Idag är min sista semesterdag. Imorgon börjar allvaret igen, i minst fem veckor. Ja, jag har ju inte fått något svar än från Försäkringskassan huruvida min ansökan om havandeskapspenning blir godkänd eller ej, men jag hoppas verkligen att den blir det. Det var tungt att jobba innan semestern och nu är jag bra mycket större, så jag bävar för hur jag kommer må de här veckorna. Men det blir till att bita ihop och göra sitt bästa. Som sagt, förhoppningsvis är det bara fem veckor till jag behöver jobba..

Innan jag gick på semester hade jag en del besvär, graviditetsrelaterade, alltså. Jag blev lätt illamående och yr när jag jobbade, jag fick ont i knän och höfter och allt kändes allmänt tungt. Nu, under semestern, då är alla de besvären som bortblåsta. Jag har mått hur bra som helst. Oförskämt bra, nästan. Så man märker ju tydligt vilken skillnad det är att stå och jobba och slita med tunga lyft och tidspress, och att kunna ta det lugnt och göra saker i sin egen takt, när man själv känner att man orkar med och med alla pauser man känner att man behöver.

Men vi får väl hoppas att FK hör av sig snart med ett beslut. Jag ringde dem idag för att kolla hur det gick med min ansökan, men ingen hade ju ens tittat på den än.. :/ Undra på att de behöver 30 dagar på sig.. Det tar väl 29 dagar innan de ens tittar på papperna. :| Nu överdriver jag, men jag är faktiskt besviken över att ingen har rört mina papper än. Jag behöver veta (om inte annat så för sinnesfridens skull), jag behöver meddela förskolan om barnen ska börja gå 15 timmar i veckan istället för heltid. Jag behöver kunna berätta för chefen vilket datum jag slutar jobba. Det går ju inte att komma dagen innan och säga "hej, hej, imorgon kommer inte jag, vi syns om ett år!".

Det hade ju sett ut, det. :|

Men det var i alla fall tur att jag fixade med papperna innan semestern, och postade dem under semestern. Annars hade jag väl aldrig haft en chans att få besked i tid. På Tommys jobb är det en tjej som är gravid också (och som dessutom har samma bf som vi! Wtf?! Vad är oddsen för det?) och hon skulle tydligen fixa med de papperna nu i dagarna. Gissningsvis kommer hon inte hinna få besked i tid för att kunna gå hem det datum som hon ansökt om, men hoppas går ju alltid. Min chef tyckte ju också att vi skulle vänta med att skriva papperna tills efter semestern. Nu när jag ser hur lång tid det tar för dem att ens TITTA på papperna så är jag väldigt glad över att jag insisterade på att göra det före semestern.

Nåja. Det är bara att fortsätta vänta, helt enkelt.

I och med att det är min sista semesterdag (Tommy började idag) så har jag fått packa ihop allt som ungarna ska ha med sig till förskolan imorgon. Vi tömde ju allt innan semestern, alla extrakläder, alla regnkläder, allting. Nu ska jag släpa med hela lasset tillbaka imorgon. :) Nåja, så mycket är det ju inte, förstås, men en påse eller två kommer jag få ta med mig.

Det kommer nog bli kul för barnen att komma tillbaka till förskolan igen. Visst har de haft lite andra barn att leka med under sommaren, men inte många. Nu kommer de, framförallt Lukas, få kamrater i sin egen ålder att leka med. Det behövs, tror jag. Att bara vara hemma med mamma och pappa som är dötråkiga och inte alls tycker om att leka (jag tycker faktiskt att det är väldigt tråkigt att leka) kan inte vara någon höjdare. Barn behöver andra barn att leka med. Klart att de har varandra, men de kan gå varandra på nerverna och har man ingen annan att leka med så blir de väldigt låsta. Så jag tror de kommer ha jättekul imorgon. :)

Själv tycker jag såklart att det är trist att semestern är slut (det gör man ju alltid), men samtidigt tycker även jag att det ska bli skönt att komma tillbaka till jobbet och träffa folk igen. Vissa kanske mer än andra, om man säger så. :P Antagligen kommer det bli mycket prat om min nu ganska stora mage, men det borde lägga sig efter ett par dagar. Skönt också att vi börjar med kortvecka, så man får en mjukstart. Det kan behövas efter en lugn och skön semester.

Och jag, som sällan lever i nuet, ser naturligtvis fram emot nästa lön då vi får ut semesterersättningen. Jag har ingen aning om hur mycket eller hur litet vi kan tänkas få, men jag har ju förhoppningar och min största förhoppning är att vi ska få ut så pass mycket att vi kan betala av resten av billånet vid nästa löning. Det är inte mycket kvar nu och det är snart ett år sedan vi köpte bilen. Känns väldigt nice att tänka på, att vi har köpt en helt ny bil och betalat av den på ett års tid bara. Så all tid vi behåller bilen efter det kommer vara ren plusaffär, så att säga. Det är pengar som går direkt in på sparkontot istället, så att vi förhoppningsvis kan köpa hus så småningom.

Det är i alla fall min dröm.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...