Thorn without a rose

Senaste inläggen

Av rikku - 20 oktober 2012 19:38

Jag vet inte om man ska kalla den här dagen bra eller inte. Humöret har inte direkt varit på topp från första början. Till en början med så har jag inte fått sova i natt igen. Lukas har varit uppe minst tre gånger och även om han har kunnat somna om mellan gångerna så har det varit desto svårare för mig. Dels är det svullnaderna i händerna och framför allt fötterna som ställer till det för mig. Det bränner och kliar i dem och det är helt omöjligt att svalka av dem. Sen har jag ju halsbrännan som tydligen tycker att det är dags att börja göra sig rejält påmind, men där har jag i alla fall hittat en tillfällig lindring i form av yoghurt.


En av gångerna som Lukas var uppe slutade med att han storgrät innan jag fick honom att somna om igen. Varför han grät? Jo, för att dumma mamma inte ville låta honom se på tv. Klockan tre på natten.. *suck*


Sen var de naturligtvis uppe tidigt också, de små liven. Lukas kom in någon gång kring sex-tiden och ville först gosa och sen se på tv. Jag tvärvägrade sätta på tvn. Herregud, sov unge! Klockan sju ringde Tommys väckarklocka och han fick masa sig upp. Han skulle hämta en kompis kvart i åtta (fast jag hade bestämt för mig att han hade sagt kvart ÖVER åtta dagen innan) och de skulle iväg till ytterligare en annan kompis och lana. Antagligen sover de över också, fast Tommy verkade lite osäker på om han skulle det eller om han kommer hem i natt. Lika bra att sova över, tycker jag, men vi får väl se vilket han gör.


Nå, jag fick ju masa upp mig också, trött som jag var. Vi hade tvättid klockan elva, och det var ju lika bra att börja göra i ordning inför det. Vanja frågade om inte Wille kunde komma över och leka, så jag försökte ringa svägerskan, men det var inget svar hemma. Jag skickade istället ett meddelande på Facebook och tänkte att hon ser det när hon ser det, det var ju ingen brådska eftersom vi ändå skulle tvätta. Men skulle vi ha besök så insisterade jag på att ungarna skulle städa upp sitt rum (som återigen såg ut som ett bombnedslag). Skulle det städas, så kunde vi ju lika gärna göra det ordentligt också, så jag rev ut alla sängkläder och slängde med dem i tvättkorgen. Så från att ha en knappt full tvättkorg så gick vi till att ha en överfull tvättkorg plus en hel IKEA-kasse med tvätt. Pust! Efter mycket tjat, uppmuntran och en hel del hjälp så lyckades barnen få sitt rum städat. Jag bäddade deras sängar med nya, fina sängkläder och barnen blev helt förtjusta. Hm. Man kunde nästan tro att de aldrig hade sett andra sängkläder innan.. Men å andra sidan är det trevligt att de uppskattar när man ändrar om.


När vi nästan var klara med städningen så upptäckte jag att deras hög med teckningar var.. ja, det var inte så mycket en hög som det var ett berg, kan man säga. Men gosh! Så kunde vi ju inte ha det. Suck.. så det var ju bara att sätta sig och gå igenom teckningarna också. Alla teckningar som faktiskt föreställde något sparades och det som bara var kludd åkte ner i pappersinsamlingen. Vi kan inte spara på allt, för sjutton! (Jag hade nog velat slänga lite mer, men barnen ville promt spara..)


Mellan varven var jag ju tvungen att springa upp och ner till tvättstugan också eftersom det var så pass mycket tvätt så fick det inte plats i de tre maskinerna. I vanliga fall räcker en vända tvättande. En hög för vitt/ljust, en hög för svart/mörkt och en hög för rött/rosa/lila. Men nu var det enorma högar, så då fick man dela upp det lite mer. Torktumlaren gick varm också och som tur var så fungerade den idag, annars hade det nog inte ens räckt till med två torkrum. *pust*


Precis när barnen och jag var klara med städningen av deras rum så fick jag meddelande från svägerskan att de inte skulle hinna hälsa på idag. Så synd! Det hade varit trevligt annars.


