Jag har precis skickat iväg en ansökan. Den ser inte ut som någon ansökan jag någonsin har skrivit tidigare. Jag blir nästan darrig när jag tänker på att jag har VÅGAT skriva en sån ansökan och DESSUTOM har jag skickat den (så jag kan inte ångra mig). Antingen kommer arbetsgivaren skratta ihjäl sig, eller också blir h*n imponerad och anställer mig.

Vi hoppas på det senare. :)

Dagarna går. Ansökningar skickas iväg. Men inget positivt har jag fått höra än. Ja, halvintervjun på måndag då, men den har inget med ansökningarna jag skickat att göra. Den har min personalchef dragit i trådarna för. (Mm, kontakter ska man ha, ja.. synd att de inte växer på träd).

Några svar har jag fått från lite olika ställen, men de är få i jämförelse till hur många ansökningar jag har skickat. Alla svar har varit likadana också, förstås. Annars hade jag skrivit om helt andra saker i inlägget, men det säger ju sig självt.

Tommy ska iväg på nytt uppdrag imorgon, i Borås. Såvitt vi vet ska han bara vara på det nya stället i tre dagar, men man vet ju aldrig med såna där tider hos bemanningsföretag. När han skulle jobba tre veckor åt Adecco blev det ju sex månader liksom, på samma ställe. Så man vet aldrig. Men tre dagar till en början med, kan man ju säga i alla fall.

Det är svårt att skriva ansökningar, tycker jag. Ju fler man skriver, desto mer kliché-aktiga känns dem. När jag lägger in CV på bemanningsföretagens egna sidor känns det verkligen inte som att det jag skriver står ut från mängden. Inte orkar jag ägna flera timmar åt att få dem riktigt bra heller, tyvärr. Det känns så osannolikt att jag skulle få jobb på ett bemanningsföretag eftersom jag inte har körkort, så engagemanget är nog inte det allra bästa på den sidan.

Men jag försöker i alla fall.

Om jag bara kunde få ett sommarjobb eller liknande så skulle det kännas lättare. Att få ett jobb, nästan vilket som helst, skulle underlätta på så många plan för oss. Min största skräck just nu är att jag inte ska få något jobb och får gå utan a-kassa eller annan inkomst i tre månader och därmed behöva tömma sparkontot helt och hållet bara för att kunna överleva. Det är inte vad vi vill använda pengarna till.

Men måste vi så gör vi ju såklart det.

Jag känner mig melankolisk ikväll. Framtiden är osäker, inget jobb har jag på gång än, saker pågår i familjen som inte känns bra, dagarna här hemma känns mest fyllda med tjat och skrik och det känns inte alls bra. Att jag försöker få ett jobb så förtvivlat innebär såklart också att barnen måste börja dagis snart och jag v-i-l-l  i-n-t-e det. Men vi måste ju.

(Alltså, det där ordet börjar gå mig på nerverna. "Måste". Man måste så jävla mycket hela tiden och sällan kan man bara göra som man själv vill och önskar. Skulle man ha möjlighet att göra som man själv önskar så blir man nästan paralyserad för man är inte van vid att kunna välja och blir då helt tom i hjärnan och kan inte välja något alls istället. Jättekul).

Det känns som att det är ett helt berg som börjar bildas nu med problem och orosmoment. Främst ekonomiska, förstås. Mycket av det som oroar, påverkar ekonomin. Om Tommy fick fast anställning så skulle en stor knut lossna. Om jag fick en anställning, av vilket slag som helst, så skulle en ännu större knut lossna. Om Lukas började lyssna mer, om han började prata och kunde göra sig förstådd, om barnens inskolning (när den dagen väl kommer) ginge bra, om vi fick bort lånen på bilen och CSN, om, om, om, om, om.

Det finns dock en ljusning.

Det är nämligen den universiella regeln som tröstar mig.

"Det löser sig".

För det gör det ju. Det gör det alltid. Även om det är lösningar man inte ens hade funderat på, så finns de. Även om man tror att man aldrig någonsin kommer att få ett jobb så händer det tillslut. Det kanske inte är drömjobbet eller ens vad man vill jobba med, men ett jobb kommer man hitta till slut. Och ett jobb ger lön som betalar räkningar och mat.

Till skillnad från vad Herr Reinfeldt tror, så vill faktiskt de flesta utan jobb HA ett jobb och vi jobbar hårt för att få det. Men att jobba hårt och att få någon respons på det man gör, är inte samma sak. Att få mindre pengar i plånboken är knappast ett hjälpmedel i kampen för att bli sedd och vald.

Men det gäller att inte förlora hoppet. Även om det ser mörkt ut ikväll.

På måndag ska jag till Borås på en nästan-intervju. Det är inte en ren intervju, för de har ingen anställning ledig just nu, men de vill ändå att jag ska komma in, snacka lite, visa upp mig så de vet vem jag är och vad jag kan.

