Jag är inne på låda nummer 47 och har packat 4, nästan 5 väskor samt en påse. Det är så att man börjar undra hur mycket mer det kan bli. Jag oroar mig lite grann för att kartongerna och väskorna inte ska räcka, men samtidigt så är det ju inte så värst mycket mer att packa ner. Fast det är klart.. det är alltid mer än vad man tror. Vi får se.

Packandet pågår för fullt. Jag tror att vi är uppe i 45 kartonger och tre, snart fyra, väskor. Plus en påse. Hela datarummet är fullt med kartonger och resten av lägenheten börjar se allt tommare ut. Tavlorna är borta från väggarna och snart finns det inga gardiner kvar. Inte för att det någonsin har funnits gardiner i alla rum, men nu ska det snart inte finnas några alls. Vi slänger saker hela tiden, känns det som, men ändå är det hur mycket som helst kvar.

Jag var iväg en sväng idag och kastade (skänkte) lite kläder till UFF eller nån annan organisation. Svårt att säga vilken, eftersom det finns tre containrar för klädinsamling, men alla tre var överfulla och det stod hela berg av kassar med kläder framför dem. Jag ställde också mina kassar framför. Det spelar mig ingen roll vilken insamling som får kläderna. Huvudsaken är att man blir av med dem.

Det är konstigt. Jag tänker hela tiden att "på lördag flyttar vi", men det känns som att det inte riktigt har fastnat i huvudet än. "Vi flyttar på lördag. Kommer aldrig mer komma tillbaka hit". Men tanken får inget riktigt grepp. Det är som att allt som måste ordnas blockerar tanken från att stabilisera sig och orsaka någon reaktion. "Vi flyttar på lördag." Tanken hade lika gärna kunnat vara "vi ska äta kotletter på lördag". Hm. Nå, när lördag väl kommer, då kommer jag nog fatta fullt ut att vi faktiskt flyttar.

Jag ringde vårdcentralen imorses. Jag ringde nån gång vid nio-tiden och fick telefontid tjugo i elva. Suck! Det blev inget gjort på hela förmiddagen på grund av det. Nå, kanske lite överdrivet, men det blev faktiskt inget gjort. Brorsan ringde tjugo i elva. Precis när min telefontid till vårdcentralen var. Typiskt! Jag stressade på samtalet och avslutade fort och väl var väl det. Två minuter, om ens det, efter att vi lade på så ringde de upp från vårdcentralen. Jag tänkte åka in och kolla mina revben och min vänsterhand, men självklart hade de inga tider förrens om två veckor. Eftersom vi inte är kvar här då så lär jag ju inte ta den tiden. Nå, jag ringde till vårdcentralen i Alingsås istället. Hurra! säger jag bara. Där har de inte det här dumma systemet att man ska ringa för att beställa en telefontid då de ringer tillbaka, utan här fick man prata med en människa direkt. Yes! Underbart. Jag förklarade att vi flyttar till Alingsås på lördag och beskrev mitt "problem" med revbenen och även vänsterhanden och fick en tid att kolla upp det på. 17:e mars. Perfekt.

Nu kanske man kan få reda på vad det är för konstigt med mina revben. Förutsatt att de ser likadana ut om två veckor, förstås... Annars får man väl bara vara nöjd med att de har återgått till normalt tillstånd.

Imorgon ska jag ringa till BVC i Alingsås och skriva in Vanja. Hoppas de har någon mammagrupp där som man kan få hoppa på. Det vore trevligt. :)

Ett orosmoment däremot, det är lägenheten. Än så länge är den inte uthyrd och visst, det har inte gått lång tid, men det skulle verkligen lugna oss här hemma om man fick veta att från och med det och det datumet så är lägenheten uthyrd och vi behöver inte betala dubbla hyror. Som det är nu så kommer vi vara helt panka när vår uppsägningstid har gått ut om vi inte får lägenheten uthyrd. :/

Men jag tror att jag ska sätta upp en lapp på ICA och meddela alla att en lägenhet på vår gata är ledig och se om någon nappar. Det skulle verkligen vara skönt.