När jag dammsög rummet så ropade barnen från vardagsrummet att gardinerna hade ramlat ner igen. Inte det också! Gaaah! Nåja, jag gjorde färdigt rummet och gick sen och tittade på gardinerna. Det var ena fästet som hade lossnat. Igen. (Jag hatar de här väggarna! Inget håller sig fan uppe här.) Tidigare har jag bara bankat in pluggen med skruv och allt igen, men den här gången såg jag att pluggen hade gått sönder. Ingen mening med att försöka använda den igen, alltså. Det var bara att försöka rota fram en annan plugg. Jag hittade en låda med plugg, men de såg inte alls ut som den gamla. De var 1) vita, 2) längre och 3) tjockare. Jag fick ringa upp Tommy och fråga om vi inte hade mer plugg någonstans och det hade vi ju. Längst upp i en garderob, såklart. Det blev till att hämta stol att klättra på. De pluggarna såg mer ut som den gamla. De var röda, men aningen längre. Jag försökte trycka in pluggen ändå, men det gick såklart inte. Det blev till att kapa av en bit på den, så gick det bättre. Jag har ingen aning om huruvida man får göra så eller inte, men jag orkade inte bråka med den mer, så jag gjorde så och skruvade sedan i gardinfästet igen. Gardinen kom upp och den har inte ramlat ner igen än, så jag får känna mig nöjd med min insats ändå, även om den säkert inte var enligt regelboken.


Men vid det laget var jag trött och grinig. Jag är ju för sjutton höggravid och då är det inte kul att hålla på och flänga upp och ner från stolar och balansera gardinstänger och skruva in skruvar långt över huvudhöjd! Dessutom var jag trött sedan tidigare av allt flängande upp och ner till tvättstugan. Usch.


Men trots det så kände jag mig ändå relativt nöjd med mig själv som hade fått så pass mycket gjort ändå. Det såg mycket finare ut hemma och det är alltid en skön känsla. Resten av eftermiddagen flöt på utan större incidenter, men jag kände mig rastlös och uttråkad. Jag ville hitta på något, men visste inte vad. Naturligtvis fick jag för mig att jag ville spela Skyrim, bara för att jag inte kunde. Tommy hade ju med sig den datorn.. Ut var ingen mening med att gå heller för det har regnat precis hela dagen och det är 1) inte kul att gå ut när det regnar och 2) mina skor har gått sönder, så jag blir dyngesur om fötterna. Inte är det någon poäng med att köpa nya skor heller. Inte än, vill säga. Mina fötter är ju bra mycket större just nu än i vanliga fall och köper jag nya skor nu så kommer de ju vara för stora efter förlossningen. Bah!


Till slut närmade sig klockan sju och det var dags att göra i ordning barnen för säng. Jag fick dem att städa upp det de hade dragit ut under dagen utan alltför mycket tjat, även borsta tänderna och få på pyjamas gick utan större diskussioner. Men sen! Sen skulle ju barnen i säng med snuttefiltar och gosedjur. Visst, Lukas var inga problem, men Vanja saknade sin snuttefilt! Nå, det borde inte vara några problem att hitta den, tänkte jag. Jag hade ju sett hur de sprang rung med snuttefiltarna under eftermiddagen, så den borde ligga i vardagsrummet, resonerade jag. Jo, tjena.. Jag letade. Och letade. Och letade! Barnen letade. Vi letade igen. Jag vet inte hur länge vi höll på och letade, men den fanns ingenstans. Jag till och med rev i rentvätten ifall de hade lyckats gömma den där, men inte. Till slut fick jag skicka barnen i säng utan snutten. Vid det laget var jag ganska arg och frustrerad. Hur kan en snutte bara försvinna?!


Efter att jag hade lagt barnen så tog det bara fem minuter innan jag hittade den.. Den låg ute på balkongen, bakom dörren. Gah! Ungar! Varför slänger man ut snuttefilten på balkongen, kan någon svara mig det?


