Håhå, ja, ja. Idag känns det som att det är många tankar som trängs och vill komma ut och hamna på pränt. Vi får se hur många som lyckas. Kanske försöker alla så mycket att ingen kommer ut istället. Sånt kan hända.

Det första som poppar ut är det här med barnvagn. En barnvagn är något man använder mycket, men under en kort tidsperiod. Därför tycker jag att det känns dumt att spendera en massa pengar på att köpa en splitter ny barnvagn när det finns jättemånga fina, begagnade barnvagnar till salu, både på Blocket och Tradera och säkert ett dussintal andra ställen också. Nu har vi visserligen inte köpt en enda barnvagn och vi har ändå fyra stycken, men det är ju tack vare svärmor.

Den första vagnen fanns redan när Vanja föddes. Den hade hon köpt till Tommys bror när han och hans tjej fick sin son och den användes inte längre, så då fick vi den. Jättesmidigt.

Den andra vagnen fick vi när Vanja döptes. Det är en resevagn, eller vad man ska kalla den. Den är lätt, smidig, tar inte upp stor plats och perfekt att ha med på resan. Dock är den inte så bra att ha till vardags alla gånger. I snö kan man bara glömma att använda den. Usch.

Den tredje vagnen fick vi just därför. Det är en sittvagn, väldigt robust och stadig, men ändå lätt att köra. Jättefin vagn.

Den fjärde vagnen har vi inte fått hem än, men vi har tittat på den hemma hos Tommys föräldrar. Tommys mamma köpte en syskonvagn tokbilligt (även om vi inte har fått några siffror på nån av vagnarna) och den är också jättefin. Tydligen blev Tommys kusin, som ska ha barn i december, avundsjuk för att hon hittade den så billigt. :)

Alla vagnar, utom resevagnen, är begagnade men ändå i hur bra skick som helst. Jag ser ingen anledning till att gå och köpa en splitter ny vagn bara för att ha en NY vagn. Men naturligtvis får folk spendera pengarna på vad de vill, men i mina ögon är det ju bättre att lägga pengarna på något bättre än en vagn som man kan få till halva priset eller mindre om man bara kan tänka sig att köpa den begagnad.

Tommy kommenterade igår att barnvagnar verkar vara för kvinnor som bilar är för män (grov generalisering, naturligtvis, men ändå). Män vill gärna skryta med att de har den nyaste bilen med de fräsigaste tillbehören och kvinnor diskuterar och jämför de olika årsmodellerna på barnvagnar och vilka finesser de har.

Vad skönt att varken jag eller Tommy är såna, ändå. Vi är nöjda med det vi har och det är begagnade barnvagnar och en bil som är åtta år gammal, men som funkar bra ändå.

Nåja, nog om barnvagnar.

En annan sak jag har funderat över ett tag är det här med att träna barnen i att läsa, skriva och räkna. Det verkar som att många anser att barnen ska kunna sånt redan när de börjar skolan och därför tränar barnen när de är så små som 3-4 år! Det tycker jag är absurt. Okej om barnet är nyfiket och vill lära sig och man gör det till en lek, då kan jag tycka att det är helt okej.

Men att medvetet gå in för att lära barnet skriva, räkna, rabbla alfabetet och såna saker.. det känns som en skrämmande utveckling. Ska barnen hetsas redan i så tidig ålder att prestera och visa sig duktiga? Vad hände med att skolan är till för att lära barnen saker och det på ett roligt och uppmuntrande sätt?

När jag började skolan så var det ingen i klassen som kunde räkna, skriva, läsa och rabbla alfabetet sen tidigare. Det var ju det man gick dit för att lära sig.

Men kanske är kraven högre nuförtiden i skolorna? Jag har läst berättelser (om de är sanna eller ej vet jag inte, men jag antar att de är det) om folk som har barn som börjat skolan. Dessa barn, 6-7-åringar, får som läxa, alltså direkt när de börjat skolan, att skriva en berättelse. På fullaste allvar ska dessa barn alltså redan kunna läsa, skriva och dessutom komponera ihop en berättelse.

Man blir mållös.

Samtidigt kan man i nästa andetag läsa rapporter om att barn som går ut grundskolan inte kan läsa, skriva och räkna ordentligt. Då undrar jag lite grann vad som sker i skolorna. Är det så att lärarna förväntar sig att barnen ska lära sig det där hemma och bara öva i skolan, eller är det för dåligt utbildad personal som inte kan lära ut, eller är det för få resurser och för stora klasser så lärarna inte har en chans att hinna med alla? Eller är det någon annan anledning? Vissa verkar anse att det är föräldrarna som är för oengagerade och att det är därför barnen inte lär sig, men jag känner att det är väl ändå i skolan som ansvaret måste ligga till störst del, för det är ju de som ska lära ut.

Det är svårt att analysera, tycker jag. Det var många år sen jag själv gick i skolan och Vanja är ganska långt ifrån att börja också, så man har ju ingen direkt koll.

Sen har jag också funderat på det här med separat och gemensam ekonomi. Det finns, såklart, både för- och nackdelar med båda systemen och i vissa lägen kan det vara mer fördelaktigt att ha det ena systemet framför det andra och i andra lägen så är det tvärtom.

