Thorn without a rose

Alla inlägg den 23 oktober 2008

Av rikku - 23 oktober 2008 12:00

Uj. Nu känns det som att det var längesen jag skrev. Jag har inte haft ork eller inspiration de senaste dagarna. Tid har jag däremot haft. Jag har alltid tid, åtminstone en gång per dag, att sitta här och skriva lite. Men det är inte säkert att man har något att skriva om just då.


Men nu har jag i alla fall både tid, ork och inspiration. :)


Igår var jag och Vanja på Öppna förskolan för första gången på en månad. Jag har inte riktigt orkat gå dit de senaste veckorna. Dels har jag varit väldigt trött på morgonarna, dels har det regnat (och det uppmuntrar inte direkt till en halvtimmes promenad, enkel väg, för att sen sitta blöt och kall bland massa andra föräldrar och barn som har mycket närmre väg att gå eller har tagit bilen) och sen har jag inte riktigt känt det där behovet av att träffa folk heller. Det går lite upp och ner, det där. Men igår passade jag i alla fall på att gå dit.


Igår sken solen på morgonen. Det var en lite kylig, men väldigt klar morgon och en promenad kändes bara skönt. Jag såg fram emot att träffa både föräldrar och barn och framförallt att Vanja skulle få leka med andra barn igen.


Men tyvärr.. innan vi ens hade varit där en timme så kände jag att det var för mycket. Jag fick (en lätt) huvudvärk och det kändes bara jobbigt. Vid sångstunden så kunde jag räkna ihop oss till 33 personer och strax efter så kom det ytterligare två. Så 35 vuxna och barn trängdes på Öppna förskolan och vissa föräldrar hade dessutom med sig lite äldre barn. Det var fyra lite äldre och jag vet att två av dem var sex och åtta år gamla.


Det var stojigt, flamsigt, högljutt och rörigt. Det gick inte att föra en konversation, för det var så mycket ljud. Det gick inte att sitta still heller för den delen. Med så mycket barn och i så varierande åldrar så kände jag att jag verkligen ville hålla ett öga på Vanja, (man vet ju inte, en del barn som går på dagis lär sig ju att knuffas och nypas och så, och lite äldre barn kan också vara oberäkneliga) så jag fick mest följa efter henne. I vanliga fall så brukar man ju kunna sitta ner och prata och hålla ett getöga på barnen och om de går till ett annat rum så håller någon annan ett öga på dem. Men med så mycket barn så funkade det naturligtvis inte.


Än värre var det när en mamma kommenterade att det var ändå ganska lite folk där, mot för hur mycket det har varit på senaste tiden. Jag höll på att få spader. Lite folk?? Hur kan man kalla 35 personer inträngda på två rum och ett kök för lite? För större än så är det faktiskt inte.


När klockan närmade sig elva-halv tolv, då gick vi. De stänger tolv, så tidigt var det inte, men i vanliga fall brukar jag faktiskt stanna tiden ut. Men att vänta tills trettiofem personer ska ta på sig ytterkläderna samtidigt och alla försöker komma fram till sina barnvagnar.. nej, tack.


När jag gick därifrån så kände jag verkligen inget behov av att komma tillbaka snart igen. Det är bara påfrestande att vara med så mycket folk och dessutom så får man ju inte kontakt med någon i vilket fall som helst. På sin höjd så kanske man växlar två-tre meningar med samma person. Väldigt givande. Eller inte.


Nåja. Vanja hade nog roligt i alla fall.


Idag har vi varit ute på gården här och lekt. Sparkat boll, närmare bestämt. Men oj, vad blött det var i gräset! Det har regnat en hel del på sista tiden och tydligen så torkar det inte upp särskilt fort här. Man riktigt sjönk ner när man klev på gräset. Ew. Mina stövlar blev genomblöta, men Vanja hade ju sina gummistövlar på sig, så hon klarade sig. :)


Hon är så duktig, Vanja. Hon har inga problem med att träffa bollen längre när hon sparkar den. Hon har verkligen blivit duktig på koordinationen, även om hon naturligtvis har mycket kvar att lära. Språkmässigt så utvecklas hon ännu fortare. För ett tag sen gjorde jag ju upp en lista på ord hon kunde. Skulle jag lyckas göra en lista idag så skulle det nog vara mer än dubbelt så mycket ord. Minst. Hon lär sig nya ord varje dag och härmar nästan allt vi säger. (Så nu gäller det att verkligen passa sig för vad man kläcker ur sig. ;))


Sömnen är också ett område där hon skulle fått MVG om det hade varit betyg på sånt. Det händer fortfarande att hon vaknar nån gång på natten men de flesta nätter sover hon hela nätterna igenom. Men det var inte det jag tänkte på. Vad jag främst tänkte på var hur lätt det är att lägga henne.


När det är dags att sova så frågar jag henne om hon är trött. "Tött!" säger hon då och klappar sig i håret. "Tött!" Jag ger henne pyjamasen och hon springer iväg med den till Tommy som byter om på henne. Jag fixar välling och sen sätter vi oss i fåtöljen medans hon äter. När hon har ätit klart så får hon snuttefilten (nutten) som hon genast gosar in sig i, och så bär jag henne till sängen. När jag har lagt henne och sagt god natt så brukar hon ropa "mamma!" några gånger, mest för att se om jag reagerar, tror jag, och sen lägger hon sig på sidan och somnar.


Gulliga unge.


Det är inte mycket som är besvärligt med henne. Klart att hon har sina stunder, hon också, (vem har inte det?), men det positiva överväger helt klart. :)


Helgen blir spännande, för övrigt. Då kommer Tommys familj hit med Vanjas nya säng. Det ska bli spännande att se hur hon reagerar på den och om det fortfarande kommer att gå lätt att lägga henne. En omställningsperiod får man nog räkna med, förstås, men sen? Nåja, det återstår att se. Förhoppningsvis så kommer hon gilla sin nya säng och sova gott i den också. :)


Vad finns det mer att säga?


Jo, nästa helg ska vi hjälpa syster-yster att flytta. Hon flyr fältet nu när vi har flyttat hit. :P Nä, inte riktigt. Hon har fått en bra tjänst i Skövde och den chansen kan hon ju bara inte missa. Hon har fått tag på en bra lägenhet också. En fyra som kostar mindre än trean hon har nu. Vad sägs om det? Inte så illa, eller hur? Hon kommer även att få lite högre lön än nu, så hennes ekonomi kommer verkligen att få sig ett lyft och det kan hon behöva efter alla års kämpande. Jag ska hjälpa henne att komma igång också, har jag lovat. Fixa i ordning budget och sånt. Det är inte svårt, men det är lättare att göra om man gör det tillsammans med någon som är van.


Synd bara att hennes exman ska bråka och ställa till besvär för henne... Men vi hoppas på att det ska lösa sig. Förr eller senare gör det nog det i alla fall.

ANNONS

Presentation

Länkar

Gästbok

Senaste inläggen

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27 28 29 30
31
<<< Oktober 2008 >>>

Tidigare år

Besöksstatistik

Sök i bloggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Följ bloggen

Följ Thorn without a rose med Blogkeen
Följ Thorn without a rose med Bloglovin'

Fråga mig

0 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se