Nu känner jag mest för att slänga mig i säng, tidigt som det är. *pust*

Av rikku - 18 oktober 2012 12:53

Ja, den här veckan har det varit ganska tyst från mig på bloggen. Det beror inte på att jag inte har haft något att skriva om, snarare tvärtom. Men det tar vi en annan gång.


Igår var jag på MVC för kontroll igen. Det börjar äntligen bli tätare mellan besöken, men det är väl så dags nu. Det är ju bara tre veckor kvar tills bebisen ska komma. Den kan komma redan nästa vecka om det skulle vara så. (Tommy blev lite skärrad när jag påpekade det. "Om en vecka" låter så mycket närmre än "10:e november". Vilket det ju också är, men 10:e november låter lååångt bort. Det är ju inte ens den här månaden, liksom.) Hur som helst så var jag ju på kontroll då. "Min" barnmorska var dock inte där, hon var hemma och var sjuk. Det blir andra gången som jag får träffa någon annan än min ordinarie barnmorska. Med tanke på hur få gånger jag har varit där så är det ganska hög andel. Men jag bryr mig inte så mycket om det. Känns som att de inte bryr sig så mycket om mig ändå och det är väl tur att det är tredje barnet och inte första.


Jag fick ta ett stick i fingret och kolla blodsocker och blodvärde samt kolla blodtrycket. Allt såg bra ut, förutom att järnet var på en nivå som var "lite åt det låga hållet", så det gjorde inget om jag tog lite extra järn. Inga problem, det kan jag lätt göra. Men som vanligt så var det förstås inget att oroa sig för. (Jag vet inte hur många gånger man har fått höra det där! Det är nästan så att man kan tro att det värsta som kan hända i en graviditet är att mamman oroar sig.) När proverna var tagna så var det mätning av magen som gällde. Förra (ordinarie) gången hade ju kurvan planat ut lite, det var därför jag fick gå på en extramätning förra veckan, men nu hade den stuckit uppåt lite grann, så det såg bara bra ut. Den vikarierande barnmorskan kollade även position på bebisen och konstaterade att bebben låg med huvudet neråt, fötterna åt vänster och rumpan åt höger och huvudet hade dessutom fixerat sig. Så nu är det väl egentligen bara att vänta på att bebben ska komma ut. Den ligger i startposition och väntar bara på "gå!".


Vi är väl i princip redo här hemma också. Jag ska bara packa klart det sista i BB-väskan och så måste vi köpa ett paket blöjor, sen är det klart. :)

Av rikku - 12 oktober 2012 22:42

Det finns mycket som snurrar i huvudet just nu. Bebis närmar sig, det är mindre än en månad kvar, och naturligtvis är det mycket tankar kring det. Av någon anledning är jag alltid nervös inför förlossningen. Inte själva förlossningen, dock, utan precis innan. Jag är alltid rädd att missa att det har börjat, att det är dags att åka in till sjukhuset. Märkligt, eftersom jag har märkt värkarna väldigt tydligt tidigare gånger, men ändå oroar jag mig inför varje födsel. Nåja, något ska man väl oroa sig för, det är väl ofrånkomligt.

Men det är inte bara bebis som snurrar i huvudet. Det är mycket annat också och jag sitter och gör upp budgetar och kalkyler och försöker beräkna allt möjligt. Ja, det är väl inget nytt, i och för sig. Jag är ju känd för att göra upp nya budgetar varje vecka, men nu är vi för första gången skuldfria och det skapar ju nya möjligheter.

Frågan är då, förstås, ska jag ta ut få fp-dagar och få dem att räcka så länge som möjligt, eller ska jag ta ut fler, så vi kan spara större summor? Båda har ju sina fördelar.

Det finns tre saker jag vill spara ihop till.
1) En buffert för tre månaders utgifter.
2) Kontanter till ytterligare en bil.
3) Insats till hus.

