Thorn without a rose

Alla inlägg under januari 2008

Av rikku - 17 januari 2008 07:30

Idag ska jag och Vanja in till BVC för åttamånaderskontroll. Det är egentligen lite tidigt, hon blir ju inte åtta månader förrens om tio dagar, men det spelar kanske inte så stor roll. Eller också så gör det det, och då får vi väl snart en ny tid.


Jag springer fram och tillbaka mellan datorn och sängen, där Vanja ligger och ska sova. Problemet är att hon verkar vilja att jag ska sova med henne och hur gärna jag än skulle vilja så bör jag hålla mig vaken. Vi ska vara på BVC om två timmar och jag vill ogärna missa tiden för att jag sover.


Vanja är trött. Hon vill så gärna sova, men verkar ha svårt att komma till ro. Hon föredrar att jag ligger bredvid henne och håller om henne. I vanliga fall så är det inga problem. Jag är oftast så trött på morgonen att jag inte klarar av att vara uppe, så då sover jag mer än gärna. Men idag, när vi har en tid att passa, då vill jag helst inte lägga mig igen. Därför springer jag fram och tillbaka till sängen, söver Vanja, väntar en stund och går sen tillbaka till datorn.


Äsch, det här inlägget blir inte längre än så här. Jag hade egentligen tänkt skriva mycket mer, men Vanja vaknar hela tiden. Det har tagit mig över en halvtimme att bara skriva det här. Jag får fortsätta senare idag.

ANNONS
Av rikku - 15 januari 2008 16:00

Nu ni! Idag har jag varit effektiv!


Det betyder att jag har gjort mycket på liten tid, inte att jag har varit duktig hela dagen. Jag har städat köket, vilket var oerhört välbehövligt. Vi har inte låtit Vanja krypa i köket på grund av att det har varit så smutsigt där.


Men nu så! Nu är det rent och fint och jag har till och med skurat golvet! Det är något som inte händer särskilt ofta här hemma. Nu är klockan lite för mycket dock, det är egentligen dags för mig att börja med maten, men jag tänkte skriva det här inlägget först och skryta om min duktighet. :)


Som om städandet inte var nog, jag har också tagit mig tiden att ringa upp folktandvården i Trosa och boka en tandläkartid. Det är nog, tyvärr, bara den första av många i raden som komma skall, är jag rädd. Jag vet att jag har hål i tänderna. Jag SER dem till och med, och då är det mindre bra. Men jag har inte orkat gå till en tandläkare, och dessutom så är det ju svindyrt. Men nu ska det bli av. Ska bli skönt att få hela tänder igen och eftersom vi är med i tandfonden via facket så får man ju tillbaka hälften av pengarna man lägger ut på tandläkare. Det är riktigt bra.


Måndag är dagen då det är dags för första besöket. Tommy får ta ledigt från jobbet för att köra mig till tandläkaren, samt passa Vanja under tiden. Hoppas bara att jag får en bra tandläkare. Tandläkaren jag hade i Umeå (det var då jag senast var hos tandläkaren... typ 3-4 år sen ju..) var väldigt bra, men han var privattandläkare och de har väl lite högre krav på sig.. Men privattandläkare är ofta mycket dyrare än folktandvården, så därför ger jag folktandvården här en chans.


För övrigt, för de som missat det, så har jag skrivit två inlägg idag i den privata kategorin. De av er som har lösenordet får logga in och läsa. :) Har du inte lösenordet, men vill ha, skicka ett mail så får vi se.

ANNONS
Av rikku - 15 januari 2008 14:15
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av rikku - 15 januari 2008 14:00
Det här inlägget är lösenordsskyddat.
Lösenord:  
Av rikku - 14 januari 2008 06:45

Igår sänkte vi barnsängen till det absolut lägsta man kan ha den på och det var inte en dag för tidigt. När vi hade lagt Vanja igår så ställde hon sig upp! Helt och hållet av egen maskin drog hon sig upp i stående ställning i sängen. Men naturligtvis så tappade hon taget innan jag hann ta henne, så hon ramlade baklänges.


Typiskt. Nu ska man behöva oroa sig för att hon ska slå ihjäl sig i sängen också. Hon behöver inte ett spjälskydd. Hon behöver en madrasserad cell.


Men! Igår gjorde vi stora framsteg gällande sömnen. Istället för att somna vid ett-tiden, som hon har gjort det senaste, så somnade hon faktiskt så "tidigt" som klockan elva! Oj, oj, oj! Och hon sov i sin egen säng också! Tommy och jag fick, för en gångs skull, tillfälle att kramas och gosa innan vi somnade.


