Idag hade Vanja tid hos tandläkaren. Tiden var satt till klockan åtta och vi åkte lite tidigare med förhoppningen att få komma in lite tidigare så hon inte skulle behöva missa så mycket av skolan. Men icke! Istället fick vi komma in extra sent, tio över åtta. Blä. Både Vanja och jag var uttråkade vid det laget.

Så började undersökningen som blev lite av en pärs för tösen. Sköterskan ville rönta hennes tänder för att se att vuxentänderna var på gång som de skulle, eller något sådant. Anledningen till varför försvann lite grann i utförandet, kan man säga. Sköterskan ville använda stora röntgenplåtar för att få med både nuvarande tänder och kommande, men de var ju alldeles för stora för Vanja. Hon klarade inte av att stänga munnen, än mindre bita ihop. Plåtarna skar in i hennes mun och hon grät. Till slut bytte sköterskan till de mindre plåtarna och vi lyckades ta bilderna. En av Vanjas mjölktänder har inte kommit upp hela vägen, och de ville ta nya bilder på den tanden. Det gick inte alls. Eller ja, bilden togs, men den visade inte det de ville ha fram och nu gjordes inga fler försök, tack och lov. Istället beslöts det att en ny tid skulle bokas. "Om ett halvår" skulle hon bli kallad igen, vilket tydligen i tandläkarvärlden är i november. Fråga mig inte hur den ekvationen går ihop..

Klockan nio var Vanja tillbaka i skolan igen. Jag kan bara hoppas att hennes mun inte är alltför öm efter denna behandling.

Själv ska jag till jobbet om en timme. Jag har varit sjuk hemma länge nu, jag gick hem från jobbet i onsdags, och även om jag inte mår helt bra än så kan man ju inte vara hemma hur länge som helst heller. Nej, idag behöver jag gå tillbaka till jobbet och så hoppas vi på det bästa. Jag vet inte ens riktigt vad det är för sjukdom jag har varit hemma för. Jag fruktade maginfluensa när jag gick hem i onsdags, men jag vet inte om det stämmer helt in på mina symptom. Jag har varit yr, illamående (men inte kräkts!), haft fruktansvärt ont i magen, feber, muskelvärk, huvudvärk, halsont och frossa. Dålig i magen har jag varit, (jag har lekt stafettlopp till toaletten med mig själv) men som sagt, inte kräkts, så jag vette tusan om det är maginfluensa eller inte.

Jag mår fortfarande lite konstigt, men det är i alla fall mycket bättre.

Igår gjorde Vanja sina läxor och Lukas, som aldrig får läxor, fick lite uppgifter av mig att lösa. Jag gillar läxor, dels för att jag tror att barn lär sig bra när de får öva och dels för att jag som förälder får lite insyn i vad det är de håller på med i skolan och hur bra mina barn är eller inte är på olika grejer.

Först skrev jag upp tio additionstal till Lukas. Naturligtvis efter att ha kollat med honom vad det är för slags matte de håller på med i skolan, vilket är addition och subtraktion av tal upp till tio. Jag hann knappt vända ryggen till så var han klar med talen (helt korrekta svar hade han dessutom!) och jag skrev upp tio nya tal, denna gång med subtraktion. Det tog lite längre tid för honom, men han svarade alla rätt där också. Sedan fick han öva lite på stavning. Jag sa femton ord av varierande svårighetsgrad som han fick skriva upp. På dessa femton ord hade han bara fyra fel! :) Jag blev riktigt stolt över honom. Ett av orden, telefon, var jag nästan säker på att han skulle stava fel, för det gör de flesta barn. Precis som jag själv gjorde i skolan, så stavade han ordet "telefån".

Jag tror att vi ska fortsätta med lite hemmagjorda läxor. Även om Lukas fröken verkar vara allergisk mot läxor så tycker jag att det är bra med dem, och så är det lite roligt också.

Idag hade vi tid hos BVC för Lilys fyraårskontroll. Det gick helt åt helvete. Lily ville inte vara med alls. Hon vägrade prata med sköterskan överhuvudtaget. Hon klängde fast i mig som om jag hade hotat att lämna henne där eller något. Längdkontroll och viktkontroll lyckades jag efter mycket besvär få till (jag var tvungen att både väga och mäta mig först för att locka med henne). Men de viktigaste delarna; balans- och syntest, det vägrade hon totalt. Så till slut fick vi ge upp och boka en ny tid. :/

Vi får hoppas att det funkar bättre nästa gång.

I övrigt så har jag haft en usel vecka, sett till hur jag har mått. Det har varit väldigt mycket huvudvärk och halsont, men inget som har brutit ut än. Det bara ligger och pyr i bakgrunden och jag bara väntar på att det ska bli värre.

