Det har varit lite tyst här på bloggen de senaste dagarna. Det beror på att hela familjen insjunknade i magsjuka på fredagen. Lukas tidigare slem-spyor förvandlades till kaskadvattenspyor. Vanja började kräkas på natten till fredagen. Tommy på fredag morgon. Jag klarade mig till fredag eftermiddag/kväll, tack och lov. Jag hann gå på intervjun och jag tror att jag gjorde väl ifrån mig också. Nu är det bara att vänta och se.

Vi har verkligen varit dåliga här hemma. Idag var första gången på flera dagar som vi lagade mat. Ingen har kunnat äta något, eller ens velat äta något. På något magiskt vis har barnen klarat sig från att tappa i vikt, men både Tommy och jag har gått ner flera kilo. Det är ingen skada skedd så sett, men ändå lite läskigt att se hur fort kroppen påverkas av sjukdom.

Hela helgen har barnen tittat på TV, mer eller mindre. Ja, när de inte har sprungit på toaletten, förstås, fast barnen tillfrisknade till stor del under helgen, till skillnad från mig och Tommy som mådde som värst då. Jag kan inte räkna det antal gånger som Pippi Långstrump eller Saltkråkan har gått den här helgen. Men när man inte orkar något annat, då är det ändå bra att TVn kan sysselsätta barnen. Så jag vägrar ha dåligt samvete för det. Herregud, vi har ju för sjutton varit hur sjuka som helst.

Och naturligtvis, naturligtvis, så ringde de från bemanningsföretaget i fredags. Det jag fortfarande är anställd på, alltså. Först ville de att jag skulle jobba söndag natt. Jag förklarade att vi låg i magsjuka allihop och att jag betvivlade att jag skulle vara frisk till dess. Då föreslog de att jag skulle ringa på måndag om jag var frisk, så de visste det. Sure, inga problem.

Så kom måndagen då. Klockan sex på morgonen ringer de! Klockan sex!! Jag har inte ens jourtid då! De ville att jag skulle komma och jobba klockan sju. Man blir ju helt stum av häpnad. Var det någon som noterade att jag talade om i fredags att vi allihop var magsjuka? Var det någon som skrev upp att jag skulle höra av mig när jag var frisk, vilket för övrigt var deras förslag? Tydligen inte, för jag fick förklara igen att vi var magsjuka och inte kan arbeta. Nog för att vi är mycket, mycket bättre än för två dagar sen, men bra, det är vi inte.

Jag tror inte det skulle vara så populärt att komma till kunden och smitta ner alla anställda med maginfluensa. Faktiskt.

Så jag har inte jobbat idag heller. Frågan är om man är kry nog att jobba imorgon eller ej. Det går ju lite upp och ner med hur sjuk man känner sig. Ibland går det flera timmar och så tycker man att "åh, jag mår riktigt bra nu", bara för att fem minuter senare hulka över toaletten. Skumt är det. Nu kan inte jag riktigt minnas när jag hade maginfluensa senast, men jag kan inte påminna mig om att man blev så här sjuk. Jag ska bespara er de osmakliga detaljerna, men tro mig, den här helgen har vi önskat att vi hade flera toaletter. Enough said.

----------------

Vi har pratat om att flytta till Göteborg ett tag nu och nu när jag har chans att få arbete i Göteborg blir det ju än mer aktuellt. Jag har ringt till Göteborgs kommun för att få svar på hur sjutton man löser det med barnomsorgen och det är i sanning komplicerat. För det första så finns det ingen förtur för folk som flyttar in till kommunen för att jobba. Man kan inte flytta över sin köplats från en kommun till en annan, vilket naturligtvis gör det svårt att kunna ta ett jobb på annan ort när man har barn, om man inte har pendlingsavstånd, förstås.

Så vi fick rådet att ställa oss i kö omedelbart. Härvid uppstår också vissa problem. För det första så vet vi ju inte vart vi kommer flytta. För det andra så vet vi inte när vi kommer flytta, och det säger sig självt att det blir svårt då att fylla i ett datum då vi vill ha platserna. Sist, men inte minst, så fick vi också reda på att det var ont om barnomsorgsplatser i Göteborg, och eventuellt kanske vi inte kunde få en plats förrens i augusti.

Hur sjutton löser vi barnomsorgsfrågan tills augusti, om vi nu flyttar?! Eller ska vi vänta med att flytta och hoppas att vi får tag på en lägenhet (och en barnomsorgsplats) lagom till augusti? Eller ska vi flytta, hoppas på det bästa och låta barnens farmor och mormor se efter dem tills vi får en plats? Det känns väldigt omständigt, för att inte säga påfrestande för barnens farmor och mormor.

Nå, vi får försöka i alla fall. Vi såg en lägenhet idag som vi var intresserade av. Tommys mamma ringde till och med och tipsade om den. Det är en fyra, i närheten av där Tommys föräldrar bor. Skulle ju absolut inte skada att ha en något större lägenhet. :) Tommy tycker att vi ska ge barnen egna rum om vi skulle få den, men jag är mer intresserad av att göra ett arbetsrum/datarum av det ena rummet. Då behöver vi inte ha någon dator i sovrummet längre och om Lukas eller Vanja vill komma in och lägga sig i vår säng en stund så gör det ju inget i så fall.

Men vi får se. Vi har sökt lägenheten i alla fall och så återstår det ju att se om vi blir erbjudna den. Synd att de inte har något riktigt kösystem på Boplats, så som de hade i Umeå. Där var det guld, alltså. Man visste exakt hur man låg till, hur många som låg före i kön och hur nära det var att man blev erbjuden en lägenhet. Om man var femte i kön som sökt en lägenhet så hade man chans att få den, om bara de övriga fyra tackade nej. Var man 25:e, ja, då hade man typ ingen chans alls. Men hela tiden såg man hur man klättrade uppåt i kön och bara det var hoppingivande. Man visste att en dag, EN DAG, skulle man vara först i kön och då skulle man få vilken lägenhet man än ville ha. Underbart system.

Men tyvärr är det inte många som har det så. Det är mer godtyckligt på de flesta håll och det är synd, tycker jag. Det ger en känsla av tröstlöshet för man vet aldrig om det var nära att man blev erbjuden lägenheten, eller om man av okänd anledning blev bortsorterad. Man vet inte ens om man har en chans att FÅ en lägenhet med ett sådant system.

Men jag försöker hålla hoppet uppe. Klart vi kommer få en lägenhet om vi vill flytta. Barnomsorg ordnar sig också, på ett eller annat vis. Det hade naturligtvis varit en lättnad att veta hur, men man kan inte få allt här i livet.

Det vi ska göra nu är att fokusera på att bli friska, hela familjen, och sen får vi se i veckan hur det går med jobbet jag var på intervju på. Om jag inte får det, ja, då får jag bara fortsätta söka fler jobb. :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...