Thorn without a rose

Alla inlägg under februari 2010

Av rikku - 12 februari 2010 20:15

Jag har skaffat mig en hobby! Det ni! Det har jag väl aldrig haft tidigare, såvitt jag vet. (Läsa böcker räknas inte som en "hobby"). Från och med igår så har jag börjat brodera! Jag har haft brodyrgrejer sen.. öh.. mellanstadiet? som legat liggande, men som jag inte har rört. Men nu har jag alltså börjat. Jag håller på och broderar en duk. Det ska bli blommor på i en cirkel och sen en blomma i vardera hörn. Jag håller på med första fjärdedelen av cirkeln och det ser riktigt fint ut, måste jag säga! Det går väl inte så fort, men det går i alla fall. :)


Gött att ha något mer avkopplande att göra på kvällarna förutom att stirra på datorn.

ANNONS
Av rikku - 11 februari 2010 14:30

Jag har hört mycket propaganda (eller vad man nu ska kalla det) för att låta barnen sova utomhus i sina vagnar när de är små. Min egen mamma säger att vi fick alltid sova ute, även på vintern, och vi sov så himla gott då. Just det kan jag inte argumentera mot, för jag vet faktiskt inte huruvida barnen sover bättre utomhus eller ej.


Det jag däremot vill rikta uppmärksamheten mot är säkerheten.


Nu bodde vi visserligen ute på landet. Inga grannar, inga bilar, inga farligheter överhuvudtaget. Möjligtvis kan man tänka sig att det kunde komma rävar och hoppa upp i barnvagnen, men det låter av någon anledning inte riktigt som rävaktigt beteende. Men vi bodde som sagt mitt ute i ingenstans. Här i Alingsås är det lite annorlunda.


På väg till ICA så går jag genom ett villaområde. Många gånger har jag lagt märke till att vid flera hus står det en barnvagn utanför dörren. Dörren står ofta, inte alltid, på glänt, antagligen för att föräldrarna ska kunna höra om barnet, som de facto ligger i barnvagnen, skulle börja skrika.


Nå, det var väl bra tänkt. Men hur blir det med nästa tankesteg då? Om någon går fram till barnvagnen och kör iväg med den då? Vagnen står max två steg ifrån gång/cykelbanan som går igenom villaområdet. Det skulle vara hur lätt som helst att sno ungen. Har de folk som står på vakt och håller vagnen under uppsikt genom fönsterna? Eller förlitar de sig helt enkelt på att ingenting kommer att hända? Den dagen det händer något då? Man kan inte gå genom livet och tänka att "äsch, jag struntar i säkerheten. Det händer inte mig något i alla fall".


Jag vill naturligtvis inte att föräldrar ska vara hysteriska och inte kunna släppa ungen ur famnen ens en gång, men att lämna. sitt. barn. utomhus. utan. uppsikt... Det är mer än vad jag kan förstå. Jag skulle aldrig våga. Aldrig. Inte ens när vi är hemma hos pappa, samma ställe där jag växte upp, där inga större faror finns, inte ens där skulle jag lämna barnen sovandes utomhus. No way. Mitt barn. Mitt ansvar.


Om det hände något skulle jag aldrig förlåta mig. Aldrig.

ANNONS
Av rikku - 11 februari 2010 14:15

Barn kidnappas inte.


Jag har nu fått höra från massvis med personer på forumet att enda gången barn kidnappas är när föräldrarna är skilda och då kidnappas barnen av ena föräldern.


Vad bra. Fint att vi bor i en så trygg värld.

Av rikku - 10 februari 2010 19:15

Japp! Som sagt, schema is the way to go! Jag har fått hur mycket som helst gjort idag, trots att jag inte gjorde ett smack förrens klockan ett, när barnen vaknade.


Jag har:


  • Diskat två maskiner disk och plockat ur diskmaskinen.
  • Tvättat en maskin tvätt och hängt vederbörande.
  • Rengjort spis, diskbänk och köksbord.
  • Plockat undan allt som skräpade på köksbordet.
  • Plockat ihop alla leksaker som låg överallt i lägenheten och förpassat dem till barnrummet.
  • Slängt skräp (två påsar).
  • Plockat ihop all tvätt och lagt den i tvättkorgen.
  • Bytt alla gardiner och satt upp nya.
  • Dammsugit kök, vardagsrum, hall och sovrum.
  • Skurat hall och kök.
  • Lagat mat (nåja, det gör jag ju varje dag, men ändå).