Det känns spännande, samtidigt som jag inte förväntar mig något av mötet. Jag kan inte få jobb där som svetsare eftersom de kräver svetslicenser av alla deras svetsare och det har ju inte jag. Men med lite tur kanske det finns något annat jag kan göra.

Om inte annat så är det trevligt att få komma på en nästan-intervju och känna att någon är intresserad av mig åtminstone.

Jag kan inte låta bli att göra en återkoppling till det jag skrev för inte så länge sedan i mitt inlägg. I Aftonbladet kan man idag läsa om en baby som blivit kidnappad från sin barnvagn. Vagnen stod utomhus och mamman uppges ha varit ute och tittat till barnet var 5:e minut och helt plötsligt var babyn borta.

NÄMEN! Det var ju precis det här som inte kan hända! Eftersom barn kidnappas inte av någon annan än familjen.

Nu ska det dock sägas att det här har inte hänt i Sverige, utan Finland. Så jag har väl fortfarande fel, antar jag.

Snodde den här av Sandra.

Vilken svordom använder du mest? Oj, "skit", "fan", "helvete" eller "djävlar". Nån av dem.

Äger du en iPod? Nej, och vill det inte heller.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på? Mobilen: 04,57, väckarklockan 05,00. Dock inte den här veckan. Hoppas jag.
Hur många resväskor äger du? Snart ingen, för den börjar gå sönder.
Använder du flip-flops? Nej.
Var köper du dina matvaror ifrån? ICA mest, Willys ibland.

Skulle du hellre ta bilden än vara med på bilden? Jag tar alla bilder, men skulle gärna få vara med lite också.
Vilken var den senaste filmen du såg? Avatar. På bio. :)
Du är ledig. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän? Hm. Är jag helt ledig? Inga barn, ingen karl, inget? I så fall; en vän.
Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? Köpa? Inget. Jag skulle betala av lånen, lägga undan till buffert och SEN kanske köpa en ny bil. Kanske. 
Har någon någonsin kallat dig lat? Ja, jag.

Tar du någonsin medicin för att hjälpa dig somna snabbare? Nä, sånt funkar inte ändå.

Vilken CD ligger i din CD-spelare just nu? En MP3-skiva med blandad metal-musik. 
Vilken är världens bästa artist/grupp just nu? Freddy Mercury, för alltid.
Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall VAD? Nej, men om nån hade gjort det så hade jag ju inte kunnat berätta det i alla fall.

När var senast någon stötte på dig? Räknas Tommy? Annars.. Tommy. :)

Vad åt du till middag senast? Va, middag? Det har vi inte ätit på flera dagar nu. Men risgryta var senast. Tror jag.
Använder du huvtröjor? Ja.
Kan du vissla? Ja, fast inte bra.
Vem var den senaste som ringde dig? Som ville prata med mig? Tja, det finns bara en som ringer till mig och det är Tommy. (Börjar bli lite tråkiga svar, känner jag). :P
Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält? Jag älskar Jukebox på Liseberg! Annars är ju berg-och-dal-bana alltid populärt.
Tror du folk pratar bakom ryggen om dig? Ja.
Vilket riktnummer befinner du dig i? 0322

Tittade du på tecknat när du var liten? Ja.
Hur stort är ditt närmaste köpcentrum? "Hur långt bort", hade ju varit mer relevant, kan jag tycka. Fast Storken kanske räknas.. Öh, ja, då blir det väl.. halvstort?
Hur många syskon har du? Tre.
Är du blyg inför det motsatta könet? Nej, oftast inte. Blyg kan jag bli, men det beror mer på situation än kön. Fast det var längesen senast, i och för sig.
Vilken film kan du alla replikerna till? Jag kan inte ALLA.. men "Jagad".
Äger du några band t-shirts? Första tanken var "vad är det", men sen kom jag på vad frågan var. Men nej, det gör jag inte.
När flög du senast? 2003 eller 2004, tror jag. KANSKE 2005, men det känns inte rätt.
Hur många stolar står kring ditt köksbord? 5 vanliga och en barnstol.

Läser du för skojs skull? Öh.. ja, vad annars?
Pratar du några andra språk? Vardagligt? Nej. Men jag kan engelska och en del tyska. Franskan och spanskan är nog hopplöst förlorade.

Diskar du din egen disk? Jag har diskmaskin, men ja. Vem skulle annars göra det? 
Har du gråtit offentligt? Hrm.. ja, det tror jag. 
Har du en stationär dator eller en laptop? Vi har båda två.
Försöker du alltid lära dig nya saker? Nej.

Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar? Jag har funderat på det, men jag tror inte det kommer bli av.
Tycker du att killen borde bjuda på första dejten? I Sverige "dejtar" vi inte. Men nej.
Kan du kasta macka? Nja.. var längesen jag provade, men visst kan man få några studsar.
Har du någonsin varit på Jamaica? Nej.
Vad har du med dig in på bion? En dricka och en godispåse. Sambon känns självskriven.
Vem var din favoritlärare och varför? Bengt Nyström. Han var otroligt smart och kunnig och kunde verkligen lära ut.
Har du dejtat någon av en annan religion? Nej.
Vad har du för väder? Kallt och klart.
Har du en blogg? Dum fråga? 
Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet? Latin.
Gillar du att flyga? Ja

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner? Det finns inga måsten. Kemin avgör.
När sov du senast på golvet? Fem-sex år sen.
Vilken är din favoritdrink? Jag dricker inte alkohol.
Gillar du din boende-situation? Ja, fast jag vill ändå ha det bättre.
Vilken är din mammas hemstad? Töreboda.
Din pappas hemstad? Töreboda.
Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera? För att funka? Alls? Två, kanske mindre. Men jag funkar inte bra då. Optimalt är väl 8-10.

Är dina dagar fullbokade och stressiga? Nej, men ibland jobbiga.
Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna? Nej.
Vilken är din favoritfrukt? Jag äter sällan frukt. Men.. äpple?
Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper? Nej.
Hur gammal blir du nästa födelsedag? 29.
Är du petig när det kommer till stavning och grammatik? Ja, jag är språkpolis.
Tror du på liv på andra planeter? Ja, varför inte? Om jag tror att utomjordingar har besökt oss däremot; nej. 
Vem var den sista personen som gjorde dig arg? Vanja. (Trotsålder).
Tror du att Gud är man eller kvinna? Jag tror inte Gud finns, så då är ju könet oväsentligt. 
Vad var det senaste du åt? Choklad.
Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta? Ingen aning. Båda?

Hur valde dina föräldrar ditt namn? Vet ej.
Gillar du senap? Nej, men jag gjorde det när jag var liten.
Vad säger du till dig själv när allt känns svårt? Till mig själv? Öh, inget speciellt. Jag grubblar på problemen, däremot. Mycket.
Skulle du någonsin hoppa fallskärm? För skojs skull, antagligen inte. Fast det ser förstås lite fräckt ut. Men jag har ingen lust att kasta mig mot marken. :P
Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv? Jag har aldrig sett någon film där en karaktär har påmint om mig. Alls.
Har du någonsin köpt något från eBay, vad var det senaste i så fall? Tradera är eBay, va? Då var det nog barnkläder jag köpte där senast.
Tycker du om att krama folk? Ja, fast inte så där i allmänhet. 
Skulle du säga att du är trendig? Nej, och ingen annan skulle säga det heller.
Äger du en digitalkamera? Ja, tack och lov.
Vilka kändisar har du blivit jämförd med? Har aldrig hänt mig.
Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det? Beror på vem som säger det. En del förstår jag varför de glömmer bort, andra kan jag bli irriterad på.
Vilka böcker, om några har fått dig att gråta? Många. "Sierskan från Kell", för att nämna en.
Tycker du att du är attraktiv? Ja, ibland. Tommy tycker det alltid. :)
Vad är du allergisk mot? Hastiga temperaturförändringar. Faktiskt.
Får du dåligt samvete efter du ätit kött? Öh, nej? Varför skulle jag?
Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat? Det mina föräldrar hade valt att jag skulle hetat, antar jag. Men om frågan är vad jag hade velat heta.. då blir väl svaret.. *tänker lite* David.
Vem av dina bloggisar vill du helst veta allt detta om? Susanne, Anna, Marita och Syster-Yster. :)

Herregud, nu kan man snart inte ens rikta ögonen någonstans utan att höra talas om ROT- och RUT-avdrag. Det diskuteras livligt både i TV, tidningar och på internet. Jag vet, trots detta, inte så förfärligt mycket om det, men jag försöker bilda mig en åsikt om det.

Okej, som jag har förstått det så är ROT ett avdrag för byggsektorn, typ. Om man vill bygga om sitt hus, uppföra en altan, renovera badrummet och liknande så får man göra avdrag för att man anlitar en hantverkare som gör detta. Visst, det är ju bra. I alla fall för de som vill använda avdraget, för det tjänar de ju på, och det kanske inte är så många som kan renovera sitt badrum själv. (Vad staten tjänar på det hela undgår mig, faktiskt, men det sägs att det ska vara för att ge branchen ett uppsving under lågkonjuktur. Huruvida det är sant eller ej, vet jag inte).