Alla dessa är ju väldigt stora summor. Hade det inte varit för att vi ska ha bebis nu så hade det dock gått relativt snabbt med åtminstone de två första, men nu ska ju jag inte jobba, så då sjunker inkomsterna, och möjligheten till stort sparande, drastiskt. Som det är nu så lär det ta bra mycket längre tid.

Men är det värt att ta ut fler föräldrapenningsdagar, och därmed vara hemma med bebisen väsentligt kortare tid, bara för att minska tiden det tar att spara ihop till dessa tre mål?

Jag vrider och vänder på det, men kan ändå inte bestämma vilket som är bäst. Det kan tyckas vara ett lätt val, men det är det inte. Sen har vi andra saker som inverkar på funderingarna som jag inte tänker ta upp här. Inte nu i alla fall.

Men valen man står inför här i livet är sällan så lätta som man kan tycka att de borde vara. Dessutom har man barnen och deras bästa att se efter. Det låter uppenbart, men det krånglar faktiskt till det ytterligare.

Nåja. Bebisen är inte född än, så det finns tid att fundera fortfarande.

Av rikku - 9 oktober 2012 09:36

Okej, nummer 1: Det har varit inbrott på förskolan. IGEN! Det ligger glassplitter överallt och gud vet hur mycket de har stulit den här gången. Det är nog för att göra mig arg. Att ge sig på oskyldiga barn är fan så lågt man kan sjunka. Det är ta mig fan dags att sätta upp övervakningskameror! En av fröknarna talade om för mig att det hade varit inbrott igår också, fast på förskolan på Topas. Helt jävla sinnessjukt. Vi har tydligen tjuvar här i Göteborg som specialiserar sig på att göra inbrott på förskolor. Vore jag inte en så fredlig person så skulle jag förordna nackskott på de skyldiga. >[


Nummer 2: Artikeln här och debattinlägget här. Hade jag inte varit så arg till en början med, så hade jag säkert inte blivit lika irriterad över detta, men nu är jag det. I vanliga fall försvarar jag Greenpeace och tycker att de gör ett viktigt jobb (nåja.. att kalla det "jobb" är väl kanske en överdrift, men jag hittar inget annat ord just nu), men det här känns bara tillgjort. Det känns som att några från Greenpeace såg Beck-filmen för några veckor sen och tyckte att "jaaaa, det var en bra idé! Det kan vi också göra!" och sagt och gjort så gjorde de det. Dock utan sprängmedel, såvitt jag vet. Vad vill de uppnå?! VILL de att vi ska ha vakter med automatgevär på våra kärnkraftverk? VILL de att berusade ungdomar ska bli ihjälskjutna av misstag för att de tyckte att det staketet var ett bra staket att klättra över? Vad fan vill de uppnå?! Jävla barnrumpor..

Av rikku - 5 oktober 2012 20:50

Det märks att man är långt inne i graviditeten nu. Denna enorma trötthet som kommer över en är snudd på förödande. Klockan är strax efter åtta och jag är så trött, så trött. Jag orkar inte ens sitta vid datorn, så därför skriver jag det här inlägget via mobilen.


Jag är snart inne i vecka 36, så det är ju bara en månad kvar innan bebisen ska titta ut. Det ska bli skönt, inte bara att äntligen få se sin bebis, men även att slippa den här tyngden. Magen pressar på, hur jag än försöker ligga.


Man kunde tro att jag skulle ha svårt att fylla ut dagarna nu när jag går hemma hela dagarna, men det är snarare tvärtom. Dels har jag barnen hemma väldigt mycket och då har man sällan mycket tid över. Sen har jag ju börjat baka eget bröd för att vi ska slippa köpa och därmed kunna spara pengar och det tar ju också tid.


Men sen är det ju så mycket annat, smågrejer, som kommer emellan också. Den här veckan har jag både varit på MVC, hos tandläkaren, frisören och en extravända till förskolan för att barnen skulle ta förskolefoton.