Det finns lite saker kvar som jag skulle vilja ha gjort, men det får nog vänta tills imorgon. Är jag lika produktiv imorgon så kommer vår lägenhet vara i tipp-topp form. Vore inte helt fel. :)


Fast jag borde nog gå ut med barnen imorgon, i och för sig. Handla kanske jag också behöver göra. Barnen har varit så otroligt trötta och griniga idag och jag förstår inte alls varför. Jag lade dem klockan elva (!) för att de var så trötta och gnälliga. De slocknade båda två direkt. Jösses.. Jag undrar om det kan vara för att de inte har varit ute så mycket de senaste dagarna. Vi får helt enkelt bege oss ut imorgon och se om de är piggare då. Hoppas bara att jag är pigg också. Jag har varit otroligt trött och seg på morgonarna de senaste veckorna. Det är knappt jag orkar ur sängen ibland.


Märkligt nog så är jag tröttare än någonsin, nu när Lukas sover bättre. Fast det är klart.. bara för att han sover bättre så betyder det inte att jag sover bättre. Jag vaknar mycket, sover oroligt och drömmer konstigt. Jag har inte drömt på hur länge som helst och nu börjar drömmarna ploppa in igen. Naturligtvis är de sjukt konstiga, som alltid. Jag tror inte jag kan drömma normalt. Vad som nu är normalt när det gäller drömmar.. Men jag har alltid haft helt sjuka drömmar, när jag väl drömmer. Antagligen är det det som gör att jag inte blir utvilad för närvarande. Men det lär väl bättra sig, antar jag. Så småningom, i alla fall.

Av rikku - 10 februari 2010 14:00

Jag har suttit hela dagen och suckat över allt som behöver göras, utan att för den del faktiskt GÖRA något. Det hjälper ju, liksom.. :rolleyes:


Sen fick jag ett ryck medans ungarna sov och skrev en lista. Jag tog till med goda tidsmarginaler (löjligt goda, till och med) och beräknade att listan skulle vara klar till 22.00 Nu har det gått en timme och jag har gjort fram till klockan fyra redan.


Lovande, måste jag säga.


Det bevisar bara vad jag har ansett hela tiden. Jag behöver ett schema för att fungera.

Av rikku - 10 februari 2010 10:30

Alltså, jag har undvikit att skriva om detta i flera dagar nu, men nu kan jag inte hålla mig längre.


Det är krig i Afghanistan. Sverige ligger inte i krig med Afghanistan. Två svenska soldater dör i Afghanistan. Dessa soldater blir omedelbart "hjältar" på grund av att de.. dog.


Hur är detta möjligt? Hur kan man bli hjälte utan att utföra något annat än att dö? Inte att de försökte rädda någon och dog på kuppen, nej då. De patrullerade och blev skjutna. Så.. hjältemodigt.


Men så är det ju numera. I krig ska ingen dö. Ja, förutom fienden då. De får dö hur mycket de vill, men så fort ens egna soldater dör, om så bara en, då är det katastrof och det ska utredas, det ska ältas och soldaten som dog blir automatiskt en hjälte.


Jag undrar hur många talibaner eller civila som har dött på grund av dessa trupper som är i landet. Det skrivs det sällan något om. Skrivs det något om de civila, ja, då är det talibanerna som får skulden. Det som hände i Vietnam eller Bosnien eller andra länder, sånt händer ju inte längre. Naturligtvis inte. Inte går våra soldater in i byar och våldtar kvinnor och mördar män. Sånt gör inte vi, för vi är ju så civiliserade.


Må vara att vi är civiliserade (är de inte det i Afghanistan eller valfritt annat land där det krigas?) men det verkar ta mig fan som att så fort en civiliserad man eller kvinna blir soldat, då upphör de att vara civiliserade människor och blir istället orderblinda soldater som gör vilka hemskheter som helst, bara det görs i grupp.


Så nu har vi alltså två nya "svenska hjältar" vars enda hjältedåd är att de for till ett annat land och dog. Modigt av dem.

Av rikku - 9 februari 2010 15:15

Fy tusan vad jobbigt. Jag har precis färdigställt en årsbudget och gjort en beräkning på vad utgifterna bör ligga på.


251 000 kronor.


Det är så mycket vi lägger ut på räkningar och mat varje år. En kvarts miljon.


Hör du hur det låter? En kvarts miljon!