Nå, med det sagt så tycker jag ändå (trots att jag har förståelse för båda systemen) att det är underligt om man i en familj har separat ekonomi. När jag säger "familj" så menar jag alltså två vuxna som lever tillsammans och det finns barn med i bilden. Må vara att det är gemensamma barn, eller bara den enas, men ändå barn. I en familj så måste det ju ändå vara familjens välbefinnande som ligger närmast om hjärtat, inte ens egen privata förmögenhet (om man nu har mycket pengar).

Hur bra kan man må om den ena parten har slut på pengar i mitten av månaden och den andra kan vältra sig i dem? Vad händer egentligen i de familjer där den ena vill åka på semester och den andra inte har råd? 

Nej, jag har lite svårt att förstå tanken med separat ekonomi i såna lägen. I en familj så ska man inte kunna bli skyldig varandra pengar eller behöva tigga pengar av sin partner för att ha råd att gå till frissan eller fika med sina kompisar eller vad det nu kan vara. Men det verkar som att det är verkligheten i många familjer. I alla fall om man läser på föräldraforumet. Där verkar var och envar ha separat ekonomi och oftast är det när det är mycket pengar involverat som det är så. De "fattiga" har gemensam ekonomi och fattar inte varför man skulle ha det på något annat sätt.

Men kanske är det så att inställningen till pengar förändras när man får gott om dem. Det verkar som att många vill "skydda" sin inkomst och vägrar dela med sig mer än nödvändigt av vad de har tjänat in, eftersom det är "deras" pengar.

Vi, som räknas som riktiga fattiglappar enligt alla måttstockar på ekonomiavdelningen på forumet, anser att alla pengar är våra pengar. Det finns inte i vår värld att säga att "de här pengarna är MINA" utan allt vi får in, det delar vi på. Vi sätter undan samma summa varje månad till servicekontot, plockar ut samma summa varje månad till mat, och om det finns "mycket" pengar över så sparar vi också lite grann. De hundralappar som blir över på våra privatkonton kan vi spendera, men det är sällan vi köper något. Just nu är det ju lite tajt med pengar för att vi ska kunna spara, men det bättrar sig nog snart. Enligt vårt sätt att se på det så har vi det ändå ganska bra ställt, trots våra låga inkomster.

Men det var ju någon som sa "det är inte de höga inkomsterna som gör det, det är de låga utgifterna". Vår största utgift, utan konkurrens, det är hyran. Den står för hälften av pengarna som går till servicekontot varje månad. Den andra hälften går till alla andra räkningar, inklusive bensin och de räkningar som kommer var tredje månad. Så två av tre månader så står hyran för omkring 65% av räkningarna. Vi skulle förmodligen tjäna en hel del på att flytta till en billigare lägenhet, men vi trivs bra här och trivsel är något man gärna betalar för, i alla fall vi.

Vi hade nog kunnat sänka våra boendekostnader med säkert hälften av vad vi betalar nu, men det ligger sanning i uttrycket "man får vad man betalar för". För en sån summa hade vi säkert kunnat få en lika stor lägenhet, men inte alls med samma höga standard eller ett lika bra område, tryggt och skyddat från trafik.

Dessutom så får vi ganska mycket för våra pengar annars också. Vi har både kabel-tv och bredband som ingår i hyran och börjar man räkna på vad det skulle kosta att köpa till det ovanpå den billiga hyran, då ser man genast att det inte är värt det. Möjligtvis om vi hamnar i en ekonomisk kris så kan vi byta ner oss, men i dagsläget är det ganska otänkbart.

Ja, ja, det var en massa svammel från min sida. Nu är det dags att fika.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Den här podden jag lyssnar på är helt fantastisk. Det finns så mycket som jag skulle vilja diskutera och resonera kring bland alla ämnen som jag har fått höra om. Men jag lyssnar ju på fler avsnitt än jag hinner blogga om, så man får sålla lite. ...

Igår fyllde Lily fem år. Det är inte klokt vad fort tiden går! Gammal klyscha, men så är det verkligen. Min yngsta är fem år. Min yngsta! Äldsta dottern har passerat tio och är snart lika lång som jag. Skor kan vi nästan dela på redan. Själv är jag n...

Jag nämnde väl häromdagen att jag har börjat lyssna på podcast? The Psych files är den jag lyssnar på för närvarande och lär lyssna på ett bra tag framöver. Han som håller i den, Michael Britt, startade podden för tio år sedan, så jag har lite att ta...

Det här har varit en väldigt påfrestande dag, både fysiskt och psykiskt. Vi hade minnesstund för Lasse idag. Lasse var en truckförare som jag jobbat med i 4-5 år. Han dog plötsligt och oväntat förra veckan, endast 47 år gammal. Minnesstunden var väld...

Som ungefär fyra personer har märkt (fler är det inte som läser min blogg, typ) så har det varit ganska, eller ja, totalt tyst på bloggen ganska länge nu. Det var flera år sedan jag bloggade aktivt och frekvent. Jag vet inte, det är väl att jag är på...