Självklart sov hon inte hela natten i sin säng. Redan efter en timme så vaknade hon och ville äta igen, trots att jag hade gett henne en stor flaska mjölk innan hon somnade. Hon drack inte upp allt, men i alla fall mer än hälften. Kanske 150 ml eller så. Men det hjälpte inte. Hon skulle äta i alla fall. Vilket hon naturligtvis fick. Men även om hon vaknade flera gånger i natt så somnade hon om väldigt fort. (Tror jag, i alla fall). Så totalt sett så har hon sovit mer i natt än vad hon har gjort på flera veckor nu. Skönt!


Fler framsteg:


Hon äter och provar mer igen, efter en period av totalvägran. Dock gillar hon fortfarande inte burkmat, men efter lite list så kan man få i henne det också. Vi har upptäckt att hon gillar yoghurt väldigt mycket, så igår vid middagen fick hon växelvis yoghurt och burkmat. Hon åt faktiskt upp nästan allting som vi hade lagt upp åt henne. Hon äter fortfarande inte en hel portion och hon äter inte så att hon blir mätt, utan jag måste fortfarande amma henne efteråt, men:


Hon äter. Underbart.


Dock tror jag inte att vi ska berätta för BVC vad hon äter. De gillar aldrig något jag ger henne. Men det struntar jag i. Huvudsaken är att min bebis äter. Sen kan de babbla hur mycket de vill om att saker är för sött, för salt, för gott eller vad fan det nu är de kan tänkas klaga på. Ibland tror jag att de förbjuder saker bara för att se hur många som går på det.

Av rikku - 12 januari 2008 06:45

Urf! Vad tänker jag med egentligen? Varför är jag uppe vid den här tiden? Dels är det lördag och dels är det inget som kräver att jag ska vara vaken vid den här tiden. Men det är naturligtvis så att jag själv valde att gå upp. Tommy är och jobbar extra och då tyckte jag att jag också kunde gå upp med Vanja för att dels försöka vara lite nyttig och dels försöka få Vanja att vända tillbaka dygnet. Hon vill ju inte längre sova på vettiga tider. I natt var väl rekord på flera veckor. Då somnade hon halv ett. Yey..


Själv sover jag otroligt dåligt och alldeles för lite. Det har tydligen börjat påverka mitt minne. Inte bara på nätterna då jag inte kommer ihåg att jag har hämtat Vanja, exempelvis, utan även saker jag gör på dagarna. Jag pratade med mamma igår och hon frågade om det var jag som hade ringt till min syster dagen innan, vilket det också var. Då frågade hon vad vi hade pratat om och mitt svar blev.. "Jag minns inte". Jag tänkte länge, men kom inte på alls vad vi hade pratat om. Jag har för mig att vi pratade ganska länge, men inget av det vi pratade om minns jag.


Sånt gillar jag inte.


Men hur som helst. Jag hade ju tänkt vara nyttig nu när jag skulle gå upp tidigt. Hur långt tänkte jag där, egentligen? Seriöst, hur många grannar skulle bli glada på mig om jag började dammsuga halv sex på en lördag morgon, egentligen? Antagligen inte särskilt många. Till råka på allt så vet jag inte ens om jag orkar vara nyttig. Det var en fin idé, men.. Tja, Vanja somnade halv ett. Väckarklockan ringde fem. Jag somnade efter Vanja och vaknade före klockan. Hur många timmar sömn blir det? Svar: för få.


Urk! Jag hatar när jag först säger till mig själv att jag ska göra något bra och sen sitter jag och argumenterar med mig själv för att slippa. Oftast brukar det vara den lata sidan av mig som vinner. Men å andra sidan så brukar det också vara den sidan av mig som har rätt.. Ganska jobbigt att inse.


Just nu känner jag mig starkt frestad att ställa väckarklockan på typ nio och gå och lägga mig igen. Vanja orkade inte vara uppe, så hon sover redan. Typiskt. Mina planer går aldrig som jag vill. *suck*

Av rikku - 9 januari 2008 14:00

Nu börjar det bli lite störande, faktiskt. Vanja vill absolut inte sova i sin egen säng längre. Helst vill hon inte sova alls. I alla fall inte på natten. Men ska hon sova, då vill hon vara i vår säng. Annars blir det gallskrik. Jag ska vara ärlig. Vissa nätter har jag inte orkat tjafsa, så då har hon fått sova med oss i sängen, även om det innebär att jag får orolig sömn. Orolig sömn är i alla fall någon slags sömn och vissa dagar blir jag helt knäpp för att jag inte får sova. Vilket Tommy får sota för, stackarn.