Bara lägenheten kostar oss över 80 000 om året. Det är en hel bil, det. Bensinen kommer vi få betala 36 000 för, om det fortsätter i samma takt som nu. Vi lägger 48 000 kronor på mat (fast den kostnaden ska jag försöka få ner till 36 000). Fackavgifterna går på 7-8000 kronor om året. VAR, alltså. Så runt 14-16 000 totalt.


Man kan ju må illa för mindre. Det är enorma summor vi pratar om. En kvarts miljon i utgifter. Inkomsterna är svårare att sia om. Barnbidraget är den enda inkomst vi är säkra på. Jag har försökt räkna på vad vi kan tänkas tjäna i år och hoppas att jag inte har tagit i för mycket. Lyckas vi få de inkomster jag har räknat på så går ju budgeten ihop, förstås. Vi kan till och med lyckas spara. Annars får jag göra så att den går ihop ändå, utan sparande.

Av rikku - 8 februari 2010 19:30

Idag ringde en kille från Manpower och sökte Tommy. Det var naturligtvis om ett jobb som både han och jag har sökt (trots att jag egentligen inte kvalificerar mig för det. Eller ja, kvalificerar mig för jobbet gör jag ju, men de vill att man ska ha körkort för att kunna byta arbetsplats snabbt).


Nu var ju Tommy på jobbet när killen ringde och han blev lite förvånad för han visste inte att Tommy var ute på "uppdrag" som de kallar det. (Låter lite som ett spionjobb.. "ute på uppdrag"). Det kändes också som att han drog öronen åt sig när han fick höra att han jobbade, men han sa i alla fall att Tommy fick snacka med Manpower i Göteborg om de kunde göra en överflyttning, så skulle de se om de kunde anställa Tommy istället.


Här passade jag naturligtvis på att tala om att jag också hade sökt samma jobb. Det visste han tydligen inte om, men han kollade på mitt CV också. Han ställde lite frågor om vad jag hade jobbat med tidigare och jag talade om precis allt. Han lät lite imponerad när jag sa att jag var svetsare (ungefär som att "va, kan tjejer svetsa?") och även om han ansåg att min brist på körkort var ett problem (de ville helst bara anställa folk med körkort fick jag höra. Precis vad jag har misstänkt ett tag.) så hade han ändå ett eventuellt jobb som skulle komma ut i mars, april nån gång som han kunde ha mig i åtanke för. Det lät jättebra, tyckte jag. Tur att man kunde passa på att göra lite reklam för sig själv när han ändå var på tråden.


Direkt efter så ringde jag naturligtvis upp Tommy så att han kunde ringa till kontoret i Göteborg om förflyttning, men där fick han till svar att de förflyttar inte folk. Vill han jobba åt Manpower Alingsås så får han söka där som om han sökte ett helt nytt jobb. Det är tydligen inte ett företag, utan typ franchising. Nå, så Tommy var tvungen att prata direkt med den här killen som ringde hem till oss. Tror ni jag kom ihåg vad han hette? Nä, självklart inte. Nummerpresentatören då? Nä, det funkar inte heller, för vår telefon sparar inte nummer på samtal som besvaras. Det är bara om man missat samtalet som man kan se vilket nummer det är. Mycket dåligt.


Nå, jag fick sätta igång och jaga rätt på killen. Jag ringde flera olika nummer till Manpower för att hitta honom. Eftersom han hade gjort en notering på mitt CV så ansåg jag att det borde gå att spåra honom. Efter flera olika samtal så fick jag ett namn och ett nummer som jag kunde ge Tommy. Killen jag snackade med som hittade namnet och numret sa att OM det skulle vara så att det inte var rätt kille så borde den killen kunna hjälpa Tommy i alla fall. Jag tackade för hjälpen och ringde upp Tommy. Igen.


Nu är tydligen läget så här:


Manpower Alingsås vill inte "sno" folk från Manpower Göteborg och absolut inte från deras kund, där Tommy jobbar. Men! De ska snacka sig samman, han i Alingsås och Tommys chef i Göteborg och hitta en lösning som passar alla. För Tommys del (och min, såklart) så skulle det naturligtvis vara mycket bättre om han fick jobba här i närheten, vilket killen i Alingsås naturligtvis insåg.


Om Tommy inte har fått höra något under veckan så ska han ringa upp Alingsås-killen. Så vi får hålla tummarna.

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3 4 5
6
7
8 9 10 11 12
13
14
15
16
17 18 19
20
21
22
23
24 25 26 27 28
<<< Februari 2010 >>>

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Thorn without a rose med Blogkeen
Följ Thorn without a rose med Bloglovin'

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se