Tandläkaren var jag hos igår. Det var dags att rotfylla tanden som gav mig så mycket smärta i augusti. Det är inga besök man ser fram emot, direkt. Dels är det obehagligt, själva besöket, dels kostar det pengar, massa pengar. Men igår gick det rätt snabbt, ändå. Jag hade räknat med en timmes behandling, men det var klart på under en halvtimme. Det är bra när man blir överraskad åt det hållet.


Nu återstår bara ett besök till så ska den tanden vara avklarad sen. Pust!


På förskolan hade de höststädning igår. Barnen plockade grenar, krattade löv och planterade lökar. Lukas ville plantera äppleträd, men det var tulpaner de skulle plantera. :)


Idag hade de alltså fotografering. Eftersom det är fredag så skulle barnen egentligen inte vara där, så vi fick komma in extra för det. Det ska bli kul att se hur fotona blev. Förra året blev de mindre bra, så jag hoppas på bra kort i år.


Efter fotograferingen så gick jag och barnen till Frölunda Torg. Jag ville se om det fanns någon drop-in-tid till mig på hårsalongen, för jag ville desperat klippa mig. Håret såg förjävligt ut. Som tur var så fanns det tid och vi behövde inte vänta så länge på att det skulle bli min tur.


Jag hade bestämt att jag skulle ha lugg. Det har varit svårt att bestämma sig, men nu hade jag äntligen kommit fram till ett beslut. Så jag sade till att jag ville ha lugg och hon började klippa.


Alltså, det här måste jag komma ihåg till nästa gång; hur enkelt man än tycker att det är att förklara hur man vill ha det, så ska man alltid leta fram en bild att visa upp också. Det finns uppenbarligen många sätt att klippa lugg på och jag fick förklara mig inte riktigt nöjd än flera gånger. Det första hon klippte var lugg över ögonen och behållen längd överallt annars. Eh! Såg ju ut som gardiner runt mitt ansikte! Men efter några omgångars förklarande så kom vi fram till ett slutresultat.


Jag är fortfarande inte säker på att jag är nöjd, men Tommy tycker det blev snyggt i alla fall.


Här är en ful "jag-tar-kort-själv-med-mobilen"-bild.


 

Av rikku - 3 oktober 2012 09:42

Då har man nått fram till ytterligare en milstolpe i livet som förälder. Vanja har lärt sig att knyta skorna själv! Stora tjejen! Men jag inbillar mig inte på något sätt att jag från och med nu slipper knyta hennes skor. Mycket av sakerna de kan göra själva vill de "ha hjälp med" vid ett eller annat tillfälle. Igår ville exempelvis Lukas ha hjälp med att äta (!), så det går väldigt mycket upp och ner med vad de vill och kan.


Från det ena till det andra, i Aftonbladet kan man idag läsa att Annika Creutzer är kritisk till att Allmänna Reklamationsnämnden anser att man får skylla sig själv om man blir utsatt för bankbedrägeri på nätet. Det handlar främst om folk som har fått ett mail om att de måste lämna ut kontonummer och kod eller följt en felaktig länk och får upp ett "felmeddelande" där de senare måste fylla i konto och kod för att få logga in.


I vanliga fall tycker jag som Annika Creutzer, även om hon sällan går in på särskilt invecklade ämnen rörande ekonomi. Men i det här fallet tycker jag faktiskt att ARN har rätt. Att ge ut sitt kontonummer och inloggningskod, det är korkat. Skulle folk ge ut sin hemnyckel till främlingar och sen klaga på att de blivit bestulna.. ja, alla hade ju skrattat åt dem. Det här är ungefär samma sak. Man ger ut nyckeln till sitt bankkonto och blir sen förvånad över att pengarna försvunnit.


Alla vet att bankerna inte kommunicerar med sina kunder via oannonserade mail. Bankerna har gått ut med informationen gång på gång på gång. Det skrivs om bedrägerierna i tidningarna gång på gång och likväl är det en hög med folk som går på dem och som sedan måste gråta ut i pressen.


Det är ju inte konstigt att bedragarna fortsätter på sin inslagna väg. Det finns ju ingen anledning för dem att sluta, menar jag.