Sen har vi det omdiskuterade RUT-avdraget. Avdrag för "hushållsnära tjänster". Regeringen säger att det är för att skapa jobb. Svarta jobb blir vita i och med avdraget. (Vilket innebär att jobben redan finns, antar jag? Så hur "skapar" det jobb då om folk redan sysslar med det?) Jag har ingen aning om hur avdraget ser ut eller hur mycket man får dra av och vad kostnaden slutar på för personen som använder tjänsten. Men rent generellt så drar jag slutsatsen att folk vill inte betala vad det kostar att ha städhjälp. Alltså kräver de att avdraget ska vara kvar. Får de inte ha avdraget, då anlitar de svart städhjälp istället och betalar underpris. Precis som politikerna gör. (Aj, den kängan kanske inte skulle ha varit med..)

Hur som helst. Jag ser inget större FEL med att folk anlitar städhjälp. Jag ser heller inget större FEL med att de får göra avdrag för det. Men ändå så förundras jag över fenomenet. Varför behöver de städhjälp? Seriöst, hur jobbigt är det att städa?! Hur lång tid tar det på en skala från 1-10? En ordentlig städning (här hemma) tar ungefär 1-2 timmar, och då menar jag att vi städar ORDENTLIGT. Skrubbar spis, rengör toaletter, skurar golv och så vidare. (Om vi båda hjälps åt, förstås). Ska jag städa själv så kan jag boka upp hela dagen, eftersom jag har två småttingar som ska ses efter också, men eftersom jag är hemma och inte gör så mycket annat så ser jag det inte som något problem. (Sen skulle jag kunna välja att vara väldigt effektiv också och städa medans barnen sover, men då vill jag hellre göra något roligare. Prioriteringar, kallas det visst).

Så. Jag har egentligen inget problem med själva avdraget, men jag ser heller inte poängen med det. Faktiskt.

Jag läste en debattartikel i Aftonbladet idag (http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/politik/article6710116.ab) som jag inte fattar ett jota av. Rubriken löd "bidrag gör unga passiva" och under det stod det "Nödvändigt att reformera sjukförsäkringen: För höga minilöner och skatter stänger ute unga från arbetsmarknaden."

En sådan lockande text kan man ju inte låta bli att läsa. Man måste bara ta reda på vad det handlar om, särskilt det där med "för höga minilöner".

Men jag blev besviken. Jag förstod inget av vad författarna ville ha sagt med sin text och ingenstans förklarade de på vilket sätt "för höga" minimilöner hindrar ungdomar från att få jobb. Jag fattar inte! För det första så är knappast minimilönerna "för höga". Jag vet, jag har haft minimilön. Den blir man absolut inte fet av. På vilket sätt skulle en sänkt lön ge ungdomar mer jobb? Antingen behöver företaget anställa, eller ej. Antingen anställer företaget en ungdom, eller en lite äldre vuxen. Lönen blir väl densamma, antar jag. Möjligtvis kanske den blir något högre för den person som är några år äldre om han eller hon har gedigen yrkeserfarenhet. Hur detta hindrar en ungdom från att få jobb, förstår jag inte.

Inte heller förstår jag hur "höga skatter" står i vägen för ungdomar. Antingen syftar de på skatterna som vi medborgare betalar in av vår lön, eller också syftar de på arbetsgivaravgifter, är min gissning. Om vi tar den senare först så förstår jag fortfarande ingenting. Arbetsgivaravgifterna skiljer sig väl knappast från den ena personen till den andra? Den anställde kostar väl företaget lika mycket, oavsett om han eller hon är en ungdom eller ej. Nå, det var väl inte riktigt sant eftersom regeringen har sänkt arbetsgivaravgifterna för ungdomar, så det är marginellt billigare för en arbetsgivare att anställa en ungdom. Fortfarande; vad hindrar den unge från att få jobb i detta?

Om det skulle handla om skatterna vi själva betalar in, då är det otroligt ologiskt i mina ögon. Hur mycket eller hur litet jag har kvar av lönen har väl inte arbetsgivaren med att göra överhuvudtaget, alltså kan det omöjligt påverka huruvida jag får ett jobb eller ej.

Aaargh! Jag blir galen! Jag förstår verkligen inte politikersnack! Finns det någon vänlig själ där ute som kan upplysa mig om vad det här egentligen handlar om?

Det är dags att börja nanna kudde. Imorgon får jag helt enkelt bryta ihop och ta nya tag med jobbsökandet. Enormt irriterande är det dock att man söker och söker och söker och söker jobb och inte får man svar från ett enda företag. Men. Jag vet ju att det är så det är. Jag minns från förra gången jag sökte jobb, det var samma sak då. Men inte blir det roligare för det.

Jag har i alla fall hittat ett antal nya jobb nu ikväll som jag ska söka imorgon. Imorgon kommer det garanterat upp nya jobb varav jag kan söka ett eller två, minst. Förr eller senare får jag napp. Det är jag säker på.