I natt var det extra jobbigt, för då hade jag bestämt mig för att hon absolut skulle sova i sin säng och varje gång jag försökte lägga ner henne i sängen så började hon gallskrika. Då var det bara att ta upp henne, gå runt med henne, vyssja, vagga, sjunga och allt sånt där. Sen försökte man på nytt att lägga ner henne när hon blev alldeles avslappnad och snusade lite sött. Men så fort hennes huvud nuddade kudden så slog hon upp ögonen och var såklart klarvaken, och arg. Bara att börja om igen..


Till slut fick jag gå ut i vardagsrummet med henne så att Tommy skulle få somna i alla fall. Kvart i ett så hade hon slocknat, igen (som så många gånger förut) men jag fortsatte att gå runt med henne i en kvart till. Sen tassade jag in i sovrummet igen och lade försiktigt ner henne i barnsängen. Hon gnydde till lite grann, men vaknade inte. Puh!


Äntligen fick jag gå till sängs..


När väckarklockan ringde halv sex låg Vanja i vår säng.


Nej, hon hade självklart inte tagit sig dit själv, men jag minns inte när, eller ens att, jag hämtade henne. Det är nackdelen med att inte få sova ordentligt och sen springa upp mitt i natten. Minnet är inte vaket nog att kunna registrera händelser.


Idag hade jag bestämt att hålla Vanja vaken hela dagen så att hon kunde sova på natten, men det gick ju åt pipsvängen. Hon sover redan och har gjort så i tjugo minuter. Nå. Hon får väl sova en timme då, sen får jag väcka henne. Men sen får hon i alla fall inte sova mer! Hon måste lära sig att sova på nätterna istället. Hon som sov så bra innan tänderna kom.. *suck*

Av rikku - 7 januari 2008 15:00

Stackars liten! Vanja har fått feber! Hon har varit vaken större delen av natten, trots att det såg så bra ut igår kväll. Imorses tyckte Tommy att honvar väldigt varm, så då tog vi fram termometern. Sure enough, hon hade feber. 38.4 visade termometern på.


Stackars liten.. inte undra på att hon har varit så kinkig och gnällig hela natten. Jag var faktiskt ganska irriterad imorses eftersom jag inte hade fått sova något, men det gick snabbt över när vi fick veta att hon var sjuk. Då gick det upp ett litet ljus, så att säga.


Nu på morgonen har hon sovit lite grann och även lite efter att Tommy var hemma på lunch. Hon är fortfarande varm, men hon är ändå ganska pigg. Lite gnälligare än vanligt är hon nog, men hey, hon är bebis. De ska gnälla ibland.


I övrigt? Tja, vi mår nog hyfsat bra ändå allihop. Snuviga är vi alla tre, men jag hade inte väntat mig något annat. Jag är alltid snuvig på vintern. Det är bara mer eller mindre det växlar mellan, liksom.


Däremot är jag lite irriterad på min kropp! What the fuck, liksom. Här ammar jag, fritt och glatt vid alla möjliga tider, och så får jag tillbaka min mens i alla fall! Varken Jeanette, Kim eller Yenny har fått det, visar det sig när jag har hört mig för och åtminstone Jeanette och Kim har slutat amma, helt och hållet, sen ett bra tag tillbaka. Som om det inte vore nog så är den dessutom mer oregelbunden än en flexchef. Tre gånger har jag haft mens nu på snart två månader. Tre gånger! Det är typ lika många gånger som jag hade mens sammanlagt under de senaste sex åren..


Nej, arg blir jag. Eller åtminstone irriterad.


Dessutom går jag tydligen ner i vikt. Inte för att det hänger samman med något däruppe, utöver att det har med min kropp att göra.. Men äsch, det är min sida, jag är så osammanhängande som jag vill. Jag väger nu helt plötsligt under 60 kilo igen. Oj då, liksom. När jag var på inskrivning på BVC så vägde jag 61 kilo. Det var det mesta jag någonsin hade sett vågen visa innan. Nu efter att ha varit gravid så kan jag ju säga att jag har sett vågen visa åtminstone 76 kilo.


Men nu är jag alltså tillbaka till ursprungsvikt, om man kan uttrycka sig så. Mindre än före graviditeten. Men på nåt sätt så spelar det inte så värst stor roll för mig. Jag har hört folk klaga över sina "extrakilon" som är så besvärliga att bli av med och jag kan inte relatera till det. Jag har aldrig haft några problem med att gå ner i vikt. Jag försöker inte ens, det bara sker. Jag har heller aldrig haft några problem med min vikt. Jag har alltid accepterat den för vad den är. Jag bryr mig inte om vad vågen visar, sålänge jag själv är nöjd så är det bra.


Synd att inte fler kan göra så.

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3 4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17 18 19
20
21
22 23 24 25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2008 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Thorn without a rose med Blogkeen
Följ Thorn without a rose med Bloglovin'

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se