Sen kan man väl hävda att det alltid finns folk som är godtrogna, men även om man är godtrogen så får man skilja på godtrogenhet och dumhet. Att ge pengar till en tiggare för att man tror att personen verkligen behöver dem och inte är utsänd av någon stor liga, det är godtrogenhet. Att tro att banken helt plötsligt behöver få reda på ens kod och kontonummer innan du får logga in, det är dumhet. Inget annat.

Av rikku - 2 oktober 2012 11:03

Ytterligare ett besök på MVC avklarat. Jag är nu i vecka 35 och har bara lite över en månad kvar och hittills har graviditeten passerat smärtfritt. Dock har jag börjat få lite småkrämpor. Fortfarande inget att gnälla över, men svullna fötter, ilningar i ryggen och allt kraftigare halsbränna har gjort entré.


Hur som helst. Under dagens besök så passade jag på att fråga hur man gör med sjukhus här. Liksom, vilket åker man till? Jag fick till svar att man ska ringa ett nummer när det är dags och så talar de om för en var det finns plats. Finns det plats på både Östra och Mölndal så är det bara att välja vilket man känner för, men det kan, i värsta fall, bli så att man kan bli skickad till exempelvis Varberg om det är fullt överallt. Det får vi ju inte hoppas på.


Barnmorskan kollade blodtrycket, som vanligt, och det låg på 120/80 och det var tydligen mer än förra gången. Jag har noll koll på sådant där. De bara rabblar siffror som jag inte förstår vad de står för eller vad de betyder. Men tydligen låg jag förra gången på 70 eller 75, nåt av det var det, så 80 var ju då mer. Happ. Bra eller dåligt? Ingen vet.


Jag bad henne också kolla bebisens position, eftersom alla sparkar och rörelser jag känner är på sidorna, så jag har varit lite orolig för att bebisen skulle ha lagt sig på sidan eller nåt sådant, men så var inte fallet. Hon kände huvudet neråt och det var ruckbart. Precis som det skulle vara, alltså. Jaha, där ser man.


Men sen skulle hon mäta magen, det så kallade SF-måttet. Hon mätte och hon mätte. Hon kollade datorn och mätte igen. Och igen. Och igen. Till slut frågade jag henne om det inte stämde och tydligen hade kurvan planat ut då. Men det var absolut inget att oroa sig för. Som alltid. Enligt barnmorskorna finns det aldrig något att oroa sig för. Men hon bokade en tid redan nästa vecka för en extra mätning, så uppenbarligen oroar hon sig. :)


Troligtvis är det väl bara att bebisen har sjunkit ner och lagt sig till rätta, men det är väl bra att de kollar.

Av rikku - 1 oktober 2012 13:30

En stor skillnad mellan Facebook och Google+ tycker jag är själva innehållet på inläggen. Facebook handlar nästan uteslutande om vad man har för sig, vilka planer man har, hur man mår, vad man ska äta till mat och vilka bilder man tycker är roliga. Väldigt generaliserande, förstås, och jag vill påpeka att det är inget fel i det. Jag gör själv likadant.


På Google+ däremot så hittar man ofta intressanta inlägg som är värda att diskutera, inlägg som innehåller fakta och ifrågasättande. Det är inte så mycket "vad ska vi äta idag", utan mer "jag tycker att detta är förjävligt *länk till artikel eller dylikt* och vi borde försöka ändra på det" och liknande saker.


Idag lärde jag mig något nytt via ett sådant inlägg. I Irland så är det, trots att vi befinner oss på 2000-talet, brottsligt att häda. Att häda! Vem hade kunnat tro det? Inte jag i alla fall. Jag blev mycket förvånad då jag uppfattar Irland som ett modernt land. Ännu mer förbluffad blev jag då jag kollade upp lagen och insåg att den tillkom först 2009! Hallå? Bakåtsträvande, eller vad då?


Ibland blir man verkligen beklämd över sakernas tillstånd i världen.

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2017
>>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skapa flashcards