Blä, för den här natten. Jag tror att jag kanske har sovit tre timmar. Eller så är det bara två. Lite är det i alla fall.

Först var det svårt att somna på kvällen eftersom vi hade ett underbart åskoväder här. Jättemysigt och så, men jag har svårt att somna när det är ljust i sovrummet, vilket blixtrarna ordnade. Nåväl, efter ett tag så somnade man ju i alla fall, men det var inte länge jag fick sova. Halv två vaknade Vanja och skrek. Det var bara att gå upp och fixa i ordning välling och byta blöja. Det var inte så jobbigt, för jag är ganska van vid att gå upp en gång på natten och göra välling och sånt. Desto jobbigare var det att hon inte somnade om. Tio över två fick jag göra en ny flaska välling och till min förvåning så drack hon upp den också! Så mycket äter hon aldrig på nätterna annars! Aldrig! Men tydligen så var hon jättehungrig i natt, trots att hon hade ätit jätteduktigt vid middagen och allting, något som hon inte alltid gör annars.

Efter den andra flaskan välling så somnade hon äntligen om. Då var klockan närmare tre. Men somnade jag? Nej. När väckarklockan ringde halv sju så hade jag fortfarande inte somnat.

Men märkligt nog så somnade jag ganska snart efter att Tommy hade gått upp. Men det höll inte i sig länge. När det var dags för Tommy att åka, vad händer då? Jo, Vanja vaknar. Som en zombie släpade jag mig upp och fixade välling, igen, och bytte blöja. Efter att ha druckit två flaskor välling på natten så var blöjan ganska full. Hua. Undra på att hon var missnöjd. Så snart Vanja hade druckit upp så lade jag henne igen. Jag tänkte INTE gå upp. Jag är osäker på hur mycket klockan var, men den borde ha varit kring halv åtta eller nåt sånt. Jag fick dock inte ligga länge. När klockan var nio var det omöjligt att fortsätta hoppas på att Vanja skulle somna. Jag vet inte ens om hon sov något alls, men hon var i alla fall tyst till en början med. Hon kan ha lekt i sängen eller något. I det tillstånd jag var i morses så brydde jag mig faktiskt inte. Huvudsaken var att jag fick sova lite till.

Men naturligtvis så fick jag inte sova. Jag kanske hade kunnat somna. Kanske. Men så ringde telefonen. Felringning. Killen som ringde bad massvis om ursäkt, kanske min morrande zombieröst sa honom något om att ringa till mig så tidigt på morgonen. Typ åtta.

Blä.

I helgen måste jag få sova ut. Måste! Annars kommer den grinigaste Nea som världen någonsin har skådat komma fram. Och det vill vi inte.