Jag undrar om jag har blivit sjuk. Igår natt blev jag väldigt dålig i magen. Jag hade mått bra hela dagen och hela kvällen. Det fanns inget som kunde antyda att jag skulle vara på väg att bli dålig, ingenting alls. Sen gick vi och lade oss och låg och pratade en stund. När det sen blev dags att säga god natt och sova, då kände jag hur magen började göra uppror.

Klockan var då ungefär tolv.

När jag äntligen kunde lägga mig för att sova, då hade klockan passerat tre.

Vad som hände därimellan överlåter jag åt er fantasi.

I övrigt så var natten väldigt orolig och jag sov nästan ingenting. Tommy var snäll och gick upp vid sju med Vanja så jag fick ligga kvar en stund till. Halv tio kom han in för att väcka mig, men jag hade inte somnat, bara legat och dåsat. Så hela dagen har jag känt mig ganska väck i huvudet och magen är fortfarande inte bra.

Nåväl. Vi märker väl om jag blir sjuk eller ej.

Igår, fredag, var jag i alla fall på MVC. Jag fick lämna blodprov, kisseprov, kolla blodtrycket, barnmorskan mätte magen och så fick vi lyssna på bebisens hjärtljud. Allt såg bra ut, förutom blodtrycket som var ganska lågt, 110/50. För mig är det bara siffror och betyder ingenting, men det var tydligen lågt. Men jag vet ju att jag har lågt blodtryck, så jag oroar mig inte särskilt mycket över det. Det ligger i släkten, så jag vet ju varifrån det kommer. Pappa har också lågt blodtryck och jag vet hur jag ska hantera det. Blir jag yr, då är det bara att sätta sig ner. Inget värre än så. En bit choklad hjälper också. :)

Magen låg tydligen precis på kurvan den här gången. Med Vanja så låg jag hela tiden lite över, har jag för mig, men alla barn är ju olika, så så länge det ligger inom det normalas gränser så behöver man inte oroa sig. Skulle bebisen däremot sluta växa helt plötsligt, då kan man anta att något är fel, men det ska vi inte hoppas på.

Barnmorskan gav mig en bunt nya tider också. Faktiskt så gav hon mig ALLA tider. Alla gånger jag ska dit fram tills att bebisen föds. Man skulle kunna tro att det blev väldigt många tider (det är ju ändå tre månader kvar), men icke. Fem tillfällen till. Det är allt. Huh. Jag som tyckte att vi fick gå väldigt sällan med Vanja, men det här är ju ännu mindre. Märkligt. Nåja, jag har ju inte så mycket att prata om, så jag antar att det inte behövs mer, men ändå. Det känns märkligt.

Min barnmorska tjatar väldigt mycket på mig om folsyra. Eller ja, tjatar är väl fel ord, för hon tror att jag käkar mina tabletter som jag ska, vilket jag inte gör. Jag har jättesvårt att svälja dem och nu har jag gett upp. Jag ska prova med de andra tabletterna istället, "Mitt val - kvinna" (konstigt namn, jag vet). De innehåller också folsyra, plus en massa annat bra. I alla fall så sa jag till barnmorskan att jag skulle börja med dem istället och då säger hon "ja, men då måste du ta två om dagen istället för en". Eh? Varför då? Det hörde jag inget om när jag väntade Vanja. Då räckte det minsann med en om dagen. Jaja, jag gör som jag har gjort hittills; håller med när jag är där och gör som jag vill när jag kommer hem. Men barnmorskan, hur trevlig hon än är (för det är hon), verkar ha snöat in sig på det där med folsyra. Det verkar superviktigt för henne att jag äter folsyra. Vad jag har förstått så är det bara viktigt de första veckorna för att hjälpa till med cellbildningen eller nåt sånt.

Mycket märkligt, det också.

I övrigt så går mina tankar till min syster som har det ganska jobbigt just nu. Hoppas att allt löser sig snart och till det bästa. Behöver du hjälp, syster-yster, så vet du att jag finns här. Det är bara att ringa. *kram*