Jaha. Då var det Lukas tur. Eller vad man nu ska kalla det. Han kräks, och det är mer än hans vanliga "nu-har-jag-ätit-för-mycket-så-nu-rinner-det-över"-kräk. Det är snarare kaskadkräkningar, den sorten som kräver flera badlakan för att torka upp.

*suck*

Jag hoppas verkligen att det är någon engångsföreteelse och inte att han har blivit sjuk. Han är för liten för att bli sjuk, tycker jag. Jag vet inte om jag känner mig särskilt orolig, i alla fall inte än, men lite fundersam är jag nog i alla fall. Det här är inte som det brukar vara, liksom. Jag kan inte minnas att Vanja kräktes på det här sättet heller. Nå, vi får väl se hur han mår imorgon. Förhoppningsvis är det bättre då.

Jag vet i alla fall vad jag ska göra imorgon. Tvätta. Så mycket som Lukas har kräkts ner idag.. ja, det säger sig självt att det blir en hel del tvätt av det.

Annars har jag i flera dagar nu tänkt att jag skulle skriva ett inlägg som inte handlar om barnen eller vårt vardagliga liv här hemma. Men det får uppenbarligen vänta. För att skriva det inlägg jag har tänkt att skriva så krävs att jag kan sitta ner i lugn och ro och fundera ordentligt medan jag skriver. Den avskildheten har jag inte direkt haft de senaste dagarna.

Men vi får se. Kanske imorgon.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...