Måndag till onsdag hjälpte jag till att hålla en kurs för kvinnor. Det var roligt och intressant och läskigt; allt på en gång. Det kommer säkert bli fler tillfällen, kan jag tänka mig.

De stora barnen var på disko på skolan ikväll. Jag hann inte prata så jättemycket med dem, men det verkar ha varit en succé.

Jag måste också nämna att jag är så väldigt stolt över Lukas. Vi gjorde en deal, han och jag. För varje sida som han läser i sin bok (Nelly Rapp och monsterakademin) som han dessutom kan bevisa att han har förstått, så får han tio minuters tv-tid som han kan använda till exempelvis film, Netflix eller Playstation. Det funkar jättebra! Häromdagen läste han tre sidor och dagen efter fyra till för han ville se en Scooby-Doofilm som vi hade köpt som var på 70 minuter. Och grejen är också att boken han läser är egentligen lite för svår för honom, men han vill absolut inte byta. En av meningarna som han läste häromdagen innehöll tre riktigt långa och svåra ord. Diaprojektor, pennvässare och världskarta ; men han löste det! :) Han är så duktig, min lille kille.

Inatt var det riktigt läskigt att köra hem. Det var regnigt och blåsigt när jag körde längs med Hisingsleden. För den som inte känner till Hisingsleden så kan jag berätta att vägen är till största delen en fil i vardera riktning. Den kantas av skog och är både backig och full av svängar. Dessutom saknar den till största delen lampor.

Nå, hade vi jobbat övertid idag så hade det nog varit lättare, men vi slutade halv tolv, vilket innebar att det var mötande trafik nästan hela tiden. Hade vi jobbat över så hade det varit nästintill ingen trafik..

Så. Regn. Blött. Blåsigt. Mörkt. Bländande lyktor. Det gick knappt att se vägen. Det är 80-väg, men jag vågade inte köra i 80. Jag låg mestadels på 60-70. En del bakom mig tyckte nog att det var en bra idé, men andra höll inte med mig alls och körde om så snart som möjligt.

Eftersom E6:an var oväntat avstängd igår så tog jag Angeredsbron direkt idag. Det var också läskigt. Bilen skakade och vibrerade i den starka vinden och det var allmänt obehagligt. När jag väl kom ut på 45:an kom nästa obehagliga upplevelse. Bilen bakom tyckte uppenbarligen att det inte gick fort nog och ville om. Precis när han kör om så dyker det upp en stor vattenpöl som täckte båda körfälten. Så inte nog med att jag körde bilen rakt in i en djup pöl i 100km/h, den omkörande bilen plöjer rakt in i pölen också och jag blir träffad av ett helt vattenfall och såg ingenting. Hade jag fått vattenplaning där så hade jag aldrig löst det. Som tur var så agerade vattnet bara som en enorm bromskloss, men det var läskigt nog. Usch.

Nåja. Jag tog mig hem till tryggheten idag också. Alltid något.

Jag känner mig helt slut idag. Det rullade ganska bra på jobbet idag, men det var ändå inga extrema mängder som hade kunnat tänkas göra mig så här trött. Men trött är jag. Det värker i benen också.

Jag kan tänka mig att det till stor del beror på att jag har sovit så dåligt på sistone. Jag har varit ännu tröttare än normalt, men ändå inte kunnat sova ordentligt. Jag vaknar upp mitt i natten och kan sen inte somna om. Så här har det hållit på i några veckor nu. :/

Hoppas att det går över snart, för det är jobbigt.

Jobbigt var det också att köra hem i natt. Först hade jag tänkt köra E6:an hem, men när jag svängde av vid Kärra så var vägen till E6:an avspärrad. Helt utan förvarning. Huh! Så det var ju bara att vända bilen och köra över Angeredsbron istället.
Det var mycket dimma ute, så det var svårt att se vägen. Jag gillar inte när det är sådant väder. Det är jobbigt för ögonen att köra i sånt. Mina ögon har det jobbigt nog på vanliga nätter utan att man ska slänga in tjock dimma också. Men jag tog mig hem idag också.

På förmiddagen igår så åkte jag och handlade. Måndagar är bäst för sådant under kvällsveckor. Då är jag oftast minst trött. Jag kan inte säga att jag inte är trött, för trött är jag alltid. Det är bara en definitionsfråga om hur trött jag är. I alla fall, när jag åkte hem så fick jag en smärre överraskning. Mitt i en av korsningarna hemmavid stod en bil. Parkerad! Jag skojar inte. Människan hade parkerat sin bil i en korsning. Jag tutade, såklart, men mannen flyttade inte på bilen. (Han stod fullt synlig på en gräsmatta rakt fram.) Nej, istället vinkade han bara att jag skulle köra runt! Nu har ju jag en väldigt liten bil, så jag klarade faktiskt att köra runt, även om vänsterdäcken fick köra upp på berget bredvid vägen. Men många andra hade nog inte klarat det. Hela grejen gjorde mig väldigt irriterad. Det första jag gjorde när jag kom hem var att ringa Tommy och avreagera mig lite. Sen kom jag på att grannen ibland åker hem för att äta lunch (och det var nästan lunchtid) och det fanns inte en chans att han skulle kunna komma förbi med sin jobb-bil, så jag sprang över till grannen för att förvarna om den högst olämpligt parkerade bilen.

När jag senare skulle åka till jobbet tänkte jag ta ett kort på bilen, men den hade redan försvunnit.. Typiskt!

Imorgon kommer jag komma till jobbet mycket senare än normalt. Jag har nämligen Rep-möte fram till 19.15-19.30 där nånstans. Det ska bli intressant. Vi ska bland annat behandla motioner inför kongressen nästa år.

Nej, nu får jag lägga ner. Klockan är halv tre och jag måste sova också.

Åh, jag är så glad! Jag har äntligen kommit upp i mina 150 timmar så nu är all övertid resten av året på frivillig basis. :) Yay!

Sen är det förjävligt att man ska behöva jobba 150 timmar övertid för att få möjlighet att välja, men så är verkligheten just nu. Vi får se om Metall kan göra något åt det nästa avtalsrörelse.

Jag har drabbats av mycket huvudvärk på sistone. I förrgår fick jag ont i huvudet när vi tittade på avslutningen av Stranger things (mycket bra och spännande serie, även om avslutningen gav fler frågor än svar). Grejen var att det var mycket blinkande ljus i sista avsnittet, och jag tror att det var därför jag fick ont i huvudet. Men sen fortsatte huvudvärken dagen efter när jag hade kalas för mina kompisar, typiskt nog. Efter att de åkt hem lade jag mig för att vila en stund och det hjälpte, faktiskt.

Men idag så har jag återigen huvudvärk och nu ska jag snart jobba, så alternativet att gå och lägga sig existerar inte idag. Vi får hoppas att huvudet ger med sig snart för det här är inget kul.

När jag hämtade Vanja på skolan idag så kom en av Lukas klasskamrater fram och frågade om han var tillsammans med person Y, för det påstod tydligen person Y att de var, enligt den här klasskamraten. Lukas nekade till detta och så var det inget mer med det. Men vid middagen tog jag upp ämnet och frågade om det fanns någon som han var kär i. Det fanns det inte, sade han (förnärmat). Så frågade jag Vanja om hon var kär i någon. Återigen ett nekande svar. Så kom frågan till Lily om hon var kär i någon. "Nej", svarade hon. "Men jag älskar Charlie. Och Amy."

Ja, så enkelt och självklart kan det vara ibland. :)

Idag var det nära att jag inte kom hem. Det händer lite nu och då, men som tur är så har det alltid stannat vid "det var nära". Så som idag. Men jag blir förbannad ändå, för en dag kommer jag inte ha turen med mig. En dag kommer det hända att jag inte kommer hem, kanske för alltid.

Så, vad hände då? Jo, jag låg bakom en bil som inte hade särskilt bråttom. Människan körde i strax under 70 på en 80-väg. Det var inget stort problem, men jag kände ändå att jag ville köra om när tillfälle kom. Jag har tillräckligt lång körtid hem som det är. Detta var på Hisingsleden, för övrigt. Så vid nästa trafikljus, där det blev tvåfiligt, så gick jag ut i vänsterfilen och körde om. Bakom mig låg en bil som också körde om samtidigt. Jag förstod att den människan ville köra om mig också baserat på hur nära min bil han låg under omkörningen, så jag planerade att gå tillbaka till högerfilen så tidigt som möjligt så bilen bakom kunde köra om.

"Så tidigt som möjligt" för mig innebär "så snart jag ser den omkörda bilen i backspegeln". Jag avskyr dessa människor som kastar sig in precis framför min bil vid omkörningar så man får tvärnita för att inte köra på människan. Så jag kollar backspegeln, ser den andra bilen och blinkar för att visa bilen bakom mig att "nu går jag in till höger, varsågod att köra om". Men i samma stund som jag gör detta (jag hann börja svänga in i högerfilen också) så ser jag bakomvarande bil slänga sig in i högerfilen mellan mig och bilen vi körde om, och tränga sig förbi mig på insidan. Det var bara för mig att kasta mig tillbaka till vänsterfilen och tvärnita så han skulle kunna komma förbi så jag slapp få in en stor bil i passagerarsätet. Bilen vi körde om fick också bromsa på grund av den vanvettiga manövern. Hade jag hunnit se regskylten så hade jag fan ringt polisen och anmält dåren, men det hann jag såklart inte. Men jag slängde mig på tutan åtminstone för att visa vad jag tyckte om sådana galenskaper. Inte för att han lär ha brytt sig, men det hjälpte mig i alla fall.

Idioter.